Gårdsinterriör från kvarteret Dalkaren. Envåningshuset är Kvarngatan 11 och trähuset till vänster i bild har tillhört det garveri som under 1700- och 1800-talen drevs på platsen. Idag ligger Dalkarlens studenbostäder på platsen. Kvarngatan 11 och 13 motsvarar idag Kvarngatan 9. Vy mot norr
Från 299 kr
År 1926 revs delar av den äldre träkåkbebyggelsen i kvarteret Däckeln. Östergötlands museum var där för att dokumentera den rest kvarteret bar av det gamla Linköping som nu skulle bort. Bland fotografierna togs denna gårdsinteriör av husen i hörnet av Nygatan och Klostergatan. I bakgrunden reser sig makarna Linds vid tiden nyuppförda fastighet. Parets efternamn klingar för Linköpingsbor välbekant i sammanhanget av bagerier och konditorier.
Gårdsinteriör från Stenhusgården i Linköping 1901. Stenhusbyggnaden ingick i en medeltida gård, där övriga byggnader brann ned vid den stora stadsbranden år 1700. Byggnaden är orienterad enligt det medeltida gatumönstret och står något snett mot den senare tillkomna Storgatan. Vid tiden för bilden drev Johan Oskar Andersson en diversehandel i byggnaden. Till vänster sitter tre flickor på trappan till krogen Amerika som ännu vid tiden erbjöd utskänkning av starka drycker. Sedan 1983 tjänar huset som grafikcentrum för östgötska konstnärer.
Gårdsinteriör från Nygatan 46 i Linköping. Det som gör bilden extra intressant är att den visar Marias Teschs fotoateljé i ett av gårdshusen mot Trädgårdsgatan. Maria Tesch hade efter faderns plötsliga bortgång redan vid 16 års ålder tagit initiativ som fotograf i hemstaden Eksjö med omnejd. Hon visade sig ha talang och affärsinne vilket dristade henne att starta fotofilial i Linköping 1873 och blev blev med tiden stadens mest produktiva inom yrket. Fotografiet är taget av yrkeskollegan Arthur Möllman någon gång under 1920-talet.
Centrala Linköping ett gått stycke in på 1900-talet. Fotoåret 1929 var den här typen av idylliska miljöer ännu möjliga att uppleva. Bilden visar gården till Nygatan 16 med kameran riktad mot norr. Liksom i andra svenska städer kom Linköpings centrala delar att radikalt förändras under främst 1950- och 60-talen. Efterkrigstidens högkonjunktur innebar ett starkt ökat bostadsbyggande och en förändring av den kommersiella strukturen från detaljhandel och småverkstäder till utrymmeskrävande varuhus. enna Gårdsinteriör från Nygatan 16 i Linköping. Vy från söder.
Gårdsinteriör. Längst bort i huset mitt för vagnarna i den öppningen, som syns där, var en brunn. En gång drunknade en man där. Det går en källåder genom alla fastigheterna på denna sidan torget. På Thulinstomten, som är nästa tomt, var också en brunn. På Flygarns, som ligger på andra sidan brandgatan från torget, var även en brunn. Det var gott, men lite vatten i de brunnarna.
Gårdsinteriör från familjen Brobecks bostad i Stora hotellet i Linköping. Längst till vänster står familjefadern, grosshandlaren John Brobeck. På verandan sitter hans maka Hilda Ingeborg Lindqvist. Barnen är möjligtvis parets tre föstfödda, John (f. 1892), Jim (f. 1893) och i barnflickans famn Jane (f. 1896). På bilden även postkontrollör Lind och trädgårdsdirektör Christian Mohr. Stora Hotellet. Fam. Brobeck med barnsköterska och hund liggande på gården. Grosshandl. Jean Brobecks bostad.
fotografi
Gårdsinteriör från Linköpings före detta rådhus. Över tiden har fastigheten emellertid inrymt ett flertal verksamheter, främst i gatuplanet och i andra våningen. Borgmästare- och domprostboställe, bank och polisstation är några exempel. De gallerförsedda fönstren är kvar från när byggnaden tjänade som häkte. Under perioden som bank utsattes den upplysningsvis för ett bankrån som räknas till de största i Sverige genom tiderna. Natten till den 25 mars 1854 tillgrep sig korpralen Nils Strid, förre landsfiskalen Johan Isaksson och smeden Lars Ekström ett belopp motsvarande 40-80 miljoner kronor i dagens penningvärde.
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Bilden är odaterad men är sannolikt tagen omkring förra sekelskiftet. Vid tiden ägdes gården av förre gästgivaren Per Fredrik Jansson och gav husrum för ett flertal personer. Vilka barnen på bilden var har därför inte kunnat utrönas. Dock känns trädgårdsmästaren Nils Peter Österberg igen, som i bakgrunden tittar upp mot fotografen. Vid sin sida har han rimligtvis en av sönerna. Familjen bodde granne med Wallenbergska gården, i den så kallade Lilla stugan på den senare tillkomna adressen Djurgårdsgatan 15.
Gårdsinteriör från relativt centrala Linköping som minner om socioekonomiskt svagare tider. I kvarteren Arbetaren och Aspen trängdes äldre tiders träkåksbebyggelse in i modern tid. Under 1970-talet tillkom det storskaliga äldreboendet Aspen i området och för att ge plats revs åtskilliga hus. Även Biblioteksgatan lades igen och kvarteret Arbetaren gick upp i Aspen. Många historiska hus räddades dock. Några renoverades för att integreras med äldreboendet. Gårdslängan Hunnebergsgatan 5-9 restaurerades mer varsamt för ny funktion som hantverksgårdar. Bilden visar innergården till en av dem, Hunnebergsgatan 9. Längans borte del bestod av två sammanbyggda bostadshus. Mot dessa hade uthuset med möjlig höskulle byggts. Allt kvarstår om än i annan användning.
Gårdsinteriör från Westmanska gården i Linköping. Det var härifrån den stora stadsbranden år 1700 startade, genom att en av gårdens drängar slarvat med en lykta. Efter branden avsågs Platensgatan att förlängas genom gården. Tomtens ägare lät emellertid i hast uppföra det putsade gatuhuset i bakgrunden, vilket omintetgjorde den planerade förlängning av gatan. Som en eftergift togs ett valv upp redan 1707 för fri passage till och från Stora torget. Valvet skymtar bortom den välta trålåren under skylten "Mjölhandel". Under 1800-talet kom gården i etapper gå över i familjen Westmans ägo, vilkas anförvanter skapade en mycket framgångsrik handelsgård. Byggnaderna revs 1907 för att ge plats för det så kallade Centralpalatset. Tiden för bilden är omkring förra sekelskiftet.
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Utifrån andra fotografier är år 1898 en rimlig datering. Inte lång tid före bildens tillkomst hade gården tillhört landssekreterare Adolf Wallenberg och dennes maka. Dessa och inte minst den tidigare ägaren, stadsläkare Johan August Åman, hade anlagt en ståndsmässig trädgård som vid sidan av nytto- och blomsterland kunde medräkna ruddamm, promenadstråk, dekorativa ekonomihus och mer därtill. Det märkliga lusthuset på bilden finns beskriven av Wallenbergs systerdotter Ulla Linder, som i sin barndom ofta besökte platsen. Grottan som det kallades var uppfört under Wallenbergs tid. Dess ytterväggar var klädda med granbark, utom framsidan som bestod av ostronskal. Huset innehöll två rum. Det första hade handmålade tapeter på väggar och tak och saknade fönster förutom små runda gluggar i taket. Det inre rummet hade rundad form och här var väggar och tak klädda med blå-och vitrandig bomullsväv. I byggnaden förvarades främst utrustning och redskap till sällskapsspel. Till höger om Grottan skymtar änden på den kägelbana som Adolf Wallenberg lät iordningställa 1868. Upplysningsvis kom den via en tid på Drabbisdal i Vreta kloster att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping. Vid tiden för bilden var fastigheten invecklad i en rad avstyckningar och ägobyten. Några personer som överensstämmer med bildens kvinnor har inte gått att finna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.