Hemmansägare Rudolf Arnberg. Den till Arnbergs gård flyttade prästgården i vilken den till Tekniska Museet i juli 1932 förvärvade samlingen av redskap, verktyg, dokument och böcker samt Polhemsföremål förvarats. Beträffande byggnaden se Karl-Erik Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, delen om Särna.
Från 299 kr
Hunnebergsgatan 12 i Linköping. Fotoåret 1929 och däromkring ägdes gården av snickeriarbetaren av Carl Edvard Johansson med familj. Som brukligt vid den här typen av hus och läge hyrde en rad personer husrum i byggnaden. Källorna talar om ett 15-tal hyresgäster inklusive barn vid tiden. Tomtens avgränsning ger sannolikt svar på var i huset ägarfamiljen bodde och i vilken del ytorna hyrdes ut. Vy från gårdssidan 1929.
Enligt påskrift interiör från köket till Åttingstugan under Brokind. Bostället är svår att följa i källorna men uppenbarligen var stugan ännu bebodd eller åtminstone i någon mån brukad när fotografen passerade en sommardag 1904. På den öppna spishällen har någon lagt sin stickning och kaffekoppen tycks inte stått där så länge. I övrigt ger bilden ett ålderdomligt intryck. Närmast till vänster hänger ett redan vid tiden gammaldags besman med svarvad motvikt. Då aldrig någon järnspis blivit installerad står samtliga kokkärl på ben.
I Fiskarestugan till godset Bjärka Säby har det så långt källorna tar oss inte bott någon dokumenterad fiskare. Således ägnade sig inte heller Frans Oskar Gustafsson åt fiskafänge, i annat än vid sidan av sitt värv som torpare. Här ses han invid hustru och söner framför stugan. Den stående mannen återfinns vid tiden inte i hushållet, utan får ses som tillfällig gäst, möjligtvis fadern. Odaterad bild från omkring 1907.
Familj samlade på trappan för fotografering. Platsen tolkas vara Ljungs-Säby i Ljung socken och tiden omkring förra sekelskiftet. Källorna ger även stöd genom den familj som arrenderade gården vid tiden; makarna Carl Sebastian Nilson och Ida Maria Liljeblad, barnen Elsa, Siri, Halvdan, Hilding och Wahlborg. I hushållet fanns även svägerskan Klara Fredrika Liljeblad. Varken personerna eller platsen har kunnat bestämmas men anslutande bilder av fotografen indikerar Ljung socken.
Gulnat fotografi av äldre man. Enligt påskrift far till färgaremästaren och rådmannen i Linköping, Oskar Andersson (1845-1925). Stämmer detta hette mannen Anders Eriksson, gift med Anna Jansdotter. Paret var vid sonens födelse hemmansägare i Ullnäs, Örberga socken. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skrivna på socknen". Anders döms även för stöld. Han avled som änkling 1862.
Porträtt av målarmästare Anders Thorselius. Inflyttade till Linköping 1808 för att bosätta sig och driva verkstad i den nya stadens Tannefors kvarter nr 11, inom nuvarande kvarteret Dykaren. Oklart om han inflyttade från Klockrike eller Stockholm. Båda orterna nämns i källorna. Oavsett vilket blev han kvar på adressen till sin död 1853. Då hade han länge fungerat som skråets ålderman. Målarmästaren förblev ogift genom livet.
Makarna August Larsson och Karolina Johansdotter i Attarp. Bördig från Södra Vi hade August redan i ungdomen kommit till Svinhult. År 1880 dristade han sig att köpa ett litet hemman i byn Skeppshult. Makan Karolina var för sin del född och uppvuxen i Ingatorp och hade installerat sig i Augusts hemman efter att de ingått äktenskap 1883. Tio år och fyra barn senare köpte makarna en större del i Attarps rusthåll, dit fotografiet tagit oss. Här sitter de i grönskan på ålderns höst och kan enligt vad källorna berättar se tillbaka på ett lyckligt bondeliv.
Porträtt av grosshandlare Oscar Scherini. Född i Vånga socken 1824 som son till kyrkoherden Per Scherini och Anna Lovisa Heller. Oscar valde dock en mer värdslig yrkenbana och i källorna hittar vi honom i förstone som handelsbetjänt, inflyttad till Norrköping 1842. Efter några år i lära grundade han en kolonialvaruaffär i staden. Året var 1849 och med tiden kom firma Scherini & Co även att inbegripa de bägge bröderna Alfred och Josef. I början ägnade man sig åt minuthandel, men kom under 1850-talets lopp att bli grosshandlare. I sitt privata förblev Oscar Scherini ogift. Han avled efter ett långt liv den 4 februari 1905.
Porträtt av Hedvig Ahlvin omkring 1905. Hon föddes i Söderköping 1878. Födelseattesten uppger att inte bara fadern, utan även modern önskade vara okända. Hur hennes uppväxt fortskred av det skälet är inte känt. Hon påträffas i källorna som inflyttad till Hedvigs församling i Norrköping 1888. Under 1890-talets första del listas hon under rubriken "utom staden boende eller med okänd vistelseort". Med tiden stabiliserades hennes tillvaro. Fotografiet ingår i hennes bevarade ansökan om anställning vid Axel Karlssons manufakturrörelse i Linköping. Rimligtvis erhöll hon platsen. Under alla omständigheter inflyttade hon till Linköping 1906 och uppges vara butiksbiträde.
Den 8 juni 1847 lät snickerifabrikören Carl Anders Andersson porträttera sig i Sankt Petersburg. Postens bild är en reproduktion av orginalet i släktens ägo. Carl Anders Andersson föddes i Skeda 1820 som son till snickaren Anders Andersson och hustrun Inga Sophia Kumlander. Familjen flyttade till Linköping 1835 där fadern etablerade sig som stolmakare. Vid 19 år ålder flyttade Carl Anders till Stockholm och försvinner ur källorna för vår insats. Kort tid efter porträttet inflyttade han emellertid åter till Linköping från Sankt Petersburg och tituleras då snickare. År 1850 gifte han sig med Amalia Charlotta Friedleiffer. Från 1852 var makarna bosatta i Sankt Kors kvarter nr 58.
Arbetsstyrkan vid Sjöbacka ångsåg omkring år 1900. Sågverket hade anlagts hösten 1897 av firma O. Lyrholm & Co med säte i Göteborg. Bilden och källorna visar att man i hast engagerade en ansenlig arbetsstyrka. En presentation publicerad av tidningen Östgöten talar om en personalstyrka om 55 medarbetare av skilda slag. För etableringen och den första tidens drift ansvarade förvaltaren Casper Ferdinand Larsson med hjälp av faktorn Karl Johan Andersson, bördiga från Värmland respektive Bohuslän. Större delen av arbetsstyrkan hämtades dock från mer närbelägna orter. Upplysningsvis nedbrann sågverket i maj månad 1902, och eftersom företagets avverkningsrätt var på upphällningen valde man att avveckla verksamheten. Några år därefter återuppbyggdes emellertid anläggningen av nya ägare.
Åttingstugan under Brokind var uppenbarligen ännu bebodd när fotografen passerade en sommardag 1904. Källorna ger dock inga tydliga besked om vem eller vilka som vid tiden drog nytta av det vackra läget. Eggebynäs Lillgård, som var gårdens egentliga namn, var del av godset Brokinds ägor. I mitten av 1800-talet hade egendomens ägare inlett en rationalisering av området. Gårdarnas brukare avhystes eller fick se sig bli drängar när bruket av byns mark lades direkt under herrgården. Vem som kvinnan vi skymtar än var, räknades hon således till godsets arbetsfolk utan rätt att i någon större utsträckning bruka jorden.
Sigrid Lidberg i ett konstfullt montage av okänd fotograf. Född i Linköping 1848 men uppvuxen i Hagebyhöga och vidare Hov, i vilka församlingar fadern var kyrkoherde. I vuxen ålder kom hon att föra en ganska ambulerande tillvaro med vistelser i skånska Kvidinge, uppländska Malsta, Åtvidaberg och Uppsala. Enligt källorna bär hon under perioden mestadels titeln mamsell men torde genomgått högre studier då hon enligt uppgift undervisade i en tid vid Uppsala elementarläroverk för flickor. Sommaren 1883 gifte hon sig med läraren Claes Alfred Winell och paret bosatte sig i Stockholm. Äktenskapet blev emellertid kortvarigt. Sigrid avled efter knappt två år som gift.
Emma Wirström var från åtminstone 1858 verksam som lärare vid Linköpings så kallade Enskilda flickskolan, som vid tiden var att betrakta som en ren slöjdskola. Från 1861 var hon istället knuten till stadens allmänna flickskola i hörnet av S:t Larsgatan-Drottninggatan och som under 1860-talet kom att reformeras med fastställda kursplaner med en rad ämnen såsom historia, geografi, naturlära och geometri. Enligt källorna kom Emma att kvarstå som lärare till hög ålder. Först 1905 anges hon varande före detta lärare, då närmare 75 år fyllda. Fotografiet visar henne under något av 1880-talets år.
Porträtt av Axel Österberg. Född och uppvuxen i Norrköping inflyttade han till Linköping 1856 för att ta tjänst som bokhållare vid sin bror Frans Wilhelms handelsrörelse i staden. Han tycks blivit egen 1863 i och med hans flytt från brodern till ny adress i Tannefors kvarter nr 60. År 1865 ingick han äktenskap med den tio år äldre Emelie Jansson, bördig från Furingstad. Vid giftemålet hade makarna redan fått två söner, likväl som Emelie fört med sig den oäkta dottern Emelie Axelina som fötts redan 1857 och som Axel rimligtvis inte var far till. Källorna anger även att Emelie nedkommit med oäkta barn före 1857 men att de dött. Trots makarnas osedvanliga livsföring förefaller Axel Österberg varit framgångsrik och respekterad. Tuberkulosen tog hans liv år 1900. Sista tiden hade hans hushåll bestått av honom själv och den oäkta dottern Emelie Axelina.
Porträtt av baron Eskil Banér. Född 1808 på Ekenäs slott som förstfödde son till Svante Banér och dennes andra maka, Carolina Matilda Wallenstråle. I vuxen ålder gift 1823 med Carolina Sederholm. Makarna kunde efter att Eskil utköpt sin bror Svante från Ekenäs skapa sitt egna hem på slottet. Äktenskapet välsignades med ett barn, sonen Gustaf Banér, född 1833. Därefter följde en räcka år med inneboende bekanta, bokhållare och inspektorer i en inre krets och rättare, kuskar och lantbruksstudenter i en yttre. Så tycks livet fortlöpt tills makarna sålde Ekenäs till greve Philip Klingspor 1880. Källorna är exakta. Den 14 mars 1880 tillträdde Klingsbor med sin familj och slottets forna innehavare flyttade till sonens gård Ås.
Hulda Svensdotter framför bostaden Näsastugan i Asby. Hennes stuga var enkel men omgivningarna vackra intill Rankhallssjön. När fotografen passerade 1937 var hon nära 80 år och hon skulle komma att leva på platsen till nära 90. Källorna beskriver ett hårt liv, ett typiskt för fattigsverige. Född i Rumskulla dagen före julafton 1858 tycks hennes tillvaro startat med goda förutsättningar. Fadern var rättare på gården Norrhult men något skedde i hast. I ett kommande steg tjänade han som statardräng i Lofta men lyfte sig något för att bli torpare i Sund socken. Hulda lämnade hemmet i 20-årsåldern för ett slitsamt liv som tjänstehjon och piga på gårdar i Ydre med omnejd. Utanför äktenskap födde hon två söner och det bidrog sannolikt till att hon från år 1895 blev erbjuden Näsastugan som inhysehjon.
Porträtt av Oskar Andersson. Efter en svår barndom blev han med tiden färgaremästare och rådman i Linköping. Han föddes 1845 i Örberga som son till hemmansägaren i Ullnäs Anders Eriksson och dennes maka Maja Jansdotter. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skriva på socknen". Fadern döms även för stöld. I 12-års åldern tar Oskar drängtjänst i på Östra Starby utanför Vadstena. Efter ett par år flyttar han till Linköping för att gå i lära hos färgmästaren Erik Johan Berg. Efter ett tiotal år hos Berg följde ytterligare tio år som färgare på Råby fabrik i Ljung. År 1879 kom han åter till Linköping och blev mästare och sedermera även rådman. Hans verkstad låg vid Storgatans östra ände i nuvarande kvarteret Druva. Han dog ogift 1925.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.