Jakten t h med segelnummer XV-S10 identifierad som Sten Scholanders ESS II utifrån fotografi i Till Rors årg. IX (1943) nr 2 s 66. I Till Rors årg. V (1939) nr 2 s 11 framkommer att ESS II var nybyggd 1939, tidsangivelsen "ca 1939" i baksidesanteckningarna stämmer dock inte med Norbergs stämpel, som i KSSS-samlingen förekommer på andra bilder från 1942 och framåt. Den jakt i mitten som uppges ägas av Bengt Plym företer i skrovformen stor likhet med Plyms 10-S1 AMARY (jfr ex vis Fo157552, -553 och -559 i KSSS-samlingen). Huruvida jakten på bilden är 10-S1 AMARY har dock inte kunnat bekräftas.
Från 299 kr
En kvadratisk stensättning, anläggning 3, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Stensättningen var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggningen finns även med på foto JMF.00318-17 och -18
Tre stensättningar, anläggningarna 1 (nere till vänster), 2 (strax ovanför) samt 35 (uppe till höger, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 1 var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr. Anläggning 2 var 5x2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen benen kom från en individ mellan 35 och 64 år. Anläggning 35 var en rektangulär stensättning, 2,2 x 2,0 meter stor. Inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en järnkniv, en järnnit, ett avslag i kvarts samt harts. Inom anläggningen fanns även ett brandlager som innehöll brända ben och ett beslag av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-64 år.
Den gamle brukspatronen, inspektorn och jordbruksreformatorn Adolf Blüm har samlat sina nära i trädgården till hemmet invid Barnhemsgatan i Linköping. Trots sin höga ålder är han ännu sekreterare i Östergötlands hushållningssällskap och vi ser honom här sittande till bords. I övrigt ser vi från vänster sonen Henrik Blüm med sin syster Ellen intill sig. Följande, äldre man är Gustaf Blüm, bror till nämnda Adolf Blüm. På ömse sidor om värden sitter hans svärdöttrar Charlotta (Lotten) och Amanda (Minnie), gifta med Henrik respektive Gösta Blüm. Den sistnämnde står med pipa i mun intill sin hustru. Följande herrar är kamrer Titus Setterberg och Berndt Blüm, ännu en son till Adolf Blüm. Kvinnan framför dem är Hildur Setterberg, syster respektive maka till senast nämnda herrar. Barnet i Ellens knä är inte identifierad men är rimligtvis någon av Berndts och Hildurs döttrar. Enligt påskrift dateras bilden till 1890-talets mitt.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (nederst) och en rektangulär stensättning (överst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var mellan 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-18 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (överst) och en rektangulär stensättning (nederst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-17 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Syskonträff i Idhult, Svinhult socken. Syskonen Klara (född 1911), Ester (född 1913) och Nils (född 1917) Johansson föddes i Vättlösa församling i Västergötland. De blev tidigt föräldralösa, tillsammans med flera andra syskon, när både fadern och modern dog i Spanska sjukan 1920. Här har man träffats 1943 på gården Idhult där Ester bodde med sin familj. Till vänster Klara med sönerna Jan-Erik (född 1934) och Jan-Ola (född 1937). Maken Algot Nilsson (född 1900) är inte med på bilden. Familjen bodde vid tillfället i Palmslund under Flodlycke och flyttade 1945 till Frostås under Stora Bräng i Sunds socken. Till höger Ester med maken Gunnar Johansson (född 1907) och dottern Berit (född 1942) i knät. Bakom paret deras fosterson Evert Westerström som var barn till Gunnars avlidna syster. Ester och Gunnar bodde i Idhult där de blev kvar i stort sett hela livet. Mot väggen står Nils med fästmön Karin Karlsson (född 1924). Paret gifte sig ett par år senare, tog efternamnet Ackeby och bosatte sig i Västergötland. Nils arbetade som brunnsborrare. Den äldre mannen i mitten av bilden är inte identifierad.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.