"Blommande idyll på Vaksalaslätten. Koloniföreningen Flora skördar lön för idog möda", Uppsala 1935
Från 299 kr
Utbetalning av lön till militärer tillhörande F 19, Svenska frivilligkåren i Finland. Tre män i kö till löneutbetalare vid skrivbord.
Strandbaden hade under flera år uthyrning av kanoter. Ofta skolungdomar som sommarjobbade där, hade ingen fast timpening utan lön efter hur många kanoter man hyrde ut.
Foto visande T. Herlin, andra man från höger, som fartygsplåtslagare vid Flensburger Schiffbaugesechellschafts varv sommaren 1903, med en lön av 21 pfenning i timmen. (10 timmars arbetsdag).
Forsviks kvarn s.k. "Tullkvarn" år 1914. Mjölnaren fick ta viss procent av bondens säd som lön. Massafabriken i bakgrunden. Endast neg finns.
Forsviks kvarn s.k. "Tullkvarn" år 1914. Mjölnaren fick ta viss procent av bondens säd som lön. Framför kvarnen Gunnar Hultgren. Massafabriken i bakgrunden. Neg finns.
Antagligen tjänstemän på banken Södra Sverige, före detta Kalmar Enskilda Bank. Under andra halvan av 1800-talet kunde kvinnor ta plats i affärer och på kontor. Detta var inte okontroversiellt då de oftast arbetade för betydligt lägre lön än män. se t ex Ulla Wikanders text http://www2.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/historik/
Torgdag i Forsvik år 1935. Bilarna har kommit in i bilden och den särskilda bod hälsovårdsmyndigheterna föreskrivit har byggts (ses i bildens vänstra kant), denna bod var endast avsedd för slaktarna. Torgavgift togs vid denna tid upp av Kalle Jonsson. Ur denna kassa fick han sin egen lön, för den städning av torget han utförde. Resten av kassan gick till bolaget.
Stora Kovik. Gustav Gabriel Oxenstierna tillbytte sig 1640 räntan av Stora Kovik. Den indrogs 1692 för uppgiven bytesdefekt och anslogs på lön åt Landshövdingen. Guldsmeden Johan Wittfoot sålde 1757 till friherre C O Hamilton på Farsta. Under hans tid var det krutbruk vid Kovik med 34 anställda. Detta innehades av sekreterare Carl Hasselhuhn. 1917 fick ingenjör Fritz Egnell gården. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Notering på kortet: Du sitter ensam, men övergiven du aldrig någonsin dock kan bli, ty goda gärningars lön är skriven i skrift, som sanningen bor uti. Och goda gärningar jämt dig följa från hjärtedjup och med värme stor och i välsignelse rikt dig hölja du kära, älskade , goda Mor. Hälsning på Mors dag!
fotografi, bilder
Under 1800-talet var barnarbete vanligt i Sverige. Barnen var billig arbetskraft. Deras lön var liten. Den skulle inte räckt till att försörja dem själva. Deras uppgifter var enkla men monotona, det var lättare att motivera barn än vuxna till arbetet. Här viker barn vid DUX karamellfabrik askar för brösttabletter. Under 1900-talet blev barnarbete ovanligare i takt med att fabrikerna mekaniserades. De enkla momenten försvann, en barn- och ungdoms- arbetslöshet uppstod. Samtidigt stiftades lagar för att reglera barnarbete. Dux-fabriken hade sitt ursprung i Srömsbro av Gustav Ferngren i början av 1900-talet. Flyttade på 1920-talet till Hamntorget och sedan till Tredje Tvärgatan 23 på Brynäs. Firman hade upphört 1930. Tidigare publicerad vid utställningen år 2000.
Linköpings fasta brandkår framför stadens dåvarande brandstation i den vad tiden kallat fröken Westrings gård invid Ågatan. I grunden fast brandkår hade staden haft sedan år 1891, då sex man anställdes mot en årlig lön av 100 kronor. Man hade tidigare stött sig mot en frivillig brandkår, som en tid avlösts av en värnpliktig, och som år 1881 landat i en organisation gemensam med polisen. Efter de svåra stadsbränderna i Sundsvall och Umeå 1888 krävde brandförsäkringsbolagen att brandberedskapen ytterligare måste skärpas i landets trästäder, och i Linköping skapades den ovan ständiga brandkår. Efter Maria Sofia Westrings död 1872 hade Linköpings stad erhållit gården som donation för bildande av ett så kallat arbetshus för stadens fattiga. Stadsfullmäktige kom vidare att döma ut gården såsom varande olämplig för ändamålet, och valde istället att låta en i sammanhanget skapad fond växa för en bättre lösning. Efter reparationsarbeten på gården kom den istället att från 1892 fungera som stadens brandstation, och var i funktion tills ny och mer ändamålsenlig station stod klar 1915. Upplysningsvis lät den nämnda fondens medel vänta på sig. Först 1928 beslutades att medel skulle utlösas som del i byggkassan för uppförandet av Hjälmsäters ålderdomshem.
Anderstorp i Lindome, ca 1900. Detta är den s k gamla "byggningen" som låg vid bron. Stolparna som syns t.v är en port som leder till gamla fabriken vilken ligger strax intill ån. "Byggningen" var i 3 vån. Det var 17 rum i varje våning. Från början var det meningen att de skulle upplåtas för flickor, men efter hand gifte de sig och hela familjen fick bo i detta enda rum. Köket måste delas av många och det fanns bara en öppen spis. Varje husmor måste ha sin egen brandring att laga mat på. Det kunde hända att upptill sju kvinnor åt gången måste samsas vid spisen och mestadels var sämjan god. De som hade en brandring längst in brände sig. Det blev påfrestande med trätor som följd. I huset fanns ett par 2-rumslägenheter med kök. Omkring 135 personer bodde i byggningen. Barnen fick börja arbeta på fabriken när de var 12 år. Dagen började kl. 6 och först kl. 18 upphörde arbetet. Det var hårt att stå instängda i så många timmar för liten lön. En fullgod arbetare, en karl, hade 7:50 kr i veckan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.