Lids kyrka, långhusets och korets södra takfall
Från 299 kr
Lilla Malma kyrka, norra takfallet och nykyrkans västra takfall
Lids kyrka, detalj av korets södra takfall före renovering
Omläggning av spåntak på Malsta kyrkas norra takfall.
Man framför en nationalromantisk villa i vinkel med mönsterlagt tak, tre skorstenar, valmade takfall, balkong, glasveranda och burspråk.
Ingång till Vallda herrgård från gården, i en tillbyggnad mellan bostadshuset och uthuset. Prästgården är timrad och har ett ålderdomligt brant takfall täckt med flacktegel.
kulturmiljövård, fasad, dokumentation, takfot, uthus, interiör, restaurering, bostadshus, gårdsmiljö, panel
Exteriör av prästgården i Hasslöv. Byggnaden är putsad med frontespis med ett smalt gavelfält över mansardtakets övre takfall. En flaggstång är placerad i linje med den asymmetriskt placerade ingången.
Vy mot en gård med högloftsstuga på en höjd. Loftet har ett mycket långt och brant takfall. I förgrunden en stenmur och väg upp till gården. Till höger syns två långa lador.
Den lilla boden med oregelbundet takfall innehöll nog ett dass och kanske en redskapsbod. Den stora byggnaden var sannolikt ladugård med plats för ett par kor, ett par grisar och lite höns, jämte hoimd och höloft. När dottern och mågen köpte till jord byggdes en ny betydligt större ladugård 1927.
Bastu i Bastebörd. Längd frånsett knutar 9,10 m, därav på egentliga bastun 5,60 m. Bredd 4,45 m. Gavelhöjd omkring 3,15 m från grunden. Vägghöjd omkring 1,80 m från grund till under takfall. I förskjulet är en smideshärd anlagd för 8-10 år sedan. Bastuns lavar infällda i väggarna, se annat foto. Foto från östra gaveln.
Denna vackra sommardag tar Masse flera bilder i Botelsgrannlaget, bl a denna från Bodins ladugård. Här ser vi en fähusdel med hoimd, hörum i sten under agtak och en laddel i bulteknik med framförvarande tröskhus, båda under halmtak. Stora flovedstravar står framför tröskhuset, en hög med trolar, gärdsel eller tvaitar, bakar ligger bredvid, samt en hög huggen ved framför hoimdluckan. Till vänster står ett dass med oregelbundet takfall. Stigen ut till ladugården går troligen bakom busken t h.
Den här lilla boden med oregelbundet takfall undgick uthusens rivning. Den innehåller sannolikt två grishus t v och dass t h. Sådana här småhus var mycket vanliga på gårdarna, en kvarleva från den tiden när varje djurslag och funktion hade sitt eget hus. Namnen kvarstod även sedan funktionerna slogs ihop, det heter t ex kohus trots att det bara är en del i en ladugårdsbyggnad.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Flerbostadshus uppfört 1914 i två våningar på Slottsgatan 12 i kv Matrosen, sammanbyggt med grannhuset. Plåttaket ser skinande nytt ut och har en något ovanlig utformning: plant brutet med branta takfall (se även byggmästarens hus på Slottsgatan 15 bildnr VMA11716 D33). Det medger största möjliga rumsyta med god takhöjd även på vindsvåningen, som förses med ljus från runda takfönster (lukarner) och två frontespiser. Över entrén sitter en balkong med elektrisk fasadbelysing, trots att lyktstolpen står precis intill. Intill flaggstångsfästet angör elledningarna huset.
De så kallade Gerlachska stallarna som fungerade som stallar med foder- och selkammare samt bostäder åt Hugo Gerlachs tjänstefolk. Byggnaden uppfördes 1887 i U-form med en artikulerad gesims under brokiga takfall med många takkupor och vällingklocka, i hörnet av Bäck- och Slottsgatorna. Till höger om huset ses grindpartiet in till trädgården. Järnvägen fick ny sträckning söderut 1920 och på bilden ses järnvägsbommen för Bäckgatan. Stallarna inreddes till lägenheter som beboddes fram till 1980-talet, men 1985 brann byggnaden ned. Fotografiet ingick i Lions "Julfemma 1984"; ett vykort med lottsedel för lotteri inom Lions Club Varberg (därav rastreringen). Bilden tagen mot nordost, kv Trädgården 11.
En stolt Per Olsson 57 år poserar utanför sitt nya hem. Men nytt verkar det inte riktigt vara. Huskroppen t v är otvivelsaktigt ny och byggd med långsidan mot landsvägen, så som man gjorde från 1800-talets slut och framåt, inte med långsidan mot ladugården, så som den gamla manbyggnaden här på platsen gör, det halva huset bakom och t h om Per Olsson. Den gamla låga manbyggnaden t h ser ut att vara en 1700-tals parstuga, med brygghus i bulteknik och en bodlänga med oregelbundet takfall, allt ganska ålderdomligt. Men det verkar inte vara något fel på de gamla byggnaderna, skicket ser ut att vara gott. Platsen var alltså bebyggd när Per Olsson med familj flyttade hit. Hur gick det till? Vilka bodde här förut? Vart tog de vägen?
En ankommen vy från Linköping som i sin exklusivitet är väl värd att sprida. Den till synes dubbla dateringen i bildens nedre hörn, 1900 och 1903, stämmer båda väl med vad tidens Linköpingsbor såg från Hospitalstorget med blick vänd mot Bokhållaregatan och vidare Stora torget. Bildens vänstra del upptogs ännu av Westmanska gårdens gytter av trähus. Gårdens huvudbyggnad var av förnämare karaktär och låg med fasad mot Stora torget. En del av byggandens tak och gavel ses bortom huset med brutet takfall. Kort efter bildens tillkomst revs all bebyggelse för att ge plats för Centralpalatset, inflyttningsklart 1909. Till höger ses del av Schenlingska gården, uppkallad efter slottsbokhållaren Petter Schenling. Urmakare Evert Lundbergs långa verksamhet i huset skulle dock med tiden fördunkla det gamla gårdsnamnet.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Att flygeln står snett i förhållande till manbyggnaden beror på en anpassning till ladugården. Skulle flygeln stå rätvinkligt, innebar det att den stod mitt framför ladugården. I sin tur innebär det att manbyggnaden måste ha byggts när gårdsplatsen såg annorlunda ut. Vägen mot Botvide gick troligen inte där den går idag, utan man kan tänka sig att tomten gick ut på nuvarande vägen. Under manbyggnaden lär det finnas en valvslagen källare, sådana byggdes på 1200-talet, vilket visar att manbyggnaderna som avlöst varandra under århundradenas lopp har stått på samma plats mycket länge. Den ursprungliga 1700-talsdörren med överljus sitter ännu kvar. Den gamla flygeln är i dåligt skick. Troligen har den varit dåligt grundlagd iom att väggarna har rämnat. Närmast manbyggningen låg det ett brygghus, därefter troligen källare. På flyglar brukade man i regel såga av falarnas ändar till jämn kant, men det gjorde man oftast inte på uthus, så här är det lite primitivt. Avtrycken på gaveln tyder på att det stått en räcka småhus här med låga takfall.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.