Ukna sockens nuvarande kyrka byggdes 1833-36 efter ritningar av Samuel Enander. Den nya kyrkan ersatte den dåvarande medeltidskyrkan som finns på en kulle i Storhammar. Den är nu den så kallade "Ukna Kyrkoruin". Den nya kyrkan har ovanligt stort rektangulärt långhus orienterat i öster-väster med ett utbyggt kor i öster och ett vapenhus i väster. Båda utbyggnaderna är formade till i absider. Tornet som är placerat mitt på kyrkans södra långsida, är försatt med en lanternin och krönt med ett kors. I tornet hänger en av landets äldsta kyrkklockor. På den stora klockan står det inskrivet "Ericus och Petrus göt mig till Gud och Jungfru Marias ära" och den göts 1305. Den lilla klockan är också ganska gammal, men omgöts förra århundradet.
Från 299 kr
Köpings kyrka. Kyrkan är belägen nära Köpings alvar i en fornlämningsrik trakt vid den vikingatida hamnen. Ett stort antal kristna gravmonument från 1000-talet har hittats på platsen. Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt, i tre skepp indelat kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. En medeltida stenkyrka av klövsadelstyp av ovanligt stora dimenstioner revs 1805. Delar av murarna är fortfarande bevarade och delvis synliga, bland annat står den nedre delen av den gamla långhusmuren kvar intill den norra muren. Med hänvisning till sättningsskador revs 1805 års kyrka 1953 och den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av Ärland Noreen. Tornet står kvar efter den tidigare kyrkan och innehåller även delar av det medeltida tornet. Det kröns av en åttakantig lanternin, en lanterninform som kom att bli stilbildande för de öländska nyklassicistiska kyrkorna.
Vykort med motiv av Långlöts kyrka. Långlöts kyrka är belägen på en sluttning mot Östersjön. Den är en salkyrka med rakslutet kor. Sakristian är vidbyggd på korets nordsida och torn vid västgaveln. Tornet är förskjutet mot söder i förhållande till långhusets mittaxel. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på sydfasaden. 1795-96 omvandlades kyrkan till den nuvarande salkyrkan. Av den ursprungliga medeltida klövsadelskyrkan tillkom ettappvis under 1100-talet och första hälften av 1200-talet. Återstår västtornet liksom murverk i södra långsidan och delar av östgaveln. Valven förstördes, de kvarstående väggarna sänktes. Långhuset utvidgades åt norr, varför tornet kom att stå förskjutet åt söder. Sakristian tillkom 1855. Långlöt är en av de få öländska kyrkorna som inte fått sitt torn förändrat efter medeltiden; klockvåningen är bevarad med rundbågiga ljudpluggar från cirka 1200, försedda med mittkolonett. Byggnadskropparna har skilda sadeltak. De vitputsade murarna genombryts av stora rundbågiga fönster. Kyrkans nyklassicistiska, ljusa inre täcks av ett trätunnvalv. Interiör och inredning är väl bibehållen.
'Bildtext: ''Kärrets ytterdel. Riktning 330.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader. :: :: I bildens mitt syns Torbjörnsrinken, med klubbstuga. Vid Gunnestorps mosse fanns tidigare en gammal rink, Torbjörnsrinken. Denna hade under flera år vanskötts, och inte kunnat användas. Sommaren 1977 började emellertid unga föräldrar i Grinnekulleområdet att i samverkan med Fritidsförvaltningen rusta upp den gamla rinken. På bilden syns Mosstorpet, idag finns endast ruinerna efter Mosstorpet kvar. Över berget slingrar sig stengärdsgårdar, som ti¬digare avgränsade åker- och ängsmark. Dessa är idag bevuxna med asp och björk. Markerna kring torpet tillhörde förr Grimbo gård, vars stora pam¬piga byggnad kan skönjas från Tuvevägen. :: I bildens vänstra kant syns markuppfyllnaden där Kärrdalsskolan ligger. Tidigare fanns där en tennisplan, men den är numera borttagen, till förmån för Kärrdalsskolans utbyggnad. :: Källa: Leevi Babarin'
Torpet Storängen när sommaren stod för dörren 1922. Hemman under Bjärka Säby och beläget på godsets stora ängsområde söder om slotten, därav torpets namn. Storängen finns upptagen i socknens äldsta förtecknade husförhör från 1792 men är sannolikt ännu något äldre. Den som kopplar platsen närmare fototiden finner torparparet Anders Fredrik och Brita Sofia Andersson på platsen från år 1881. Med en barnaskara endast välsignad med döttrar kom här en räcka drängar ha tjänst, som brukligt i korta perioder. Efter nära 40 år på torpet avled Anders Fredrik och en ny ordning i Storängen blev nödvändig. Den fanns i Karl Erik Bovin som sedan 1911 varit gift med det äldre torparparets dotter Ester Johanna. Tillsammans hade de fem barn, varav tre söner, och med dem upphörde behovet av drängar. Istället tycks torpets extra utrymmen erbjudits personal med tjänst närmare huvudgårdens behov. Den gamla torparänkan Brita Sofia bodde kvar till sin död 1929, möjligtvis i undantagsstugan som skymtar till vänster om torpet. Som en sista upplysning kan berättas att Ester Johanna var avliden vid fototillfället. Barnsängsfeber hade tillstött efter nedkomsten av makarnas sistfödda i september 1920.
Ventlinge kyrka, nära Ölands sydspets, på sluttningen av västra landborgen, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster och torn, av samma bredd som långhuset, i väster. Vapenhuset ansluter till långhusets sydvägg; väster om detta finns en markerad portal vilken sägs vara av samma ålderdomliga slag som nordportalen i Resmo kyrka. I Ventlinge finns också två fint skulpterade stenskivor från 1200- eller 1300-talet, den ena inmurad i östra gaveln, den andra placerad på tornvinden. Dessa kan ha ingått i ett par gravmonument. Genom vapenhuset och tornet i väster når man det tunnvälvda kyrkorummet, som belyses av stora segmentbågiga fönster. Östväggen upptas av en altarpredikstol med målning av N. J. Jonsson. Det finns även en äldre altartavla troligen målad 1743 av Eckhoff. På norra långväggen en kalkmålning från 1400-talet, förställande ett skepp - möjligen är det fråga om Sankt Olofs seglats.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
En tvåvåningsbyggnad med torn och en mindre byggnad på var sida alldeles vid sjökanten. Bakom skogen syns taket av en långsträckt byggnad, med frontespis och takkupor, samt en fladdrande flagga. "Tornvillan Hornsjön" säger bildförteckningen. Men sannolikt är det byggnader vid Helsjön, även kallad Hällesjö, som tillhörde f d Helsjöns gyttjebad och kuranstalt invigd år 1888, numera folkhögskola. Stora Hornsjön ligger ca femhundra meter nordöst om platsen. Tornvillan var ursprungligen ett varmbadhus, vars ångpanna exploderade 1904 och endast tornet blev kvar från den det gamla huset vid återuppbyggnaden. Huset bakom skogsridån är då sannolikt huvudbyggnaden från 1930 med badinrättning i källaren, restaurang och på övervåningen gästrum. Den gamla restaurangen brann 1929. (Läs hänvisning under Information och Referenser Se även bild nr EA1262)
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken. Flygbild. Verkstadsområdet ligger mellan Jädersvägen och Arbogaån. Den stora byggnaden, intill Jädersvägen, är kontoret. Till höger om kontoret, utefter Jädersvägen, ligger ett luftbevakningstorn (det användes under andra världskriget). Bakom tornet, intill ån, ligger en stor byggnad med fönster i tre rader. Det var Bombverkstaden. I källaren kunde hylsor till granater tillverkas, verksamheten kunde snabbt dras igång om det skulle behövas. Till vänster om Bombverksta´n syns ett litet vitt hus, nära vattnet. Det är tvättstugan. Villorna i Nästkvarnsområdet syns i bildens övre vänstra hörn. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Här har Masse helt plötsligt fogat in en bild på det torp som han bodde i som fritidshus! Han och hans fru Majken född Sundahl hade köpt torpet 1907 av Hans Karlsson på Hallsarve, vän till Klintbergs. Hur Karlssons blivit ägare är oklart, men marken tillhörde ursprungligen Kauparve och hade tidigare möjligen hört till den part som Hans ursprungligen kom från. Fastigheten bebyggdes omkring 1860 av Nils Petter Persson född 1833 i Stånga, gift 1860 med Anna Greta Boddin född 1841 från Bönde. De fick tre barn, men ingen av dessa tog över stugan och därefter köpte Klintbergs den. Masse och Majken hade den till Majkens död 1933, då dottern musikläraren Maja Klintberg född 1889 ärvde den. Hon hyrde ut ladugården, som blivit ombyggd, till vandrarhem åt Svenska Turistföreningen. Maja sålde omkring 1947 torpet med tillhörande 12 tunnland mark, liksom Allmänningen som hon köpt året före till läroverksläraren Martin Klint i Visby. Hans son (?) Lars Klint med fru Lotten ärvde sedan fastigheten och därefter deras dotter Liselott med make Berni Gumauskas, vilka nu är ägare till fastigheterna. Till vänster ser vi Nils Petter Perssons lilla ladugård, troligen med kohus till vänster och stall till höger. Därefter ses några småbodar. Till höger ses bostadshuset, vilket kan vara ett 1700-tals bulhus i grunden, flyttat hit och inpanelat. Den stora oxeln mitt i bilden var vid förra sekelskiftet det enda trädet på denna dela av Laus backar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.