Pennteckning av E. Strand 1923, föreställande ruin av masugnen i Stjälphyttan. Hyttan privilegerades år 1664 som hjälphytta till Nordmarkshyttan, men från 1699 avskild som självständig. Förvärvades av Uddeholmsbolaget, som år 1854 lade ner hyttan och överflyttade blåsningarna till den ombyggda Motjärnshyttan.
Från 299 kr
Stångjärnssmedjan i Brattfors på 1910-talet. År 1644 var tre hamrar upptagna vid Brattfors. Produktionen steg betydligt vid lancashiresmidets införande år 1853. Metoden som kom från England, innebar att förbättra stångjärnssmidet genom att skilja smältningen och räckningen från varandra. Konkurrens av de stora götmetallverken gjorde att produktionen sjönk. Hammarslagen i smedjan tystnade år 1918.
Masugnsruinen vid Gammelkroppa. Vid Gammalkroppa uppfördes omkring år 1611 två hammarsmedjor. På 1680-talet var den nedre hammaren förfallen och hyttskogen tunn och utbrukad. Omkring år 1841 uppfördes en ugn som var i bruk ett tiotal år. Sedan dess förekom endast tackjärnsblåsning. Gammalkroppa förvärvades år1897 av Storforsbolaget, och blåsningen lades ner år 1904.
Förmodligen hyttruin.
Gustavsfors i början av 1900-talet. Gustavsfors anlades vid Musjöåns inlopp i Uvån på 1740-talet. Enligt privilegiet utfärdat år 1746, skulle hammarbruket bestå av två hamrar med två härdar i vardera. En ny masugn uppfördes i mitten av 1860-talet. År 1871 blev även ett bessermanverk uppfört på platsen. Gustavsfors var under några år den mest betydande industriorten inom Uvåns område, men låg för avlägset för att kunna utveckla sig till en verklig centralpunkt för byggdens järnindustri. Bessermanblåsningarna upphörde sedan denna hantering förlagts till Hagfors. Tackjärnstillverkningen och lancashirefärskningen fortsatte till år 1908. Med detta årtal är koncentrationen inom Uvåbygdens järnbruksrörelse slutförd.
Färskning av tackjärn.
Lancashire-smeder från Halgå omkring år 1877. Mannen med sprutan är brandvakt. Lancashiremetoden som kom från England, innebar att förbättra stångjärnssmidet genom att skilja smältningen och räckningen från varandra vid järntillverkningen.
Brattforshyttan omkring 1920. Anlagd redan före år 1540. I början av 1600-talet var hyttan nerlagd, men startades sedan upp och stängdes till och från. Brattforshyttan blåstes för sista gången 1920.
Ämnesjärnsgården, Forsbacka Järnverk, Valbo sn.
Brattfors 1923. Från vänster: En bergsmansgård, blåsmaskinhuset, ruiner av stångjärnssmedjan. Brattforshyttan anlades redan före år 1540. Var i början av 1600-talet nerlagd, men startades sedan upp och stängdes till och från. År 1644 var tre hamrar upptagna vid Brattforshyttan. Produktionen steg betydligt vid lancashiresmidets införande år 1853. Hammarslagen i smedjan tystnade år 1918. Brattforshyttan blåstes för sista gången år 1920.
Femtå, utsikt från väster. Femtå hammarbruk anlades av Uddeholmsbolaget och fick privilegium år 1837. Bruket omfattade två hamrar och fyra härdar. På grund av dåliga kommunikationer samt koncentrering av bruksrörelsen lades Femtå bruk ner år 1862.
Hättälven 1918. Man vid timmerrännan byggd 1908, samt ruin av hammarsmedjan i bakgrunden. Hättälvens hammarsmedja med två härdar byggdes år 1600, tre kilometer söder om Nykroppa. Smedjan blev omodern och revs år 1845. Denna åtgärd föranleddes av lancashiresmidets införande.
Lämningar av Nordmarkshyttan 1921. Nordmarkshyttan var under hela 1600-talet en av de mest produktiva hyttorna i Värmland. Blåsningen pågår från jul till långt fram på sommaren heter det år 1711. Nordmarkshyttan blev senare uppköpt av Uddeholmsbolaget och driften lades ner år 1905.
Man vid lämnningar av Herrhultshyttan 1921. Herrhultshyttan erhöll år 1621 previlegium att bygga en masugn och hammarsmedja. Den senare låg en tid nere av brist på dugande smeder, men privilegierades åter år 1640. År 1738 hade där inte skett någon blåsning på flera år varför Herrhultshyttan lades ner. Hyttlaget bestod då av tre personer.
Lancashire-smeder vid härdar i Halgå stångjärnssmedja omkring år 1877. Lancashiremetoden som kom från England och innebar att förbättra stångjärnssmidet genom att skilja smältningen och räckningen från varandra vid järntillverkningen.
Femtå. Utsikt från öster över resterna av bruket (t.h.) och mot Klarälvsdalen. T.v. en gammal husbehovskvarn.
Ruin från Svartåhyttan. I bakgrunden kvarn. Svartåhyttan uppfördes som hjälphytta till Brattforshyttan och previlegierades1687. Detta var ingen hammarsmedja, den enda hammarsmedjan i socknen fanns i orten Brattfors. Driften vid Svartåhyttan upphörde 1893.
Sunnemohyttan omkring år 1900. Till vänster masugnen, delvis raserad. Överst till höger herrgården. Sunnemohyttan byggdes av Munkfors grundläggare Johan Börjesson år 1640. Ett gjuteri som uppfördes vid hyttan bedrev en icke obetydlig verksamhet; gjutgods bestående av till exempel: grytor, pannor, spottlådor, mortlar, ringklockor, kugghjul, järnkakelugnar och hammarställningar. Tillverkningen fortsatte till in på 1860-talet. Sträckningen av järnvägarna gjorde att Sunnemo socken blev mycket isolerad. Sedan Uddeholmsbolaget förlagt sin huvudsakliga tackjärnsblåsning till Hagfors blev Sunnemohyttan överflödig och blåstes ner 13 maj 1887. Mekaniska verkstaden revs omkring år 1900.
Stöpsjöhyttan som i 1606 års jordebok uppges vara skattlagd år 1601. Två hammarsmedjor uppfördes, den första på 1630-talet; den andra år 1655. Båda hamrarna blev utdömda 1689. Stöpsjöhyttan var igång till år 1882. Vid det vattenfall där hyttan låg fanns på denna tid även en såg och en kvarn.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.