Utflykt på Norra ishavet.
Från 299 kr
Karta över Ryssland och Norra Ishavet. Daterad 1730.
Charta som wisar sträckningen så wäl af land- och fiällryggarne, sedan de i Haldefiällen skiljas åt som norra delen af riksgränsen emellan Swerige och Norrige år 1771 af Nils Marelius..[Kartografiskt material]
Bilden är från Norra Ishavet. Från denna plats startade på sin tid Andrés nordpolsexpedition. Lådan på bilden tjänar som utväxlingsställe för post till olika expeditioner. Ankaret lär vara uppsatt av skolfartyget Älvsnabben.
Expeditionsfartyget ANTARCTIC av Stockholm, byggd i Drammen 1871. Ångbarkskeppet ANTARCTIC inköptes av Sven Foyen och gick i fångstfart på Södra Ishavet 1893-95. 1897 inköptes ANTARCTIC av A.G. Nathorst för en expedition till Spetsbergen. 1900 inköptes fartyget av O. Nordenskjöld för en expedition till Södra Ishavet. Krossades av isen i närheten av Louis Philippes land (nuv. Graham Land) den 12/2 1903. Fotot är taget i Beckholmsdockan 1900.
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.