Kvinnoporträtt. Text ur Frithiofs Saga, baksida kort: Välj icke till förtrogen hvem helst som vill! Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till! Välj en! onödigt är det den andre leta. Och världen vet, o Manda! Hvad trenne veta." den 5/10 1892.
Från 299 kr
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Här ligger den nästan fullvuxne havgallungen [havstrut] tryckt mellan 2 stenar högt uppe på södra kalotten på Lilla Karlsö. Kolonien innehöll ett 50-tal par. Jag fick leta över en timme innan jag fann ungen gömd under en sten. Bilden togs på 50cm avstånd.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
Campare vid Åby camping i Mölndal, år 1984. "På väg ut från campingen möter vi familjen Sandberg, som just anlänt. - Vi är rent ut sagt förvånade över det vänliga bemötande, vi har fått av värdinnorna, säger de. Tyvärr har vi haft oturen att träffa snorkig personal på andra ställen, vi kommer från. - Står resten av campingen i stil med bemötandet, kommer vi nog att finna oss väl till rätta, slutar de, innan det är dags att leta rätt på uppställningsplatsen." För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.