Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fisklägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Från 299 kr
Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fiskelägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Nätra 162:1-3
Nätra 29:1
Nätra 159:1
Kristianstad
Kristianstad 110:1
Kristianstad 215:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.