fotografi
Från 299 kr
Masses granne Jakob Söderlund, 79 år, och hans sonhustru Lina tar upp potatis en vacker oktoberdag med fuktig jord. De har varsin tvåkload (?) pärkrok i handen att kratta upp potatisen med, som de lägger i moderna plåtspann. Hur stor skörden var framgår inte av bilden, men här är det mycket mager jord. Ungmor och Söderlund har enkla arbetskläder på sig, Söderlund har träskor och ungmor har en säck som förkläde. Masse har säkerligen mycket medvetet tagit denna kombinerade arbets- och miljöbild. Här visar han hur öppet och ödsligt det var uppe på Lausbackar. I bakgrunden syns Bjärges Alfred Öbergs lilla gård och t h fattigstugan. Masse själv bodde på ledig tid nära denna plats, omkring 350 m t h om fattigstugan. Se Bild 133.
Lausmyr, som var 1.500 hektar stor, dikades ut första gången på 1890-talet när det förr så rikliga fisket hade minskat och förlorat allt mer i betydelse, samtidigt som behovet av odlingsbar jord hade ökat. När myren var utdikad, tillfördes mycket värdefull mark gårdarna i socknarna runt ikring. Men man förlorade också sin agtäkt. Men denna förlust var måttlig, man hade redan börjat gå över till spån i stället som takmaterial. Här kommer Hans Larsson med sista aglasset draget av två rätt magra stutar.
Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Sol och bad i plaskdammen vid Östergötlands museum en junidag 1950. Det egentliga skälet för bilden ses vid träden intill gångvägen. Den 4 maj 1950 hade runstenen påträffats i en åker på Kallerstads ägor öster om Linköping. Stenen låg fälld under jord, av allt att döma på ursprungligplats invid en viktig väg som gått över gärdena. På bilden har stenen fått ny plats i museiparken.
Enligt medföljande text: "Ryggåsstuga uppförd på sin nuvarande plats år 1811. Ditflyttad från obekant plats, men lär redan 1811 varit ålderstigen. Stugan ombyggdes 1889, och fick då torvtaket utbytt mot tegeltak. Upptill midjehöjd vilar stugan på en vall med uppkastad jord. Gotte-Lars, som levde till 1924, var den sista som bebodde stugan. Gotte-Lars är den kortväxte mannen med skägg. Numera ägs och vårdas Gotte-Lars stuga av Svenneby Hembygds- och fornminnesförening":
Text på bilden: "Bronsåldershögen vid Lugnaro. Skeppet under utgrävningen." I samband med utgrävningen av gravhögen 1926-1927 anlades en underjordisk gångtunnel från det angränsande torpet för att göra det möjligt att se graven inifrån. Högen är en gravhög från yngre bronsåldern och under ett röse i högens mitt hittades vid utgrävningen denna 8 meter långa stensättning i form av ett skepp. Detta var den första skeppsgravsättning i en bronsåldershög som påträffats i Sverige. Stenformationer liknande denna resta ovan jord kallas stensättningar eller skeppssättningar.
Kungsäters kyrka uppfördes 1881 och ritades av arkitekt Emil Langlet. Han ritade under 1800-talets senare del 13 av landets ca 30 centralkyrkor i Sverige. Planen är oktagonal och syftar till att föra hela församlingen närmare koret, än vad kyrkor med långhus förmår. Ursprungligen placerades predikstolen ovanför altaret. Centralkyrkornas utformning föll inte i god jord på många håll i landet, så de flesta har med tiden ändrats till att mer likna de vanligare lånhuskyrkorna. Kungsäters kyrka är den bäst bevarade centralkyrkan i landet.
Denna fastighet var inte lätt att hitta i o m att den inte finns under Botvide. Den ligger under Bönde! Från början var denna fastighet bara ett boställe under Mattsarve, arrenderad 1869 på 50 år. Bostället köptes in 1882 och kom vid skiftet att höra till Botvide. Jord köptes in från Bönde 1911 och ytterligare mer jord från Bönde 1932 och kom då under Bönde. Fastigheten har bytt ägare genom köp många gånger. Johan Bergström född 1849 från Backaryd i Blekinge, gift i Amerika med Anna född Laurin 1858 från Allmänningen, köpte bostället 1910 och det var de som första gången köpte till jord 1911. Bergströms sålde den lilla gården 1932. På bilden ses troligen Anna Bergström 55 år och hennes mor Catarina Maria Larsdotter Ahlström 77 år. Manbyggnaden lär vara uppförd 1895, men bostället bebyggdes redan omkring 1870. Husets stil talar för årtalet 1895, sannolikt byggd av resvirke med liggande panel och papptak i parstugeform med köksbakbygge. Längst bak skymtar en stenbyggnad i sämre skick, vilket kan vara det första huset, här kanske fungerande som brygghus. Längst bak skymtar ett dass.
Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Här ses den år 1910 uppförda nya manbyggnadens baksida, framsidan vetter mot vägen, till skillnad mot den gamla manbyggnaden som hade gaveln mot vägen. Det nya huset är byggt i trä med källare i sten, köks- och kammarbakbygge med vardagsingång och under den nedgång till källaren. Detta måste ha varit en stor investering, vilken man klarade av trots att barnen Oskar och Berta löstes ut med sammanlagt 10 hektar av gårdens omkring 40 hektar jord. Sonen Anton och hans fru Elin övertog gården 1917. Personerna är troligen fadern Petter Olofsson, 58 år, styvmodern Sofia Katarina, 51 år och sonen Anton Olsson, 30 år.
Sjövalla i Vårdsnäs en sommarsdag 1902. Den till synes pastorala idyllen understryks av det faktum att stugan låg på den jord socknens kyrkoherde disponerade. Oaktat detta var nog slitet på de små tegarna detsamma. Vid tiden för bilden bodde här makarna Emil Ludvig Berglund och Emma Christina Persdotter. Hon var född här och länge hemmadotter som såg ut att ha hamnat på glasberget. 40 år fyllda hade hon mött sin blivande make och nu hade paret två döttrar. I hushållet logerade även före detta småskollärarinnan Kristina Charlotta Bong. Sannolikt är det några av de beskrivna personerna vi skymtar i bilden. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Östra Centralbanans sträckning genom Vårdnäs, med stoppställe i Bestorp och Brokind, kom att stärka bygden på allehanda vis. Traktens vackra natur med sjönära lägen attraherade inte minst välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Från järnväglinjens invigning 1902 uppfördes ett flertal sommarboställen, bland annat på ägorna till Saxtorp och kyrkans jord utmed Stora Rängen. Ett av dessa var bildens Sjövik på utjorden Kläppas mark. Sannolikt uppförd av handlare Axel Peterzén (1844-1906), under alla omständigheter ägd av dennes sterbhus från hans död. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.