3.- och 4. kompaniernas kasern 1925 I hitre delen av kasern bodde 3. kompaniet i sex logement. Nedre våningen fyra logement och på övre våningen två. Efter logementen (de med stora fönster) på ö.v. följer tre mindre fönster -- det var kompaniets stora dagrum. Fram till slutet av 1950-talet hade soldaterna små möjligheter att resa hem på helger, så dagrummen fyllde en viktig funktion. Sök på "3. komp dagrum" i Digitalt Museum så hittar du sex bilder med målningar just från denna byggnad. Hitom kasernen ser vi tegelmuren med grind 2 i "Bataljonsgatan". Byggnad: K0074-004
Från 299 kr
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Porträtt av grosshandlare Oscar Scherini. Född i Vånga socken 1824 som son till kyrkoherden Per Scherini och Anna Lovisa Heller. Oscar valde dock en mer värdslig yrkenbana och i källorna hittar vi honom i förstone som handelsbetjänt, inflyttad till Norrköping 1842. Efter några år i lära grundade han en kolonialvaruaffär i staden. Året var 1849 och med tiden kom firma Scherini & Co även att inbegripa de bägge bröderna Alfred och Josef. I början ägnade man sig åt minuthandel, men kom under 1850-talets lopp att bli grosshandlare. I sitt privata förblev Oscar Scherini ogift. Han avled efter ett långt liv den 4 februari 1905.
Ett fruset ögonblick från Linköping 1903. Vy från det sedermera utlagda Vasatorget med blicken vänd rakt österut. Vid tiden var som synes ännu inte heller Vasavägen utlagd i området. En idé som snart skulle bli en verklighet var dock stadens nya teater. Här ser vi teaterbyggnaden till fullo rest men ännu i avsaknad av sin gulmenade puts. Från vänster ser vi för Linköpingsbor välbekanta byggnader i Miljonpalatset, i fonden Överstehuset med grannfastighet och invid teatern Brandstodsbolagets vid tiden helt nyligen färdigställda kontor. Övrigt att notera i bilden är att stadens sanitetsproblem nu tagits på allvar och att stora resurser nedlades på funktionella avloppssystem.
På platsen för Krokeks ödekyrka stod i äldsta tid franciskanordens kapell, omnämnt år 1440. Vid reformationen drogs klostret in och kapellet kom vidare att ersättas med den så kallade Gunillakyrkan, tillkommen genom drottning Gunillas försorg. Under 1600- och 1700-talens lopp förföll kyrkan och vid 1740-talet fattades beslut om att uppföra bildens kyrkobyggnad. Den stod klar för bruk år 1747. Men inte heller denna byggnad kom att bestå. Söndagen den 28 april 1889 drabbades kyrkan av en våldsam brand som förstörde byggnaden bortom möjlig återuppbyggnad. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar. Bilden har lämnat oss odaterad men kan genom ruinens yttre tecken uppskattas till tiden omkring 1920.
Charlotta "Lotta" Drakenberg vid tiden för sitt äktenskap med dåvarande löjtnanten August Åstrand, ännu inneboende i föräldrahemmet Eds säteri i Ydre. För den som vet omständigheterna förmedlar bilden en tragisk förkänsla. Gift i juli månad 1863 ska hon inom ett år föda makarnas första barn och själv dö i sviterna av nedkomsten. Barnsängsfeber är att likna vid blodförgiftning och var före iakttagande av god hygien dessvärre ingen ovanlig dödsorsak av nyförlösta. I detta fall stannade olyckan inte heller med moderns död. Det förlösta barnet dog halvårsgammalt i difteri, ett annat av tidens gissel.
Lars Fredrik Lovén, eller "Fritz" som han i vänskapliga sammanhang kallades, hade redan en lång militär yrkesbana när han inflyttade till Linköping 1892. Skälet var hans befordran till överste för stadens Andra livgrenadjärregemente. Vid sidan av sitt militära värv kom han att bära en rad förtroendeposter till gagn för länet och förblev Linköping trogen till sin död 1939. Privat fann han glädje i fotografering och har till Östergötlands museum överlåtit en stor samling. Här ett sällsynt självporträtt taget med självutlösare eller assistans. Fotografiet är odaterat men omkring 1920 kan vara en gissning god som någon. Inte heller platsen är presenterad, möjligtvis hans hem Kungsgatan 35.
Oscara Sunnerdahl föddes i Börrum 1843 där föräldrarna vid tiden arrenderade Börrum säteri. Redan året efter Oscaras nedkomst flyttade familjen emellertid till Stockholm och det kom att dröja till 1869 tills hon åter bosatte sig i Östergötland. Nämnda år inflyttade hon med den från Gammalkil bördige maken Johan Fredrik Westling efter att de köpt Stavlösa frälsegård i Orlunda, men redan året därpå bröt de upp för annat försök med Snyttringe gård i Allhelgona församling. Inte heller detta ägarskap tycks ha fallit makarna i smaken ty 1874 återflyttade paret till Stockholm. Oscaras betydligt äldre make kom vidare att avlida 1878, själv fortlevde hon som änka till sin död 1910. Äktenskapet var barnlöst.
Porträtt av fru Marie Louise Berg. Född 1851 i Skallsjö i nuvarande Lerums kommun. I samband med sitt giftemål med lotschefen Henrik Werner flyttade hon till Norrköping. Året var 1876 och paret kom att få tio år tillsammans. Makens sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Inte heller Marie Louise kom att få något långt liv. Efter makens bortgång flyttade hon till Skara där hon avled 1889, blott 37 år.
220 Sahlén på Utö skjutfält med ammunition till Strv 74. Ser ut som en 7,5 cm slsgr (spårljusspränggranat) och en 40 mm övnprj (övningsprojektil). För att spara pengar hade man på en del av skjutfältsvagnarna bytt eldrör från normalt 7,5 cm till 40 mm. De vagnarna var lätta att känna igen eftersom de saknade krutgasejektor (stor klump rätt långt fram på eldröret). Inte så trevliga att skjuta med eftersom det blev mycket krutgaser i vagnen. Kanonen rekylerade inte heller tillräckligt långt för att kasta ut tomhylsan, så föraren spännde sin livrem runt öppningshandtaget och hjälpte till när laddaren skulle öppna kilen för omladdning.
Fullriggaren USS Constitution sjösattes den 21 oktober 1797. Hon kallas Old Ironside (gamla järnsidan), detta beror på att under ett krig med HMS Guerriere,19 augusti 1812, sa en engelsk sjöman "Herregud hennes sidor är gjorda av järn!", När de brittiska kanonkulorna, bara såg ut att studsa av henne. Det som egentligen hände var att de engelska 9 kg kulorna inte förmådde att gå genom hennes tjocka skrov, vilket var upp till 25 tum tjock ek vid vattenlinjen. Hennes skrov bestod av tre olika lager ekträ. Än idag är det många som kallar USS Constitution "Old Ironsides". Hon mötte heller aldrig ett nederlag.
Sällskap på och invid verandan till Sandvik i Roxenbaden. Täta ägobyten av gården gör det vanskligt att identifiera personer, men fram till sommaren år 1900 var lasarettsläkaren i Linköping Wilhelm Hallin i besittning av gården och möjligtvis är han mannen iförd keps till höger, tillsammans med några medlemmar ur linköpingssocieteten. Bland personerna har de tre på trappan sittande kvinnorna identifierats som; fru Ada Forselius, änkefru Emma Augusta Olsson följd av hennes dotter Signe. I övre raden har följande personer identifierats som; doktor Gustaf Ålund, rådman Olof Mattsson, fröken Karin Hyltén-Cavallius, änkefru Ulrika Forselius, rådman Carl August Holmer och bankdirektör Erik Gustaf Sundeqvist.
1. N Beckman 2. G Bjerkander 3. J Dahlén 4. B Drakenberg 5. S Falk 6. O Hjertstedt 7. J Holmer 8. A Källner 9. V Ladau 10. A Lidell 11. J Lindgren 12. A Lundahl 13. J Nelsén 14. A Otterborg 15. V Pettersson 16. G von Post 17. G Sandzén 18. J Timander 19. J Östlund 20. J Andersson 21. V Billqvist 22. E Björkman 23. J A Butsch 24. C G Follin 25. L Fägerskiöld 26. G Hamilton 27. A Hedly 28. T Hjertén 29. A Kjellberg 30. E Lindqvist 31. R Schéle 32. E Westermark 33. I Carlsson 34. A Larsson 35. E Sandsjö (saknas) 36. S Söderqvist 37. H Tham
Folkskolan. Skolklass. Övre raden fr. h. 1. Lella Strömbäck, 4. Annie Käck f. Holmquist, 6. Sigrid Johnsson, Anneberg (eller Ada Karlsson, sjuksköterska i Arjeplog), 7. Hildur Johnsson, Brogärdet. Andra raden fr. h. 1. Agnes Norén f. Johansson, 2. o 3. Alfred & Augusta Hallenius, 5. Elsa Säll f. Sjöberg. Främre raden fr. h.2. Hilmer Widqvist, 4. Elin Ahlberg, 6. Gustav Andersson.
Basar i Godtemplarhuset. Vid bordet Marta Lodén, Dagmar Helge, Sven Hermansson, Irma Andersson gift Jonsson, Ivar Jonsson. Stående Johan Karlsson "Stilla Johan", Erland Nyqvist. Framför bordet Hilmer Johansson, "Majes Lisa" gft Lundell, Isidor Gegerfelt. Vid tombolan Osklar Nord, Anna Persson gift Nord.
Vid gamla IK Hakarpspojkarnas stuga i Huskvarna. Det har varit märkestagning, skidlöparmärken var en klassiker. Åker man totalt 3 mil på två timmar så får man ett guldmärke. Från vänster med skidor och stavar står: Gustav Isaksson (1), Stig "Putte" Grytberg (2) och Fredriksson (3). Stig var skidledare när Hilmer Andersson var som bäst i början på 1950-talet.
Text på baksidan av bilden: "1011 c. U.M. 7162. 6262. Fotografi nr. 3 över Kongokrokodilens montering av konservator Hilmer Skoog i Göteborgs musei gård juli 1918. Skinnet skänktes 1915 till Uddevalla museum av sjökapten G.E. Göransson i Kongastatens tjänst (ännu 1918). Fot: Gåva av H. Skoog. monteringsfärdig går till 250 kronor."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.