Gårdssidan av Ståndsdrabantens gård. Inhägnad av trästolpar och ståltråd i förgrunden. Gården låg i hörnet av Jungfrugatan 40 och Tyskbagargatan 11. Dåv. kv. Rapphönan, nuv. kv. Orren.
Från 299 kr
Stålråd i Ärla socken
Wittenströms anteckning: Mr. Martens med familj. Martens var bokhållare och enligt en anteckning på fotografiet kom familjen från Irland. Lägg märke till de stora krinolinerna. Enligt Julius Ramsay vållade de vissa problem när kvinnorna skulle färdas på elefant. Just ståltråd till krinoliner var för övrigt en viktig marknad för vissa brittiska och svenska stålverk.
Insamling av päron. Aina Stensiö, iklädd vit klänning och studentmössa står lutad med händerna fulla av päron. Eugén Stensiö sitter på huk vid ännu en korg med ett päron i ena handen. Med den andra klappar han en kattunge. Han är iklädd ljus randig skjorta, väst, lappade byxor och hatt. I bakgrunden syns en grov stam av ett päronträd. Marken runtom bär spår av slåtter och är täkt av päron. Framför Aina står en större flätad korg full med päron samt en mindre tom korg. Mellan dem syns ännu en kattunge. Bakom päroträdet syns en gärdesgård i trä bunden med ståltråd, över vilken ett slitet tygstycke hänger. Bakom den syns en bostadsbyggnad.
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.