Skrufs glasbruk startades 1897 av Robert Celander som hade varit disponent vid Johansfors glasbruk. Glasbruken Skruf, Gullaskruf, Åseda och Björkshult bildade 1973 ett gemensamt försäljningsbolag för att öka exporten. 1975 bildade de tillsammans med Målerås glasbruk "Royal Krona", som gick i konkurs efter 2 år. 1978 köptes Skruf av Kosta Boda AB, men lades ner av dem 1980.
Från 299 kr
Reklamannons (90 x 130 mm) för Lindgrens lanthandel på Gamla Riksvägen 42 cirka 1950. På bladet står det med svart text på röd botten "Lindgrens Lanthandel i Kållered fördubblade trådförsäljningen tack vare MÖLNLYCKE-stället. NI kan också öka ER försäljning utan extra arbete...". I mitten av bladet finns ett foto. På bilden ses en kvinna som handlar sytråd av ägaren Pelle Lindgren.
Odensberg tillkom 1876 som en mötesstation för att öka kapaciteten på Västra stambanan. Året efter diskuteras mötesplatsens förändring till station, men det dröjer till år 1892 innan det bestäms att Odensbergs mötesstation ska utvidgas till fullständig station. Samtidigt flyttas banvaktstuga nr 504 från Falköping till Odensberg. Under åren 1898-1903 utvidgas spårsystemet. Laskaj och godsmagasin byggs till. Stationshuset byggs till 1906.
Bangård på Svartön vid Luleå station. Malmviadukterna byggas om. Nya viadukterna, Fack 5 nr 20 A. 1888-03-12 det första malmtåget kom ned till Luleå. Stationshuset färdigtbyggdes 1887. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift.
Bangård på Svartön vid Luleå station. Malmviadukterna byggas om. Nya viadukten, Fack 5 nr 21. 1888-03-12 det första malmtåget kom ned till Luleå. Stationshuset färdigtbyggdes 1887. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift.
Malmupplag i Luleå station. 1888-03-12 det första malmtåget kom ned till Luleå. Stationshuset färdigtbyggdes 1887. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift. Malmbanan byggdes av Sverige & Norges Järnväg. Ångdriven kran.
Västra stambanan öppnades 1858, men då fanns inte någon station i Källeryd. För att öka kapaciteten på stambanan anlades en mötesplats vid Källeryd 1876. Mötesplatsen förändrades till hållplats 1882 och blev station 1908. Eldrift infördes 1926. Dubbelspår österut till Floby 1952, västerut till Herrljunga 1953. En- och enhalvvånings stationshus i trä.
Boggi SJ 5800. SJ Säkerhetstjänst. Boggi kallas den anordning som sitter under en vagn eller fordon med vanligen fyra hjul i syfte att sprida fordonets last på fler axlar och därmed minska axeltrycket, öka lastförmågan och förbättra kurvtagningen. Vagnens högsta hastigheten är 120 km i timmen.
Första maj demonstration 2 maj 1967 Ett första-majtåg går igenom centrala Örebro. På bilden syns ett antal barn som kommer gående i tåget. Två pojkar i förgrunden håller varsin skylt med texten: "Öka stödet till barnfamiljerna." De är klädda i ljusa, stickade tröjor och mörka byxor. En barnvagn syns längre bak i tåget samt vuxna personer -både kvinnor och män. Kvinnorna är klädda i kappor och männen är klädda i rockar.
Automatisk linjeblockering Vid järnvägsspåret mellan Stockholm C och Järna Linjeblockering, även fjärrblockering, är i Sverige ett uttryck inom säkerhetssystemet för järnvägar och innebär att om ett tåg befinner sig på en spårsträcka, så blockeras andra tåg från att komma in på samma sträcka. Linjeblockeringens ursprungliga syfte var främst att hindra ett efterföljande tåg att komma för nära ett framförvarande tåg (på samma spårsträcka) och att hindra ett mötande tåg att komma in på sträckan. På senare år har syftet även varit att öka spårkapaciteten genom att låta tågen gå tätare.
Redan 1883 började anläggningsarbeten på Svartön vid Luleå för järnvägen Luleå Gällivare - Luossavaara - Victoriahamn. Det tog nästan 6 år innan det första malmtåget kom ned till Luleå 1888. Banan byggdes av Sverige & Norge Järnväg. Det visade sig dock snabbt att banans standard var alltför dålig och kostnaderna höga. Finansieringarna från ett engelskt bolag räckte inte till för att förbättra det. Banan togs därför över av staten redan i februari 1891. Året därpå startade åter malm- och persontrafik på hela sträckan. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift. Malmbanan hade både politiska och kommersiella betydelse för landet. På senare tiden den uppmärksammades av turism och har varit destination för dollartåg, biltåg och enklare tåghem. På bilden syns tungbelastad malmtåg på väg mot Svartön.
Ångbåten Östernerike. Kapten Säfström. 1897-06-26: "Öster-Nerike" levereras från varvet till rederiet. Byggkostnad 24 500 kronor. 1901-02: Såld till "Ångbåts AB Tärnan" i Haparanda för 23 500 kronor. Omdöpt till "Tärnan" 1901/1902: Ombyggd totalt vid Karlsviks mekaniska verkstad i Luleå. Fick helt ny botten, däcket höjdes och en ny salong och hytter inreddes. För att öka sjödugligheten byttes de stora utvändiga glasventilerna (= fönstren) i akterdelen mot plåt på spant och ett antal mindre runda ventiler. 1918-11-06: Såld till direktör Sven Unander, Haparanda för 40 000 kronor. Upprustad. 1920-07: Insatt på traden Luleå Piteå Luleå. Ny ägare: Axel Pettersson, Luleå. 1921: Ägs av änkefru Maria Kristina Pettersson. 1930: Ombyggd till bogserbåt. Senare (okänt årtal): Såld till Ernst August Eriksson i Jämtön. 1961: Skrotad. Legendarisk befälhavare 1901-1913 var Nils Petter "Pekka" Vikman (1867-1939) i Haparanda. "Tärnan" gick med passagerare och styckegods Haparanda - Kalix - Haparanda och användes även i chartertrafik. Ett antal foton av "Tärnan", de flesta tagna av Mia Green, finns i Haparanda kommuns bildarkiv och i Norrbottens museums arkiv. Fakta och historik: http://skargardsbatar.se/osternerike_1897/ Sundström, Arne: "Hjulångare i norra Bottenviken och andra fartyg i linjetrafik där". Tidskriften Länspumpen 2001:3.
Ritning. Examensarbete. Avkopplingsvagn. Konstfackskolan. "Framtiden måste höra järnvägen till". En vitaliserad järnvägstrafik skulle ta bort överbelastningen på landsvägsnätet, minska bilolyckorna och låta folk äta, läsa, konversera under resan: det infantila sittandet på vägbanan timme efter timme kunde ju bara hypnotisera den första gulaschgenerationen bilister. Förnuftet skulle snart bli tillgängligt för argument, men då måste SJ förbättra sin produkt och lära sig sälja." En livlig debatt har på sistone pågått för att öka passageraretrafiken på järnvägen även i fråga om medel och fjärrdistanta sträckor. Många vettiga synpunkter har kommit fram men hittills har Statens Järnvägar av ekonomiska skäl tvingats att i allt för stor utsträckning glesa ut eller lägga ned persontrafiken på många sträckor. Och biltrafiken bara ökar och ökar med ökat antal olyckor och miljöförstöring som följd. Därför har jag frestats att med mitt examensarbete göra ett inlägg i debatten. Jag har valt att göra en vagn avsedd att föras i långtgående tåg och som ger möjligheter till olika slags aktiviteter, vilka gör resan trivsam och lättare och därigenom mer attraktiv. Jag har kallat vagnen "avkopplingsvagn".
Ångbåten Östernerike. Kapten Säfström. 1897-06-26: "Öster-Nerike" levereras från varvet till rederiet. Byggkostnad 24 500 kronor. 1901-02: Såld till "Ångbåts AB Tärnan" i Haparanda för 23 500 kronor. Omdöpt till "Tärnan" 1901/1902: Ombyggd totalt vid Karlsviks mekaniska verkstad i Luleå. Fick helt ny botten, däcket höjdes och en ny salong och hytter inreddes. För att öka sjödugligheten byttes de stora utvändiga glasventilerna (= fönstren) i akterdelen mot plåt på spant och ett antal mindre runda ventiler. 1918-11-06: Såld till direktör Sven Unander, Haparanda för 40 000 kronor. Upprustad. 1920-07: Insatt på traden Luleå – Piteå – Luleå. Ny ägare: Axel Pettersson, Luleå. 1921: Ägs av änkefru Maria Kristina Pettersson. 1930: Ombyggd till bogserbåt. Senare (okänt årtal): Såld till Ernst August Eriksson i Jämtön. 1961: Skrotad. Legendarisk befälhavare 1901-1913 var Nils Petter "Pekka" Vikman (1867-1939) i Haparanda. "Tärnan" gick med passagerare och styckegods Haparanda - Kalix - Haparanda och användes även i chartertrafik. Ett antal foton av "Tärnan", de flesta tagna av Mia Green, finns i Haparanda kommuns bildarkiv och i Norrbottens museums arkiv. Fakta och historik: http://skargardsbatar.se/osternerike_1897/ Sundström, Arne: "Hjulångare i norra Bottenviken och andra fartyg i linjetrafik där". Tidskriften Länspumpen 2001:3.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.