Målning föreställande bankdirektör H. Mannheimer, ordförande i styrelsen 1928-1942. Porträttet gjort av David Tägtström(1894-1981). Målare, grafiker och tecknare. Fick sin första undervisning i måleri tillsammans med Axel Fridell och Hans Norsbo på T. Glasells aftonskola i Falun 1911-12 samt i Leksand av Emerik Stenberg. Han var elev vid Konsthögskolan 1912-16 och fortsatte sina studier i Europa och USA. Tägtström var en mycket populär porträttmålare, detta på grund av sin förmåga att såväl karaktärisera modellerna som att återge likhet, samtidigt som hans måleri fyllde stora konstnärliga krav. I botten i hans konst finns en tradition från den föregående generationens stora porträttmålare från Dalarna. Han var även en skicklig porträttör i teckning och grafik.
Från 299 kr
Med Dannebrogordern på bröstet lät Wilhelm Grönhagen porträttera sig i Karlskrona omkring 1875. Utmärkelsen hade han gjort sig värdig genom sitt deltagande i dansk-tyska kriget som avgjordes med slaget vid Dybböl 1864. I övrigt knuten till Jönköpings regemente. Född i östgötska Varv och uppvuxen i södra provinsens Torpa. Från 1877 gift med Agnes Westman, dotter till grosshandlaren i Linköping Gustaf Westman och hustrun Maria Carolina Juberg. Paret kom under senare delen av sina liv att äga Månseryd i Bankeryd och del i Vilseberga i Roglösa.
Gymnastikläraren Carl Johan Cleve var enligt tidens källor "en bild af sjelva helsan och utrustad med ovanlig kroppstyrka". Före sin tillsättning som biträdande gymnastiklärare i Linköping 1871, hade han varit lantbrukselev, gjort resor till sjöss samt under åtta år tjänstgjort vid Göta artilleriregemente. År 1880 utnämndes han till ordinarie gymnastiklärare vid Linköpings läroverk och något senare även vid stadens folkskollärareseminarium. I Linköping gjorde han sig även ett namn som chef för stadens skarpskyttekår, så länge den existerade. Född utanför äktenskapet på Klackeborg i Järstad socken men uppfostrad i komminister Bernaus hushåll i Tidersrum. Gift med Maria Adolfina Strömbäck. Här porträtterad omkring 1875.
Masse har tagit en bild av gårdsparten från åkern i söder. Manbyggnaden skymtar till vänster. Den fina ladugården dominerar bilden. Den är troligen c:a 20 år gammal och verkar vara enhetligt byggd. Den innehåller från vänster vidbyggt tröskhus med tillhörande lada med ladportar. Sedan följer flera fähus, men märkligt nog bara en gödseldörr. Det kan möjligen bero på att man gjort en mycket modern inredningen med korna stående i ladugårdens längsriktning i mitten. Då räcker det med en gödseldörr mitt på. Till höger syns magasinet från 1897.
Stör tog man av ene, i nödfall av grangrenar. Stören skulle kares, dvs barken skulle huggas av på minst tre håll och sedan skulle stören spetsas och ställas upp för torkning med den spetsade ändan uppåt. Här står Fäi-Jakå och karar staur bakom ladugården en solig aprildag. Egentligen borde han ha gjort det här arbetet tidigare, så här dags var det tid för vårbruket. Och ännu har han mycket stör att ta hand om, det ligger en stor hög okaren staur bakom honom. Ovanför porten skymtar den ruckliga väderkvarnen.
Porträtt av handlare August Lomell. Född i Skänninge som son till en färgare slog han sig in på samma yrkesbana. Efter att ha gjort del av sin gesälltjänst hos sin bror i Gislaved fortsatte han utbildningen hos släktingar i Alingsås. Där ingick han äktenskap med Agnes Malvina Engström, bördig från Vadstena. Efter ett år i Horn socken flyttade makarna till Skänninge. Man skrev då år 1870 och där skulle makarna förbli till färgarens bortgång 1886. Året därpå utvandrade änkan till Amerika, dit äldste sonen tidigare flyttat.
Fordonskolonn. Längst fram en Chevrolet 1939 med punker motorvärmare monterad på vänster sida på fronten. På höger sitter en AGA 104 reflex. Uppe på skärmarna stag till plåtflaggor som brukar nyttjas när regementschefen åker i fordonet. På taket fastsatt i dropplisten ett skidtakräcke gjort i filt och järn för att kunna transportera skidor och stavar. Framför kylaren ett galonliknande material för att skydda från fartvinden som blir extremt kall vid högre hastighet och på så sätt får man en högre temperatur i motorn som ger mer värme till värmepaketet. Med tanke på den fina kamouflagemålningen så är kortet taget från/efter 1941.
Golvur, ett ur gjort för att stå på golvet. Ett exempel är moraklockor. Klockfodralets höga tomma "mage" ger plats för långa lodlinor vilket innebär att man slipper dra upp klockan så ofta. Golvur, Golvuret var engelsk uppfinning, av urmakaren William Clement, runt 1670.[1] Det som möjliggjorde denna klockutformning var uppfinningen av urverk baserade på en ny mekanism som skedde vid denna tid. Dessa urverk krävde inte lika breda pendelutslag som tidigare använda mekanismer, och både pendel och lod kunde därför rymmas i en långsmal möbel.
År 1936 skrev Upsala Nya Tidning om att Uppsalas bostadskommitté hade hittat mark på Kungsgärdet och nu kunde köpare sätta igång med småstugebebyggelse efter mönster från trädgårdsstäderna i Stockholm och Göteborg. Stadsarkitekten Gunnar Leche hade gjort en byggnadsplan för 80 småstugor i två olika storlekar. Staden öppnade en småstugebyrå vid Fyristorg för information och att teckna kontrakt. Husen var standardiserade och det var meningen att husköparna skulle utföra delar av bygget själv och på småstugebyrån fanns en sakkunnig instruktör. Husen skulle vara i nflyttningsklara 1 oktober 1937.
Ark med två monterade foton och text: "Ruinerna av kyrkan byggd omkring år 1200. På kyrkogården har man grävt fram ett stort antal gravar. Över flera av gravarna låg långa flata stenar vid vilkas ena ända stod en rest mindre sten. De flesta av dessa stenar har bevarats på sin ursprungliga plats. a. Foto från nordväst. Jfr planen som nationalmuseet gjort av de utgrävda ruinerna. b. Foto från nordost. Det är den nuvarande kyrkan som syns i bakgrunden till höger. de två mörka husen mitt på fotot är den blåmålade skolan till vänster och skolmästarens hus till höger."
Från Hotellviken, Saltsjöbaden september 1946. Den damsegling som omtalas i baksidesanteckningen ägde rum 7 september. Anteckningen "Seglade för SSK eller Sthlms Starbåtsflottiljen" syftar på Bengt Melin, som var medlem av Stockholms Segel Klubb, hans hustru Inger seglade för Stockholms Segel Sällskap (KSSS årsbok 1947 s 222). I seglingsprotokollet anges fru Bengt Melins namn som Inga, men Melins svåger, tillika SSHM-medarbetaren Folke Sjödin, som gjort anteckningen, har uppgivit hennes namn som Inger. Jfr Fo157054 och -055 i KSSS-samlingen. Fotografiet återgivet i Till Rors årg. XII (1946) nr 37 s 11.
Station anlagd 1898-99. Stationshus i en och en halv våning i trä. Moderniseringar ha företagits 1933 och 1947. Huset sålt 2008 till ett företag på orten. Informatin från Banvakt. se: "Maj 2010 pågår en renovering av huset invändigt. Bänkarna längs väggarna i väntsalen är kvar och övriga väggar och inredning ser ut som innan. Målning pågår på hela nedervåningen. Golvet med klinkersplattor är kvar./NBS Förnyad lägesrapport oktober 2010: En verksamhet har öppnats i stationshuset. Ljustöpning och försäljning av små ting. Huset är intakt men inrett som butik. Fint gjort. Nuvarande ägare har stort intresse för sin station och för samhällets järnväg./NBS "
Station anlagd 1898-99. Stationshus i en och en halv våning i trä. Moderniseringar ha företagits 1933 och 1947. Huset sålt 2008 till ett företag på orten. Informatin från Banvakt.se: "Maj 2010 pågår en renovering av huset invändigt. Bänkarna längs väggarna i väntsalen är kvar och övriga väggar och inredning ser ut som innan. Målning pågår på hela nedervåningen. Golvet med klinkersplattor är kvar./NBS Förnyad lägesrapport oktober 2010: En verksamhet har öppnats i stationshuset. Ljustöpning och försäljning av små ting. Huset är intakt men inrett som butik. Fint gjort. Nuvarande ägare har stort intresse för sin station och för samhällets järnväg./NBS "
Vy mot mangårdsbyggnaden till Stora Iserås, en kaptensgård i Onsala, med tomten sedvanligt hägnad med en stengärdsgård. I början av 1700-talet bodde här förvisso en klockare, men genom hans barnbarn kom snart skepparna till gården. Isak Apelbom (f 1742) från Apelröd i Onsala hade gjort sig rik som Medelhavsskeppare och när han gift sig med Anna på Iserås lät han uppföra det, för Onsalaskepparna, typsikt långsträckta huset i två våningar under 1700-talets senare del. När huset restaurerades omkring 1970 återställdes takmålningar på andra våningen.
Mangårdsbyggnaden till Stora Iserås, en kaptensgård i Onsala. I början av 1700-talet bodde här förvisso en klockare, men genom hans barnbarn kom snart skepparna till gården. Isak Apelbom (f 1742) från Apelröd i Onsala hade gjort sig rik som Medelhavsskeppare och när han gift sig med Anna på Iserås lät han uppföra det, för Onsalaskepparna, typsikt långsträckta huset i två våningar under 1700-talets senare del. När huset restaurerades omkring 1970 återställdes takmålningar på andra våningen. De lodräta markeringarna i fasaden är s k knutlådor som skyddar timrets utskjutande knutar.
G. Rymans bryggeri, inne på gården där fruktträd står i blom eller har fällt sina blad och gjort marken prickig. En grupp människor är samlade i en soffgrupp på den sandade gången runt gräsmattan i mitten. En liten pojke, Bertil Ryman, sitter på en häst och ett par hästekipage med tunnor står vid husen bakom staketen. Mannen mellan träden är bryggare Andersson och herr Ryman står till vänster om bordet med sin fru sittande nedanför sig med stort halssmycke. Bredvid henne en ung kvinna i enorm hatt med lilla Kerstin Ryman intill sig. Bilden tagen mot söder, från Prästgatan.
Kommentar från Bengt-Ove Högström 2013:; En historia.; Förrådsmannen Karl-Harald Spetz som arbetade på varvet i Gustafsvik besökte en senvinter em borstbinderiet för att hämta piasava kvastar som hade beställts till varvet. Det var mörkt i borstbinderiet. \" Karl-Harald säger till Seved \"Du måste tända lyset så att du ser något\". Seved lär ha svarat att \" Det har jag inte gjort på årtionden.\"; ; Kommentar från gamla Hemsida:; ; Av Per Westin 2002-04-13 19:28:19; Mannen till vänster i bild heter Seved Eriksson och han till höger Folke Åkerman. Bägge var synskadade och arbetade med borstbinderi i Ramvik.
Föreställning av "Sagan om pepparkakshuset" i september 1980. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pepparkakshuset är en bearbetning Blanka Kaplan gjort av den klassiska sagan om Hans och Greta som lämnas åt sina öden ute i skogen. De stöter på ett pepparkakshus och en häxa som tillfångatar dem i syfte att göda upp och äta Hans, och nyttja Greta som tjänare. Barnen överlistar häxan och kommer hem igen med häxans skatter. Sagan gick som dockföreställning under våren och hösten 1980 i TBV-husets lokal på Hagåkersgatan 4 i Mölndal.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.