Från 299 kr
Lantbrevbärare i Alfta, Hälsingland, vintern 1937. Från vänster: Abel Philgen, Rudolf Larsson. Philgren hade en linje från postexpeditionen i Alfta till Silfors såg i Långhed en sträcka på ca 17 km enkel väg; Rudolf Larsson hade sin linje till Malvik, Myra och åter, ca 15 km enkel väg. Alfta kyrka syns i fonden.
Barn och lärarinna på Myra Skola i Gällivare, 1931
Olof och Lisa Larsson Myra Norra hagen. Bolstad
SLM A7-291
SLM A7-292
Höbärgning på Per-Jöns åkrar mot "Höl-myra". Samma personer som på bild C 89-3694.
Märta, Anna, Inga-Lisa och Hilding vid en hösåta på Myra.
Aktiebolaget Betongindustri, Stockholm grus och sandtaget Myra. Det nyare loket fraktar fram grus till transportbandet.
Göran af Klercker med taxarna Valle, Nina, Molly, Pytta och Myra år 1944
Taxarna Pyttan och Myra, hundar vid Katrineborg i Vadsbro socken, ca 1944
Torp Sjöändan
Edvard Martinsson, Södra Kärnberg. Född 1881-03-07, död 1962-08-04. Gift 1922-06-04 med Kajsa Larsson (född 1866-04-27), änkling 1928-02-25 (cancer). Edvard blev enbent genom en huggarolycka i skogen. Per Jonsson stoppade blodflödet genom att lägga en kortlek över såret. Edvard begav sig så snabbt som möjligt med hästfärd till doktor Oskar på gamla sjukhemmet i Torsby. Han öppnade såret som började blöda igen. Då bands ettt hårt tryckförband över såret och Edvard blev förd med hästskjuts till Myra järnvägsstation i N:a Råda i Klarälvdalen för vidare befordran till lasarettet i Karlstad. Det visade sig då att tryckförbandet varit för hårt och det hade hunnit bli kallbrand i benet och det måste amputeras. Men han lärde sig snabbt att ta sig mycket bra fram med krycka. Han fick en protes men den tyckte han var så klumpig att han egenhändigt gjorde en stövel av den. Han blev utbildad till skomakare pga sitt handikapp. Men han hade alltid bråttom och det när han lagade skor också, så laggen hamnade ibland brevid hålet. När detta påpekades svarade han: - Ja, det blev bara så. Så det blev skogsarbete som blev den egentliga inkomstkällan. Han byggde en evighetsmaskin och även fiolen, trots att han inte spelade själv.
Edvard Martinsson, Södra Kärnberg. Född i slutet av 1800-talet, död 1970-talet. Edvard blev enbent genom en huggarolycka i skogen. Per Jonsson stoppade blodflödet genom att lägga en kortlek över såret. Edvard begav sig så snabbt som möjligt med hästfärd till doktor Oskar på gamla sjukhemmet i Torsby. Han öppnade såret som började blöda igen. Då bands ettt hårt tryckförband över såret och Edvard blev förd med hästskjuts till Myra järnvägsstation i N:a Råda i Klarälvdalen för vidare befordran till lasarettet i Karlstad. Det visade sig då att tryckförbandet varit för hårt och det hade hunnit bli kallbrand i benet och det måste amputeras. Men han lärde sig snabbt att ta sig mycket bra fram med krycka. Han fick en protes men den tyckte han var så klumpig att han egenhändigt gjorde en stövel av den. Han blev utbildad till skomakare pga sitt handikapp. Men han hade alltid bråttom och det när han lagade skor också, så laggen hamnade ibland brevid hålet. När detta påpekades svarade han: - Ja, det blev bara så. Så det blev skogsarbete som blev den egentliga inkomstkällan. Han byggde en evighetsmaskin och även fiolen, trots att han inte spelade själv.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.