Peterssons våning
Från 299 kr
Hos Sam Pettersson
Östergötlands Enskilda Bank i Linköping.
Vintrigt Linköping
Storgatan västerut
Ett för tiden unikt fotografi i hemmiljö, eller mer rätt sagt affärsinteriör. Någon av Norrköpings tidigaste fotografer dristade sig 1863 till ett besök av Wallbergs bokhandel, som redan då varit i drift i 20 år. Marcus Werner Wallberg hade efter bokhandelns grundare Simon Jacob Nissen tagit över boklådan 1852 och kom att driva den till 1875. Långt senare övertogs rörelsen av Wilhelm Andersson som under firmanamnet Anderssons Bokhandel kom att bli en välbekant butik i Norrköping. Oförmodat återfinner vi inte Wallberg bland herrarna som samlats runt bokhandelns läsbord. Istället ser vi med ledning av påskriften Knut Richard Moback, Carl Bergentz och Wilhelm Boström. Enligt aktuell husförhörslängd var de knutna till bokhandeln som bokhållare.
Bokhandlare Marcus Werner Wallberg ägde och drev Norrköpings mest långlivade bokhandel under perioden 1852 till 1875. När han tillträdde boklådan på Drottninggatan var den redan närmare 20 år, grundad som den var av Simon Jacob Nissen redan 1843. År 1875 lämnade han över rörelsen till Erik Hultberg och Axel E. Andersson för att själv bli bokförläggare. Långt senare kom rörelsen att övertas av Wilhelm Andersson som under firmanamnet Anderssons Bokhandel kom att driva och vidare överlämna den för norrköpingsborna så välbekant butiken till den slutliga nedläggelsen år 2017. I sitt privata liv var Wallberg gift en första gång från 1855 med Ida Kraft, bördig från Tingstad. Det barnlösa äktenskapet nådde sin ände vid makans bortgång 1863. Året därpå gifte han om sig med den i Örebro födda Regina Augusta Stenbom. Även det äktenskapet blev barnlöst. Wallberg avled i mars månad 1901 i sviterna av kronisk bronkit.
Enligt påskrift porträtt av fröken Emilia Åberg i Linköping, syster till kronofogde Åberg. Av detta tolkat föreställa Emilia Fredrika Åberg. Född i Linköping 1835 som dotter till källarmästare Carl Wilhelm Åberg och hustrun Sofia Andersdotter. Sina första år i livet kom Emilia att växa upp i stadens teaterhus, Assemblée- och spektakelhuset kallat, där föräldrarna drev restaurangrörelse, som i sin tur gick under namnet Stadshuskällaren. Emilias vuxna liv utanför föräldrahemmet tog sin början 1862. Sent detta år inflyttade hon till Rystad för att som mamsell ingå i prosten Håhls hushåll, men redan innan året var till ända flyttade kyrkoherden med familj till Vingåker, med Emilia som medföljande. Under våren 1865 avled prosten Håhl, och kort tid därefter även Emilias egen far, vilket fick henne att återvända till modern och kvarvarande syskon i Linköping. År 1870 nådde även moderns tid i livet sin ände. Året före hade två syskon till Emilie gått bort och en bror flyttat, men likväl bodde fyra syskon kvar i barndomshemmet, oaktat att de var i 30-årsåldern. Efter en tid sålde syskonen föräldrahemmet på Hunnebergsgatan och flyttade till ny, fortfarande gemensam, bostad inom nuvarande kvarteret Boklådan. Den tidigare nämnda brodern Otto flyttade snart till eget, men de återstående systrarna skulle komma att logera tillsammans tills deras respektive död. För Emilias del inträffade den i december månad 1903.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.