Vy vid Redvägsbrunn. Håll- och lastplats, öppnad med banan 1917. En- och enhalvvånings stationshus i trä, byggt i vinkel. Avbemannad 1958. Väntkur ej uppsatt. Tåguppehållen indrogs fr o m 17 juni 1974. Hållplats anlagd 1917 Enligt ritningar av arkitekt Rudolf Lange, Göteborg.
Från 299 kr
fotografi
F6 Karlsborg 1946. Sittande från vänster: Chefen Bomb- och Skjutskolan Major Hugosson (Tidigare regementsofficer på F6), exp. officer kapten Engström, lärare kapten Ekdahl. Stående feån vänster: Löjtnant Simmons F14, löjtnant Lindahl F6, löjtnant Rinde F12, Kapten Knutsson E1 stab, löjtnant Lange F17. (Löjtnant Sundqvist Fc ej med på bild). Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
En av Kustsanatoriet Apelvikens putsade byggnader. Den första sanatoriebyggnaden som dr Almer lät uppföra var av trä 1904 och kunde ta emot 20 patienter. Fler träpaviljonger tillkom innan det första huset med stenstomme uppfördes 1915-1916. Eftersom detta fotografi är taget 1927 lär det vara Kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg som ritat det. Fram till sin död samma år hade han upprättat alla byggnadsritningar och även varit kontrollant vid uppförandet av husen. Entréerna bär tydliga klassicerande drag med tresidiga gavelfält på kolonner.
"20-talet". Paviljong 3 på Kustsanatoriet Apelviken som stod klar i på hösten 1926, ritad av sanatoriets arkitekt Rudolf Lange. Den godkändes för 128 platser, är byggd i sten med bjälklag av betong, putsade fasader och galvaniserad plåt på taket. Utöver bostadsrum, sjuksalar och ny badavdelning fanns även ett laboratorium och läkarbibliotek. Här ses den södra fasaden med solverandor i två våningar. Byggnaden står i förbindelse med paviljong 4 så man konstruerade en unik "glidhiss" eftersom det var en höjdskillnad mellan korridorerna i de två byggnaderna.
Hovfotograf Walter Olson, Kalmar, tillsammans med två tyska SA-män vid ett monument nära Sommerbachskopf i Tyskland. Monumentet är ett gravkomplex på den 931 m höga Sommerbachskopf, byggt av handelsråd Oskar Will, ägare till Venus vapenfabrik, till minne av hans söner Hugo Will 1914 och Fritz Will 1914 som dog i första världskriget. Den byggdes av byggmästare Lange från Mehlis och företagen Bieräugel från Zella St Blasii och Günther och Wendel från Suhl. Begravningen ägde rum den 22 augusti 1915 med stort deltagande från befolkningen. Gravkomplexet har en bred trappa och en matt, starkt lysande sandstenspyramid, som bär bibelversen krönt med eklöv: Ingen har större kärlek än denna, att han ger sitt liv för sina vänner. . Ev. Joh 15 v. 13 Vila i frid., inskriptionen med de fallnas namn och en relief som visar lejonet från Thermopylae syns. 1998 totalrenoverades graven av staden Zella-Mehlis.
'Namn på personer som numrerats: :: :: Nr 1) Departementchef Graae :: Nr 2) Leonard Axel Jägerskiöld :: Nr 3) Dr. Th. Martensen :: Nr 4) Schaawing (Stasanges)? :: Nr 5) Prof. C. Bloch :: Nr 6) A. Wolleaek, Oslo :: Nr 7) Prof. Schmidt-Nielsen, Trondheim :: Nr 8) Dr. R. Spärch? :: Nr 9) Prof. Q. Winge ? :: Nr 10) Prof. M. Dahl? :: Nr 11) hus...inspektör Hintze :: Nr 12) Lektor Frk. Sophie Petersen :: Nr 13) Fru Dr. Spärch? :: Nr 14) Overgartner A. Lange (Botan. Havre) :: Nr 15) Maj. Hj. Dit...sen? :: Nr 16) Lektor Brandynard :: Nr 17) Prof. ...-Rosenwinge :: Nr 18) Fru I. Stephensen :: Nr 19) K. St. :: Nr 20) Maj. Pfaff (..., zool. Mus.) :: Nr 21) Dr. M. Degerbol? :: Nr 22) Prof. P. Boysen - Jensen :: Nr23) Dr Niels Nielsen :: Nr 24) Dr. K.L. Henrikson :: Nr 25) Dr A. Fr. Büün :: Nr 26) Fru ------'
Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård som stod klart 1927, samma år som kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg avled. Han upprättade alla byggnadsritningar till sanatoriet. Kyrkogården är ca 4000 kvm stor, omgärdad av en stenmur och i mitten på östra långsidan står gravkapellet i så kallad 20-talsklassicism (stiliserad, antik stil) med gavelfält (fronton) på fyra kolonner och glest tandsnitt (guttae) runt takfoten. Där finns också ett bårhus där svepning och bisättning skedde; ibland även obduceringar. Patienter som avled och vars anhöriga inte hade råd med liktransporten, som fick ske på järnväg, gravsattes här (tidigare på kyrkogården i Varberg). Även om de anhöriga sällan kunde delta hade man alltid en begravningsgudstjänst som familjen sedan fick ett referat ifrån. Psalmer, bibelord och präst redovisades och man bifogade ett fotografi på kistan och blomstergärden vid graven. Varje grav försågs med ett vitt träkors, men under andra världskriget byttes dessa ut mot små låga gravstenar. Där höggs namn, årtal och hemort in. Märkligt nog blev den förste att gravsättas på kyrkogården grundaren till sanatoriet, dr J S Almer, den 25 augusti 1927 (död den 13 maj samma år). Totalt blev 136 personer begravda här och trots många var vuxna kallas området numera ofta ”Barnens kyrkogård”. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.