Kvarnbygatan i riktning mot öster. I bildens mitt ses Gamla Torget till vänster och Kvarnbygatan 4 (Byggnad 231) till höger. Gatan går förbi f.d Papyrus-områdets mur till vänster. I samband med denna fotografering pågick en 80-talsutställning på Mölndals stadsmuseum, 17 maj 2014 – 4 oktober 2015, vilket syns på vimplarna vid busskuren/hållplatsen "Gamla torget". Längre fram (ej i bild) börjar backen "Kråkan". I vyn till vänster ser man Gamla torget och ovanför detta nya Kvarnbyterrassen som bebyggs med bostäder. Den höga byggnaden till höger är Stora Götafors.
Från 299 kr
Mölndals station och vägbron Mölndalsbro sedd norrut från Göteborgsvägen 3. Den modernt flerfärgade glasbyggnaden, designad av arkitekt Gert Wingård, är Broplatsens buss- och spårvagnshållplats samt tågstation med servicebutik, rulltrappor och hiss. I mitten pågår nybygget av SCAs runda, vita kontorsbyggnad. Till höger ser man Mölndals centrum med den gula tegelbyggnaden Centrumhuset som ligger i början av Brogatan (tidigare Frölundagatan). Tidigare låg här en del av kvarteret Broslätt som försvann när vägbron byggdes. Göteborgsvägen-Kungsbackavägen var förr E6. Nu har den intensiva trafiken flyttat ut på motorvägen (färdig 1979) och Göteborgsvägen har blivit hållplats för bussar och spårvagnar.
Missionskyrkan i Kållered med ungdomsgården. Missionsförsamlingen i Kållered bildades år 1873. Församlingen är ansluten till Svenska Missionsförbundet. De första åren hade man ingen samlingslokal, utan sammankomsterna hölls omväxlande i medlemmarnas hem. År 1884 kunde församlingen inviga sin första predikolokal. Den låg på samma plats, där den nuvarande missionskyrkan nu ligger. År 1923 kunde den missionskyrka, som du ser på bilden, invigas. Vid sidan av sin kyrkliga verksamhet har församlingen söndagsskola, junior- och ungdomsförening. Till vänster syns den nyuppförda ungdomsgården, där scouter och ungdomar samlas till sång- och studieaftnar m. m.
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. Man ser Mölndalstryckeriets personal: Thimell, Thimell, chefen Sven Jonsson, chefen Hans Hansson, Josefsson och Nygren, ilden är tagen i samband med cykelträning vid Svens pappas hus på Broslättsgatan. Detta är en av flera bilder från Mölndals cykelklubb. Klubben bildades 13/3 1922 (20 medlemmar) och var som bäst 1935-1937. Detta är en av flera bilder ur Karl Nygrens album. Karl arbetade på Mölndalstryckeriet och kallades "Kalle tröckarn". Han var aktiv inom Mölndals cykelklubb (MCK).
Vy över Tomteboda bangård och verkstäder. Hitom lokstallet står ett par resgodsvagnar men närmast en gammal SJ I-vagn med skräp på. Den teakklädda vagnen är en SJ A04 och den är kopplad till en SJ C3c. På spåret hitom en SJ AB01 sedan någon SJ C0 eller SJ BCo. Man ser toaletten på tredjeklassen. På närmsta spåret står en SJ B01, två SJ AB01 och någon SJ C0 eller SJ BC0. 1924 ansågs AB01 och B01 som otidsenliga och sto ofta avställda såsom här. De började byggas om och moderniseras vid den här tiden.
Urspåring på BKB, Blekinge Kustbana vid Karlshamn efter kollision med lastbil. Olyckan skedde vid det så kallade Såpbruket som låg en kort bit efter att banan mot Vislanda hade vikit av från Blekinge Kustbana. Vid en obevakad övergång hade tydligen bilen kört ut rakt framför tåget. SJ Gt 4046. Loket levererades samma år så det kan inte ha varit länge i tjänst när olyckan inträffade. Man ser på bilderna att loket inte har fått några allvarligare skador så det reparerades och sattes åter i trafik. Loket ställdes av omkring 1960 och skrotades först 1966 i Vislanda. Foto från SDS, Sydsvenska Dagbladet Snällposten.
Vintertåghem i Storlien. Vagnarna är Statens Järnvägar, SJ S07 1272 sällskapsvagn till vänster, S07 1275 matsalsvagn. Trots att vagnarna ursprungligen var likadana har plattformarna senare blivit olika. Här syns också kabelöverföringen av el mellan vagnarna och på taket ser ut som någon anordning för täckning av övergångsbryggan. Något annat som syns är att 1275 fått boggierna m91 bytta mot m96 men båda vagnarna har glidlager och inte rullager. Rullager och modernare boggier användes på vagnar i vanliga trafiken och tåghemmen med lägre hastigheter fick de äldre boggierna. TT
Station anlagd 1898-99. Stationshus i en och en halv våning i trä. Moderniseringar ha företagits 1933 och 1947. Huset sålt 2008 till ett företag på orten. Informatin från Banvakt.se: "Maj 2010 pågår en renovering av huset invändigt. Bänkarna längs väggarna i väntsalen är kvar och övriga väggar och inredning ser ut som innan. Målning pågår på hela nedervåningen. Golvet med klinkersplattor är kvar./NBS Förnyad lägesrapport oktober 2010: En verksamhet har öppnats i stationshuset. Ljustöpning och försäljning av små ting. Huset är intakt men inrett som butik. Fint gjort. Nuvarande ägare har stort intresse för sin station och för samhällets järnväg./NBS "
Station anlagd 1898-99. Stationshus i en och en halv våning i trä. Moderniseringar ha företagits 1933 och 1947. Huset sålt 2008 till ett företag på orten. Informatin från Banvakt. se: "Maj 2010 pågår en renovering av huset invändigt. Bänkarna längs väggarna i väntsalen är kvar och övriga väggar och inredning ser ut som innan. Målning pågår på hela nedervåningen. Golvet med klinkersplattor är kvar./NBS Förnyad lägesrapport oktober 2010: En verksamhet har öppnats i stationshuset. Ljustöpning och försäljning av små ting. Huset är intakt men inrett som butik. Fint gjort. Nuvarande ägare har stort intresse för sin station och för samhällets järnväg./NBS "
Stationen byggd 1881.Hållplats anlagd 1880. Envånings stationshus i tegel, byggt i vinkel. Stationshuset används för fritidsändamål av SJ-personal 1991. Uthus och lastkaj finns kvar, godsmagasinet är rivet. Sidospår med godstrafik fanns till våren 1988 till Vittskövle Sågverk. "Huset ser ut att ha stått öde sedan trafiken upphörde. Det är övervuxet med utslagna rutor, men taket och de stabila tegelvägggarna finns kvar. Banvallen är cykelväg. Stationshuset och en perrong ligger på banans östra sida, där det också finns ett mycket stort sågverk. På banans västra sida ligger en mycket lång lastkaj med flera avsnitt med olika höjd. (Besök juli 2012)." Enlig tbanvakt.se
Stationen byggd 1881.Hållplats anlagd 1880. Envånings stationshus i tegel, byggt i vinkel. Stationshuset används för fritidsändamål av SJ-personal 1991. Uthus och lastkaj finns kvar, godsmagasinet är rivet. Sidospår med godstrafik fanns till våren 1988 till Vittskövle Sågverk. "Huset ser ut att ha stått öde sedan trafiken upphörde. Det är övervuxet med utslagna rutor, men taket och de stabila tegelvägggarna finns kvar. Banvallen är cykelväg. Stationshuset och en perrong ligger på banans östra sida, där det också finns ett mycket stort sågverk. På banans västra sida ligger en mycket lång lastkaj med flera avsnitt med olika höjd. (Besök juli 2012)." Enligt banvakt.se
Kortet är taget på den del av S:t Larsgatan som ligger mellan Trädgårdstorget och Storgatan. Fotografen står med ryggen mot Trädgårdstorget och fotograferar mot Storgatan. Gården till vänster har adress S:t Larsgatan 32. Där huserar AB Ahlssons järnhandel, liksom i huset som ansluter, de har två telefonnummer 78 och 699. på höger sida finns ett högt staket med blomkrukor placerade ovanpå. Lite längre fram på höger sida, högt upp sitter en reklamskylt för Stomatol. I bakgrunden korsas S:t Larsgatan av Storgatan och man ser tornet på Östgötabanken.
Nisbethska gården. Den från början en våning höga byggnaden uppfördes sannolikt några år in på 1700-talet av lanträntmästare Thomas Hithon. Byggnaden fick en övervåning och förskönades i slutet av 1700-talet. Namnet på byggnaden kommer från överste J G Nisbeth som ägde gården på 1800-talet. Kortet avbildar en vy över korsningen Nygatan- Läroverksgatan. På fasaden mot Läroverksgatan ser man reklam för halstabletter samt Holgers bosättning, en affär med glas och porslin vilken enligt skylten finns belägen på Läroverksgatan 2. På Nygatan ses en G. Gustafssons urmakeri och en manufakturaffär.
En scen ur Giv oss fred. Rune Lindström, mitt i bild, gestaltar Engelbrekt Gertsson. En man håller en kvinnas hand. I bakgrunden står befolkningen och ser på. "Giv oss fred", även kallat "Arbogaspelet", är ett teaterstycke skrivet av Rune Lindström 1961. Handlingen, som är inspirerad av Arbogas klosterhistoria, är förlagt till början av 1500-talet. Uruppförandet skedde den 11 augusti 1962 och Rune Lindström spelade Engelbrekt Gertsson. Lions Club i Arboga stod för arrangemanget. Föreställningarna regnade bort och det blev ett stort ekonomiskt bakslag för föreningen. Spelet har framförts igen; 1987, 1988, 2012 och 2015 av medlemmar i "Bygdespelets Vänner".
Brita Christina Larsdotter (1805-1888) från Halvands i Garde var gift med båtsman Lars Ahlsten Glömsker. När hon blev änka gifte hon om sig med Nils Larsson Ahlström född 1806 från Gyle i Ala. De bosatte sig här 1852, var de bodde förut är inte känt, möjligen vid Bönde. De fick tre barn, varav dottern Helena Maria (1840-1902) tog över. Hon gifte sig 1863 med Anders Petter Andersson Häglund (1835-1920) från Hemmor. De fick 4 barn, men ingen tycks ha tagit över. Efter Anders Petters död revs gårdplatsen bort. Bilden är tagen från gamla Bjärgeskvior, som gick från kastalruinen snett upp över backarna mot kapellet vid Bjärges. Bakom bandtunar ser vi manbyggnaden, brygguset och ladugården. Manbyggnaden är 1700-talsmässig, en parstuga något mindre än genomsnittet. Baksidan är blind som det brukar vara på 1700-talshusen, längs väggarna på baksidan stod sparlakanssängarna och då kunde man inte ha fönster där, bara till kammaren mitt i huset. Fönstren är av 1800-talstyp. Före spåntaket hade huset sannolikt faltak. Brygghuset är ett reveterat bulhus eller ett pinnmurshus, vilket sistnämnda har tunna stenväggar i bulfälten i stället för bular. Det ser ut som om man har pinnat upp hela gavelspetsen med sten också. Faltaket och den höga skorstenen är ursprungliga. I bakgrunden skymtar ladugården med sitt faltak.
När två av Per Hanssons söner, Per och Carl Johan Persson år 1847 köpte sina föräldrars gårdspart, delade de den mellan sig. Per fick den part som blev den Petterssonska parten, se Bild 918 mfl, och Carl Johan fick den här parten. Carl Johan Persson född 1819 gifte sig 1848 med Brita Greta Larsdotter född 1821 från Gumbalde. Av deras 4 barn blev det blev det sonen Carl Oskar Carlsson född 1850 som tog över. Han gifte sig 1871 med Maragreta Maria Christensdotter född 1852 från Botvide. De fick 6 barn, varav sonen Vilhelm Karlsson född 1876 tog över. Han gifte sig 1902 med Alma Christensdotter född 1880 från Smiss södra part och Vilhelm flyttade dit och slog ihop sin föräldragård med sin nya gård, så denna part försvann och byggnaderna revs ner. Man kan undra vad de övriga syskonen tyckte om det? Masse tog påpassligt en bild av denna parts manbyggnad och flygel alldeles innan den revs. Man ser att det hela verkar lite övergivet och att gräset växer högt. Manbyggnaden var en vacker parstuga från 1840-talet med tillhörande brygghusflygel. Byggnaderna ser ut att vara i gott skick. Kunde ingen ha köpt dem i stället för att de revs bort kan man tycka?
Detta ställe, som en liten gård kallas på Gotland vars avkastning inte är tillräcklig att leva på, bytte ägare omkring 1916, då Lars Östman sålde det till Gottfrid Tingström från Ardre, vars fru kom från Snausarve Södergrens part. Om alla Östmans 10 barn var utflugna när stället såldes är oklart, yngsta barnet var då 15 år. Sonen Emil och hans hustru Emma köpte granngården Gumbalde 1915 och Lars Östman flyttade med dit, kanske också fler ur familjen. På bilden ser man att den ofärdiga skorstenen på bakbygget från 1912 på Bild 586 är uppbyggd. Kanhända var bakbygget ett bulhus som Östmans flyttade med sig från Snausarve när de byggde här 1877 och att de först bodde i det medan de uppförde stenhuset? Skorstenarna behövde kanske bara lagas, men biten ovanför taket är helt förnyat med silikattegel enligt tidens mode och det är gjort här. Man har tätat vid skorstenarna med plåt. I övrigt ser miljön mycket torftig ut. Kvinnan på bilden måste vara Gottfrid Tingströms hustru Anny född Hansson från Snausarve, 26 år och deras son med hittills okänt namn som sitter på slantunen.
Detta ställe kom troligen till på 1860-talet då Petter Dahlby av okänd ålder och födelseplats var förste ägare. Han var gift med Maria Olsson (?) född 1835 från Mickelgårds på När. De fick sonen Hans Dahlby 1865. Petter dog tidigt och Maria gifte om sig med Jakob Bergström född 1841 från Botels. De fick sonen Vilhelm, men han dog redan som barn. Jakob dog också tidigt genom förfrysning vid strandningsarbete utanför Laus holmar 1878. Sonen Hans Dahlby gifte sig med Johanna Katarina Larsson född 1863 från Smiss på När. De fick 4 söner, de två äldsta dog som unga, den yngste Josef Dahlby född 1903 tog över stället. Han gifte sig 1926 med Ingegerd Karlsson född 1907 från När och de fick dottern Maj Kerstin Viola 1927. Josef dog redan 1931 och Ingegerd gifte om sig 1937 med Erik Nyman född 1893 från Slite och de flyttade sedan till Hemse (?). Fastigheten har sedan bytt ägare många gånger. På bilden ser vi ett för tiden modernt litet stenhus med källare byggt 1908, det ser nästan likadant ut idag där det ligger strax före ån på vänster sida. Det byggdes troligen av Hans och Johanna Dahlby. På trappan står troligen Johanna Dahlby 53 år.
Denna boplats bebyggdes (återbebyggdes?) omkring 1870 av Olof Jakob Jakobsson född 1841 från Domerave i Rone, gift 1867 med Maria Dorotea Andersdotter född 1842 från Hemmor. De bodde några år vid Hemmor, men flyttade sedan hit upp och byggde huset vi ser. Det är en ofullständig parstuga bestående av två små rum på var sida om skorstensstocken och med en liten farstu hitåt och ett minimalt kök mitt på baksidan. Huset är välbyggt i tidens stil och klätt med papptak. Jakobssons fick hela 7 barn, men redan när de var små stack han till Amerika. Tre av barnen gav sig också iväg till Amerika, som så många andra Laubor. Några barn flyttade till Stockholm. Maria Jakobsson kallades både "änkan" och "madam", kan det sistnämnda namnet ha någon parallell till "Madam" Söderlund på Gotska Sandön? När hon dog övertog dottern Johanna Jakobsson född 1875 stället. Hon sålde det 1946 till Masses dotter Maja Klintberg, som i sin tur sålde det 1947 till Martin Klint i Visby. Sedan tog sonen Lars Klint och hans hustru Birgitta över. Efter deras död ärvdes stället av dottern Lise-Lott Klint och hennes man Berni Gumauskas från f d Öbergs lilla gård alldeles bredvid. På bilden ser vi sannolikt "madam" Maria Jakobsson 70 år och möjligen dottern Johanna 37 år.
Sjömannen Carl Daniel Hansson Norrby född 1820 från Gumbalde gifte sig 1844 med Christina Hansdotter från Snausarves ursprungspart. Tydligen var Carl Daniel ihop med Christina långt innan de gifte sig, för redan 1838 lär han ha byggt bostadshuset på mark tillhörigt hennes föräldrahem. De fick 4 barn, varav yngsta dottern Margareta Carlsdotter född 1855 tog över, gift 1881 med Carl Oskar Pettersson född 1852 från Hallsarve och de fick också 4 barn. Sonen Edvin Pettersson född 1885, tog sig namnet Norrby efter morfar, köpte stället av sin mor 1916 och byggde smedja där redan 1910. Han var gift 1912 med Olga Pettersson född 1889 från Garde. Även de fick 4 barn och det blev sonen smeden Evert Norrby som tog över, gift med Margit från När (?). På bilden ser vi bostadshuset som Carl Norrby byggde 1838, ett välbevarat bulhus under faltak. Det huset utgör ännu stommen i dagens hus, som mera har karaktären av snickarglädjehus. T h ser vi ett brygghus och sedan en liten bulladugård med en bod på borte gaveln. Smedjan är ännu inte byggd, uppfördes den på hösten?
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.