interiör, utställning, Palestina, photograph, fotografi
Från 299 kr
interiör, Palestina, utställning, pressbild, photograph, fotografi
interiör, utställning, Palestina, vernissage, photograph, fotografi
interiör, Palestina, vernissage, utställning, photograph, fotografi
interiör, Palestina, utställning, photograph, fotografi
Palestina, pressbild, interiör, utställning, photograph, fotografi
utställning, Palestina, vernissage, interiör, photograph, fotografi
pressbild, Palestina, interiör, utställning, photograph, fotografi
Palestina, utställning, interiör, vernissage, photograph, fotografi
pressbild, utställning, Palestina, interiör, photograph, fotografi
utställning, vernissage, interiör, Palestina, photograph, fotografi
vernissage, Palestina, utställning, interiör, photograph, fotografi
fotografi, photograph
Denna sena augustikväll skall ovan nämnda karlar ut på drivgarnsfiske. De har förutom näten med sig klåbbår, en sorts flöten, segel och filtar, kläder och matsäck. Det var det vanliga att man rodde/seglade långt ut till havs, la näten och band ändan i båten, så att näten hängde efter båten som en lång svans, det kallades rakfiske eller ligga på rak. Sedan la man sig och sov i båten medan den drev, vilket kunde vara lite äventyrligt, man kunde bli påseglad av ett fartyg. Nästa dag drog man näten och rodde i land, eller bara synade dem och låg kvar till sjöss.
En rörande bild över kvinnorna som rätt finklädda och med hattar på huvudena väntar på sina karlar. Till vardags såg de säkerligen inte ut så här. Att ta hand om fisken var ett smutsigt arbete, kläderna blev lätt nedsölade, så då var det arbetsförkläde och duk som gällde. Masse har troligen bett kvinnorna komma ner till Nabbu och då klädde de upp sig när de skulle fotograferas. Något som stämmer är att ett par kvinnor stickar. Man fick aldrig gå sysslolös och t ex strumpor stickade man medan man gick, eller som här väntar. Många har samlats i den nybyggda boden, vilken man nog var stolt över.
Slåtterarbetet utfördes i regel som en ating, dvs en arbetsfest. Man samlade så många från bidlaget, grannlaget, som behövdes för att kunna slå den mark som var aktuell på en dag. Någon ersättning utgick inte, men gårdsfolket skulle bjuda riklig förtäring under dagen. Nästa dag gick man till grannens änge och slog och så höll man på tills allas marker var slagna. Genom atingsformen var slåtter lite av fest och många var lite finare klädda, se vita skjortor och svarta västar på en del karlar. 14 karlar behövdes för att slå Körkänge på en dag. Man kan tycka att de hade inte mycket gräs att slå. Men ogödslade marker gav inte mycket, fick man en tugga gräs per slag så fick det duga. Det behövdes därför stora arealer slåttermark för att täcka gårdens behov av foder, ofta hade man mer slåttermark än åker. Kyrkänge ligger ett par hundra meter norr om kyrkan nedanför bakarna. Den långsmala byggnaden med flistak (?) är troligen en linbastu, sedan länge riven.
Ett fotografi från försommaren 1875 där endast bilden består av miljön. Att det rör sig om Linköping råder inga tvivel. I bakgrunden skymtar tornet till stiftets domkyrka -ännu en tid med sitt Hårlemanska torn- och gaveln till stadens läroverk. Bostadshuset följer en äldre gatusträckning och vi hamnar i stadens gamla lasarettsområde och där sjukhusets läkarbostad. Huset står kvar in i vår tid men genomgick en omfattande ombyggnad omkring förra sekelskiftet. Efter dåvarande ägare Bengt Ruuth kallar vi huset Ruuthska villan. Backar vi åter till tiden för bildens tillkomst disponerades bildens hus av lasarettsläkaren Ludvig Åman med familj. Den unga kvinna och barnet som strosar genom trädgården torde vara makarnas äldsta och yngsta döttrar, Ellen och Emilia.
Porträtt av Oskar Andersson. Efter en svår barndom blev han med tiden färgaremästare och rådman i Linköping. Han föddes 1845 i Örberga som son till hemmansägaren i Ullnäs Anders Eriksson och dennes maka Maja Jansdotter. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skriva på socknen". Fadern döms även för stöld. I 12-års åldern tar Oskar drängtjänst i på Östra Starby utanför Vadstena. Efter ett par år flyttar han till Linköping för att gå i lära hos färgmästaren Erik Johan Berg. Efter ett tiotal år hos Berg följde ytterligare tio år som färgare på Råby fabrik i Ljung. År 1879 kom han åter till Linköping och blev mästare och sedermera även rådman. Hans verkstad låg vid Storgatans östra ände i nuvarande kvarteret Druva. Han dog ogift 1925.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.