Familjen Andersson framför hemmet Ekenäs i Sund. Huset står på fri grund i Ukreda och är rimligtvis uppfört av familjefadern, byggmästare Karl Johan Andersson. På bilden ses även makan Clara Charlotta Rehn och hela deras barnaskara. Den äldre kvinnans identitet har inte kunnat styrkas.
Från 299 kr
Bröderna Folke och Bo Sederblad gör militär hedersbevisning mot fotograf Maria Tesch. Tiden är något av 1800-talets sista år. Pojkarna är söner till doktor Carl Sederblad och Maria Lovisa Fagerlin i Linköping. I makarnas barnaskara finns även dottern Astrid, som föräldrarna månne befriat från det militära temat. För dagen klädda som husarer.
Sadelmakare Lars Gustafsson med hustru Anna Matilda och deras stora barnaskara. En av sönerna emigrerade till Norge, nio till Amerika. Den yngsta dotter Regina stannade kvar i Karlsborg och är mor till Artur Lundgren som fortfarande på 2000-talet bor kvar i familjens hus i Rödesund.
Familjen Gustafsson samlade för fotografering vid farstubron till hemmet Landamäre i Vist socken. Året är 1909 och vi som kan sia om familjens framtid kan berätta att parets barnaskara nu var fulltalig med halvårsgamla Sigvard Emanuel i knäet hos modern Emma Kristina. Husfadern, Anders Gustaf Gustafsson, med det svungfulla tillnamnet Sving, var uppvuxen i Landamäre och hade tagit över torpkontraktet efter faderns död 1886. Emma Kristina var född i Åtvid men inflyttad till Vist från Vårdnäs lagom till giftemålet 1894.
Parti av Linköping i en tid då fotografer ännu väckte uppståndelse. Bortom barnaskaran hade vid tiden ett nytt kvarter hastigt tillkommit i stadens södra utkant. Som S:t Kors kvarter 90-93 var det bokfört, efterhand namngavs det Ekoxen med hus utmed Klostergatan, Linnégatan och mot Trädgårdsföreningen bakom bebyggelsen.
Tabletter i plastlådor staplade på varandra på pall. Baktill Läkerol framtill i bild Zoo tabletter redo att fyllas på bandet vid Shuurmaskinen för vägning och packning i barnaskar. Läkeroltabletterna öses på band och packas i Flip Top maskinen som ses till vänster baktill i bild. Stämpelklocka på väggen samt väggur lägre upp på väggen.
'Bo med 5 st ägg av svarthakedopping, på en vassrugge i sjön. Vy ut över sjön med vassvegetation. :: Text på baksidan: ''Ett vackert kärrdoppingbo avtäckt. Skrattmåsboet i bakgrunden förklarrar att ett så öppet liggande bo undgått påhälsning av kråkor. Kullen som här är fem ägg var i ett annat bo sex. Annars brukar doppingarna inte hålla sig med en så talrik barnskara som genomgående var fallet i år.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
Torpet Storängen när sommaren stod för dörren 1922. Hemman under Bjärka Säby och beläget på godsets stora ängsområde söder om slotten, därav torpets namn. Storängen finns upptagen i socknens äldsta förtecknade husförhör från 1792 men är sannolikt ännu något äldre. Den som kopplar platsen närmare fototiden finner torparparet Anders Fredrik och Brita Sofia Andersson på platsen från år 1881. Med en barnaskara endast välsignad med döttrar kom här en räcka drängar ha tjänst, som brukligt i korta perioder. Efter nära 40 år på torpet avled Anders Fredrik och en ny ordning i Storängen blev nödvändig. Den fanns i Karl Erik Bovin som sedan 1911 varit gift med det äldre torparparets dotter Ester Johanna. Tillsammans hade de fem barn, varav tre söner, och med dem upphörde behovet av drängar. Istället tycks torpets extra utrymmen erbjudits personal med tjänst närmare huvudgårdens behov. Den gamla torparänkan Brita Sofia bodde kvar till sin död 1929, möjligtvis i undantagsstugan som skymtar till vänster om torpet. Som en sista upplysning kan berättas att Ester Johanna var avliden vid fototillfället. Barnsängsfeber hade tillstött efter nedkomsten av makarnas sistfödda i september 1920.
Enligt påskrift porträtt av fru Siede, Linköping. Av detta tolkat föreställa Carolina Bäckström, i tid omkring hennes giftemål med tyske undersåten Carl August Gottlieb Siede. Backar vi till hennes födelse skedde den 1846 som dotter till sjökapten Gustaf Bäckström och dennes maka Augusta Constansia Unbom. Vid tiden hyrde familjen bostad i hörnet av nuvarande Djurgårdsgatan och Trädgårdsgatan, men efter ett antal omflyttningar kom fadern att ärva en mindre stadsgård invid Badstugatan nära nuvarande Hospitalstorget. En egendomlighet för familjen, som möjligtvis förklaras av faderns yrke, var att han långa tider var skriven i Stockholm. Icke förty tycks hans familj i Linköping fört en bekymmersfri tillvaro, i alla fall i den grad någon kunde önska vid tiden. När det ansågs lämpligt och tillfälle gavs skickades gärna döttrar från välbemedlad hem till välsituerade familjer för undervisning av deras barn. Vid mitten av 1800-talet betraktades ännu flickors utbildning som en hemmens angelägenhet. Carolina tog vid 18 års ålder plats som så kallad demoiselle hos kyrkoherdeparet Kemner i Tjällmo. De hade i sin barnaskara sex minderåriga döttrar så behovet var uppenbart. Till hösten 1865 var Carolina tillbaka i Linköping, nu ansedd som "vuxen kvinna" efter sin sejour som privatlärarinna. Det kom ändå att dröja innan hon fann den ovan presenterade maken, bröllopet stod den 13 oktober 1873. Därefter är Carolina svår att följa i källorna. Rimligtvis flyttade paret till Tyskland. Antaget når visshet 1902, då makarna inflyttade till Brunneby från just Tyskland. Paret kom att stanna i Sverige i fem år. I mars månad 1907 återflyttade de till Tyskland och försvann ånyo ur svenska källor.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.