Fem personer framför en byggnad tillhörig Skedala säteri; tre vuxna och två barn. Säteriet är känt i skrift sedan 1400-talet och ligger vid Fylleån. I närheten finns excercisplatsen Skedala hed. På 1850 förvärvade riksdagsmannen Ivar Lyttkens det nedgångna säteriet och delade upp ägorna i två egendomar: Skedala och Nydala. Han anlade där ett brännvinsbränneri och såg till att utöka uppodlingen med nästan 1000 tunnland.
Från 299 kr
Tjustvik och Lilla Tjustvik. Oxenstierna köpte Tjustvik 1645. År 1770 hörde gården till Farsta då den upptogs i bouppteckningen efter C O Hamilton. Den plundrades och brändes av ryssarna 1719. Överstelöjtnant B W Fock på Gustavsberg köpte Tjustvik på nytt år 1806. Åkerareal 50 tunnland. Siste torparen Lindgren 1910. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Anneberg tillhörde de gårdar som Gustav Gabriel Oxenstierna tillbytte sig jämte Farsta 1640. Tidigare hette gården Emmerboda. Huvudbyggnaden ombyggdes 1937 då även ladugård uppfördes. Åkerareal 1932 var 50 tunnland. Ena flygeln förstördes vid en brand 1951. 1925-1964 ägdes gården av den Åkerhjelmska släkten. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Kv. Läkaren, gamla lasarettet 1893. Falköpings första lasarett öppnades den 15 oktober 1856. Tomt om två tunnland donerades av staden. Ritning till lasarettet utfördes av konduktören Oppman och byggnaden utfördes av fabrikör C.J. Lundberg. Inredningen ombesörjdes av byggmästare C.G. Engblom i Skara.
Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Planteringsförbundets Park. För stadens förskönande genom planteringar och parkanläggningar bildades ett Planteringsförbund, som antog och fastställde stadgar den 28 oktober 1870. Förbundets förste ordförande blev doktor Anders Petter Westerberg. Med aldrig sviktande intresse och kärleksfull omsorg vårdade och utvidgade han planteringarna till sin död år 1909. Först efter 14 år eller 1884 kunde man inköpa det nuvarande parkområdet - omkring 6 tunnland. Därefter kunde planering och planteringar snart börja. Främst av ekonomiska skäl gick det långsamti början. I början av 1900-talet anordnades en två meter djup damm - Jungfruhålan, vilken sedan en person skänkt två svanar, fick namnet Svandammen. Inom parken ligger stenåldersgraven Kyrkerörs gånggrift. Från Ranten har inflyttats en offersten från hednatiden den s.k. Balderstenen. Vaktmästare för anläggningarna anställdes år 1909, då även särskild bostad för denne uppfördes. Kort efter doktor Westerbergs död blev en minnessten avtäckt.
"Statars" Johan. Johan Andrew Andersson, Bremon. Född 3/10 1865, utvandrade 1888 till U.S.A. Bilden från Connecticut hemförde Johan Julin, som besökte honom på hans lantställe. Enligt Julin arbetade J. A. först som dräng, tog sedan arrende och skaffade slutligen egen gård. Vid den tid då kortet togs hade han c:a 50 tunnland, 30 kor och 4 hästar. 5 timmars tågresa från New York. Reprofotograf: Gunnar Berggren. Bremon: Anders Andersson f. 20/4 1833. Lotta Nilsdotter f. 20/1 1839. Anders Gustaf f. 31/5 1863. Elisabeth f. 18/11 1880. N. Amerika 1902-08. Mathilda f. 30/6 1878. N. Amerika 1896-08. Augusta. N. Amerika 1893. Kristina. N. Amerika 1893. Alfred. N. Amerika 1892. Åtta av de nio barnen reste till Amerika. Betty och Tilda stannade kvar i Sverige efter hemkomsten 1908. (Oskar Hagmans anteckningar).
"Statars Johan". Johan Andrew Andersson Bremon, född 3/10 1865, utv. 1888 till USA. Bilden från Connecticut hemförde Johan Julin, som besökte honom på hans lantställe. Enligt Julin arbetade J. A. först som dräng, tog sedan arrende och skaffade slutligen egen gård. Vid den tid då kortet togs hade han c:a 50 tunnland, 30 kor och 4 hästar. 5 timmars tågresa från New York. Familjen Bremon: Anders Andersson f. 20/4 1833 Lotta Nilsdotter f. 20/1 1839 Deras barn: Anders Gustaf f. 31/5 1863 Elisabeth f. 18/11 1880. I N. Amerika 1902-08 Mathilda f. 30/6 1878. I N. Amerika 1896-08 Augusta N. Amerika 1893 Kristina N. Amerika 1893 Alfred N. Amerika 1892 Åtta av de nio barnen reste till Amerika. Betty och Tilda stannade kvar i Sverige efter hemkomsten 1908. (enl. Oskar Hagmans anteckningar). Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Landeriet Lyckhem i Vänersborg. Foto från ca 1895 - 1906. Tomten inköptes av Doktor G. Sandmark 1832. Byggnaden, vilken enligt tidiga källor, ska ha varit uppförd på Fredrikslund, ska ha blivit flyttad hit på 1830-talet. Att byggnaden stod här 1834 står klart, då Sandmark kunde flytta in, efter det att hans hus vid torget blivit lågornas rov i branden 1834. Till Lyckhem hörde 1889 två tunnland jord, 300 fruktträd och många bärbuskar. Runt 1895 är Kamrer P Sahlberg ägare, och det är nu byggnaden får det utseende som ses på bilden. Före Sahlberg var patron C. E. Svedberg ägare till stället. Sista privata ägaren till Lyckhem är Victor Häckner, som 1907 säljer det till staden. Mellan 1907 och 1922 kom Lyckhem att användas av Drottning Sofias stiftelse, som Asylen för blinda och obildbara idioter. Från 1950-talet, fram till mitten av 1970-talet tog lasarettet byggnaden i anspråk p.g.a. lokalbrist. Lyckhem revs 1977.
Länslasarettet, Gamla lasarettet. Falköpings första lasarett öppnades den 15 oktober 1856. Tomt om två tunnland donerades av staden. Ritning till lasarettet utfördes av konduktör Oppman och byggnaden uppfördes av fabrikör C.J. Lundberg. Inredningen ombesörjdes av byggmästare C.G. Engblom i Skara. Byggnaden till höger är lasarettsöverläkarens bostad. Den vita bortflyttade byggnaden är den s.k. "Kalvhagen". I gårdshuset t.v. inrymdes häråt tvättstuga, nedåt S:t Olofsgatan var likboden. Vyn är tagen fr. s.k. "Dårhuset". Lasarettets tomt sträckte sig blott en obetydlighet bakom "likboden" och där var ett staket. Dåvar. "dårhusets" baksida gränsade intill ett stort åkerfält, och ca 8-10 från gaveln på detta hus låg Warenbergs och Janzons lador, ladugårdar och köksträdgårdar, d.v.s. där nu till viss del Trädgårdsgatan går fram. Hospitalet var byggt i en utkant av staden.
Mattias Tomsson vid Hallsarves stampart hade bl a en son vid namn Mattias Hallin, som fick några tunnland jord från föräldrahemmet och byggde denna en ny boplats ett par hundra meter söderut längs vägen. Mattias Hallin född 1808 gifte sig 1835 med Anna Maria Persdotter född 1802 från Bönde. Deras äldsta dotter Anna Hallin född 1836 gifte sig 1860 med Olof Larsson Bolin född 1834 från Botels. De fick 4 döttrar, varav Kristina Olivia Bolin född 1863 övertog stället. Hon gifte sig 1886 med byggmästaren Olof Olsson född 1862 från Buttle och de fick 4 barn och en dotterson som de tog hand om. Sonen Oskar Olsson född 1887 tog över hemmet, gift 1918 med Anna Olivia Wessman från Ala, men hon dog redan året därpå. Oskar Olsson var snickare och båtbyggare. Fastigheten styckades av och byggnaderna med tomt köptes av Robert och Ann-Charlotte Lindén. 1994 köpte Martin och Anna Skoog fastigheten som fritidsbostad. Hela byggnadsbeståndet förnyades av Olä och Kristina Olivia Olsson kring förra sekelskiftet, vilket väl låg nära till hands när Olä var byggmästare. Manbyggnaden på bilden uppfördes 1896 och där har Olä verkligen blommat ut i den fantasirika glasverandan! Till vänster skymtar den äldre och anspråkslösa snickarboden.
Här har Masse helt plötsligt fogat in en bild på det torp som han bodde i som fritidshus! Han och hans fru Majken född Sundahl hade köpt torpet 1907 av Hans Karlsson på Hallsarve, vän till Klintbergs. Hur Karlssons blivit ägare är oklart, men marken tillhörde ursprungligen Kauparve och hade tidigare möjligen hört till den part som Hans ursprungligen kom från. Fastigheten bebyggdes omkring 1860 av Nils Petter Persson född 1833 i Stånga, gift 1860 med Anna Greta Boddin född 1841 från Bönde. De fick tre barn, men ingen av dessa tog över stugan och därefter köpte Klintbergs den. Masse och Majken hade den till Majkens död 1933, då dottern musikläraren Maja Klintberg född 1889 ärvde den. Hon hyrde ut ladugården, som blivit ombyggd, till vandrarhem åt Svenska Turistföreningen. Maja sålde omkring 1947 torpet med tillhörande 12 tunnland mark, liksom Allmänningen som hon köpt året före till läroverksläraren Martin Klint i Visby. Hans son (?) Lars Klint med fru Lotten ärvde sedan fastigheten och därefter deras dotter Liselott med make Berni Gumauskas, vilka nu är ägare till fastigheterna. Till vänster ser vi Nils Petter Perssons lilla ladugård, troligen med kohus till vänster och stall till höger. Därefter ses några småbodar. Till höger ses bostadshuset, vilket kan vara ett 1700-tals bulhus i grunden, flyttat hit och inpanelat. Den stora oxeln mitt i bilden var vid förra sekelskiftet det enda trädet på denna dela av Laus backar.
Detta ställe kom till 1892 då möbelsnickaren Johan Lingvall född 1853 från Fole, gift 1888 med Margareta Maria Bolin född 1867 från Hallsarve, uppförde manbyggnaden på ofri grund tillhörigt kyrkan. Genom skiftet övergick denna mark till Karl Danielsson Fie, som ägde mark vid Gumbalde och av Karl fick man köpa fri tomten. Dottern Anna Lingvall född 1894 övertog stället 1920, gift 1919 med Oskar Pettersson född 1889 från Hallsarve på När. De köpte 1921 10 tunnland jord av Vilhelm Karlsson Sunnkörke och senare ytterligare jord och skog och bedrev jordbruk. Deras dotter Ellen Pettersson född 1921 ärvde stället 1951, gift med Ingvar Olsson född 1920 från Bjärges drev gården vidare till 1985 samtidigt som Ingvar var klockare i Lau. 1980 tog yngsta dottern (?) Anne-Marie Olsson född 1957 över fastigheten, vilken hon alltjämt innehar tillsammans med sin man Göran Storm. På bilden ser vi manbyggnaden, ett modernt snickarglädjehus stående på en låg källarvåning i sten. Huset har en välarbetad veranda i tidens stil. Taket är troligen belagt med papp.
Vid 1700-talets mitt bodde artilleristen Mattias Mattson Lyström och hans hustru Catarina född Hansdotter här inhysta i en stuga under Anderse. Deras son salpetersjudaren Lars Mattsson Lövgren född 1757, gift 1786 med Anna Mallena född Larsdotter 1765 från Garde tog över stugan. Sonen Lars Löfgren född 1798 blev Lau sockens skräddarmästare och föregångare till Hans Laurin, se Bild 647. Han gifte sig 1828 med Helena Elisabet född Hansdotter 1811 från Frendarve i Garde och fick på 1850-talet arrendera tomten på 50 år. De fick 8 barn, varav sonen Jakob född 1839 gift med Helena född Johansdotter 1836 från Silte tog över. Deras ende son Johan "Janne" Löfgren född 1870 och gift 1901 med Olivia född Jakobsson 1872 från När friköpte tomten och fick köpa till några tunnland jord. De fick barnen Annie 1904 och Gunnar 1907. Janne dog 1912, Annie 1939 och Gunnar flyttade till Canada. Liva bodde här som änka, och sedan stod fastigheten obebodd. Den är nu åretruntbebodd av en familj kommen från fastlandet. På bilden ser man manbyggnaden, vars äldsta del är ett inpanelat bulhus, kanske byggt av skräddaren Lars Löfgren på 1820-talet. Till det är fogat ett yngre bakbygge i sten innehållande kök och brygghus. Pojken som skymtar är Gunnar Löfgren 8 år, som sedan bosatte sig i Canada.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.