Gentlemen finns dem, 15 september 1965 Bildserie: en kvinnlig journalist med flera resväskor testar hjälpsamheten hos medmänniskorna. Här i samtal med en herre som tydligen gör sig klar att hjälpa till att bära. Det pågår också omläggning av kantstenarna till barnvagnsvänliga låga stenplattor.
Från 299 kr
ärter, odlingsmark, fotografi, photograph
bakredskap, dräkt
Latrinhämtningsvagn vid Västra Renhållningsstationen i Vasastaden.
Bilden visar unga män i sjömanskläder som som småspringer med diverse utrustning för segling. Vissa springer i par och andra ensamma. De i par hjälps åt att bära master till segelbåtar och är placerade i förgrunden till vänster och centralt i mellangrunden. I förgrunden till höger i bild finns en man som bär livräddningsvästar. I bakgrunden ses fler utföra samma sysslor. Fonden i bilden utgörs av bastion Aurora.
kvinna, gruppbild, fotografi, photograph@eng
Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några militärer i bakgrunden. På plats fanns också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs fästning den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte vid avtäckningen: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Sju män i uniform utanför en (förmodad) lotsstuga med havet skymtande i bakgrunden. Ytterligare en man kikar ut genom fönstret till höger. De två som står till höger är flottister och övriga förefaller vara lotspersonal med olika grader. Tre av dem tycks bära märket för kronolots på mössan och de två sittande har lotsuniformens enkla v-ställda bandchavroner nedtill på ärmarna (mästerlotsar har två band). Mannen vid dörren håller i en tubkikare och den ena flottisten i en flagga. Beställare: Lotsförman Bergström. (Männens ansikten är retuscherade på negativet.)
fotografi, photograph
bilder, fotografi, påsiktsbild, photograph, hatpin, hat [ladies], tram
kvinna, fotografi, photograph@eng
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Badliv vid Skarpe Nord i Varberg på 1910-talet. Badhytter för strandbad var vid 1910 uppförda både för herr- och dambad. Från dessa gick smala gångar av cement ned till vattnet och baden hade föreståndare; Anna Mårtensson respektive biträdet Vallin. Då skulle de badande bära simdräkt, vilket fanns till uthyrning i badhytterna. Men att nakenbad förekom påvisas av att stadens Magistrat 1914 skärpte reglerna om var man fick bada och att det inte fick ske utan simdräkt. Utanför badhytterna står fullt påklädda kvinnor, varav några kan vara badbiträden, några badande går i trappan och andra solar på stenarna till höger. Skarpe Nord utvecklades till mer regelrätt nakenbad för damer troligen mot 1920-talets slut. Fototid ca 1915.
Porträtt av damimitatör Charles Leidberg i scendräkt. Under flera år uppträdde Karl (Carl) Johan Lidberg (Liedberg/Leidberg) som så kallad "damimitatör" på varietéer och marknader.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Rosenfredsskolan uppfördes under Nilssons ledning 1910-1912, efter ritningar av arkitekt Lars Kellman som även ritat Varbergs Teater. Ur skolan marscherar män från Landstormen med gevär på axlarna, med anledning av första världskriget. . Troligen har de just varit på inskrivning och är på väg mot Varbergs fästning. Landstormen hade inga uniformer, de bar sina privata kläder, men skulle bära fälttecken vilket enligt 1914 års infanteriinstruktion utgjordes det av ett landstormsmärke som skulle bäras väl fästat, och på avstånd synligt, samt landstormsarmbindel. Vid första världskrigets utbrott var de beväpnade med Remingtongevär. Landstormen fanns i Sverige mellan 1885-1942 och bestod först av ålderklasserna 33–40, men åldersspannet ändrades flera gånger. Uppgifter hänförde sig oftast till lokalförsvarets område, främst skulle de trygga fälthärens mobilisering; bevaka gränser och kuster; tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar samt skydda förbindelseleder. Då hade de fått fem dagars utbildning, men vid stora nedskärningar inom försvaret vid 1920-talets början slopades såväl Landstormens övningar som deras gevär. Som en reaktion på detta detta började kvinnor erbjuda ekonomiskt stöd till Landstormen vilket ledde till bildandet av Sveriges Landstormskvinnor, grunden till den svenska Lottakåren.
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.