Nämndeman Emil Larsson med familj, Nedre gården, Svenshyttan, ca 1907. Fru Larsson, några av barnen var Linnéa, Einar, Simon och Olga (död i sot ca 1912), mormor eller farmor.
Från 299 kr
Bilden föreställer Oskar Linde utklädd till kung Neptuns sekreterare under ett linjedop ombord på minfartyget Älvsnabben. I bakgrunden syns barbröstade besättningsmedlemmar med sot på kropparna som deltar i dopet. Bilden är tagen i samband med fartygets långresa 1966-1967.
Dokumentation av Liljeholmens stearinljustillverkning. Laboratoriet. Sottestskåpet. Genom den runda glasrutan ser man ett ljus under test. Från sidan regleras luftstötar som stör lågan och framkallar eventuellt sot i förbränningsgaserna. Sotet samlas på ett filterpapper i toppen på skåpet. T v. manometer för kontroll av lufttrycket.
Vykort, "Jernvägsstationen, Warberg." Bilden är tagen mot nordost från spårsidan. Tegelfasaderna på tillbyggnaderna från 1893 är ljusare än det ursprungliga stationshuset i mitten - ännu inte smutsade av sot och rök. Arkitekten lät de nya huskropparna helt harmoniera med den gamla, såväl i den medeltidsromantiska dräkten som i fönsteraxlar och gesimser. På bilden framgår också tydligt gavlarnas utkragande hörn med toureller upptill (små hörntorn).
En kvadratisk stensättning, anläggning 3, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Stensättningen var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggningen finns även med på foto JMF.00318-17 och -18
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (nederst) och en rektangulär stensättning (överst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var mellan 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-18 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Hus/källare som framkommit vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Abborren i centrala Jönköping. På bilden syns syllstenarna tydligt. Vid den bortre kortsidan syns en tröskelsten. Det mörka lagret invändigt har kommit sig av att källaren, kort efter byggandet, verkar ha fått problem med fukt och säkert även periodvis stående vatten. Som en lösning lade man först in flera lager av sand och trägolv men även detta drabbades av fukten. För att råda bot på detta permanent, hämtades använda gjutformar i bränd lera och lades på som ett tjockt golvlager. Lagret som var uppblandat med kol och sot var upp emot 0,3 meter tjockt. Golvnivån höjdes så mycket att en ny ingång måste göras och det är denna som syns vid tröskelstenen.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (överst) och en rektangulär stensättning (nederst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-17 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Papyrus i Mölndal. Pappersmaskin. Med denna maskin, som du ser på bilden, tillverkas papper i långa breda remsor, som samlas upp på en axel till en stor pappersrulle. Papper har tillverkats här i Mölndal i ett par hundra år. Förr gjorde man papperet av linnelump, som man fick av gamla utslitna linnekläder. Senare lärde man sig att göra papper av trä. I en maskin höggs trästockarna sönder till träflis, som kokades tillsammans med kemikalier i stora behållare. Träflisen liksom smälte sönder. Därefter samlades träfibrerna på en bred filtremsa, och vatten pressades ur, så att det blev sammanhängande papper i långa breda remsor. På Papyrus tillverkas många olika sorters papper, t.ex. skrivpapper, som vi använder här i skolan, tryckpapper, som ni har i era läroböcker, kartong, som man använder till papplådor och emballage. Papyrus har fått sitt namn av en växt, som förekom rikligt vid Nilens stränder i Egypten. Papyrus-växten är ett manshögt gräs och liknar vår vass. Av växtens märg kunde folket i Egypten tillverka ett vackert papper (papyrus), som de kunde rulla ihop. På detta papper skrev egyptierna sina bildtecken (hieroglyfer) med svart sot, som lösts i vatten (ett slags tusch).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.