Nätra. Fjärrfiskeläge med kapell och lämningar efter tomtningar. Tätt bestånd av sjöbodar och kokhus samlade kring den gamla hamnkanalen. Kapellet som ligger högre upp är från 1771. Läget är anlagt av Gävleborgare och därefter använt av fiskare från Ullånger. Söder om fiskeläget en koncentration av tomtningar lämningar efter enkla byggnader som använts i samband med säljakt under förhistorisk tid. I området ingår även spår av malmtäkt från 1700-tal till 1900-tal i berget ovanför hamnen.
Från 299 kr
Njurunda. Ruin efter en stenkyrka från 1200 talet. Den äldsta kyrkan bestod av långhus med smalare rakslutet kor, ett torn i väster har tillkommit något senare eller samtidigt. Kyrkan utvidgas och tornet försvann. På 1400 talet förlängdes kyrkan och får en rektangulär plan. Vid samma tid slogs tre stjärnvalv som fick målningar. Klockstapeln är riven. Kyrkan blev ruin efter en eldsvåda på 1870 talet. Den nya kyrkan uppfördes 1862. År 1928 utgrävdes kyrkoruinen.
Porträtt av Charodotes Meurling. Efter prästvigning 1871 blev hans första arbete inom ämbetet en kort tid som pastorsadjunkt i Vallerstad socken. Under åren 1871-74 var han vice pastor i Kullerstad för att sistnämnda år åter bli pastorsadjunkt, nu i Linköping. Sin huvudsakliga gärning kom han att utföra i sin födelsebygd Kristdala, där han var kyrkoherde i närmare femtio år. Från 1878 gift med Ellen Gertrud Hedvig Grönlund.
Porträtt av fotografibiträde Anna Göransson från hennes tid i lära i Östersund 1915. Född i Linköping 1881 lämnade hon som vuxen hemstaden för ta tjänst som fotografbiträde i Helsingfors följt av Östersund och Sundsvall. År 1917 återflyttade hon till Linköping för att ta tjänst eller eventuellt ta över Maria Teschs ateljé vid Nygatan. Från 1926 drev hon under alla omständigheter egen fotoateljé i Kanikegården i Mjölby. Bilden har präglats till vykort med hälsning till Annas yngre syster Gerda.
Porträtt av Esther Hellström 1881. Gift 1889 med Ernst Frithiof Lönegren (1862-1937). Mellan åren 1889-1894 var paret bosatta i Kärna prästgård, med anledning av att Lönegren tjänstgjorde som socknens pastor. I Kärna föddes även parets barn Ruth, Gustaf Alvar och Anna. Ytterligare tre barn skulle komma. Efter en tid i Öved flyttade familjen till Stockholm 1899. Enligt notering avled Esther samma år. Maken blev sedermera biskop i Härnösands stift.
Christian Sjögréen porträtterad i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Född, uppvuxen och verksam i Jönköpings län, där han från 1860-talet fungerade som brukspatron i Mariannelund. Tillsammans med hustrun Ulla Maximiliana hade han åtminstone 12 barn, varav dottern Ottilia kom att gifta sig Johan Adolf Stånggren och bosätta sig i Linköping. Enligt notering ska även Christian en tid disponerat bostad utmed Drottninggatan i Linköping, dock oklart var.
Porträtt av Carl Arvedsson. Vid tiden för bilden kamrer i Hypoteksföreningen i Linköping. Dessförinnan hade hans examen i ekonomi givit honom anställningar som bokhållare vid Stjärnfors bruk i Västmanland samt vid bruken Storfors och Jonsbol i Värmland. År 1855 inflyttade han till Linköping och var då sedan en tid gift med Joahanna Carolina Fagergren, bördig från Knistad i Örebro län och deras äktenskap hade då givit dem två söner. Sedermera blev Arvedson kamrer vid Östergötlands enskilda bank.
Ungdomsporträtt av Tage Wigander. Född i Linköping 1853 som son till apotekare Anders Fredrik Wigander och dennes hustru Emma Gustafva Godée. Upplysningsvis var det endast Tage av parets sex söner som överlevde barnaåren. I vuxen ålder och efter högre studier i Uppsala kom Tage vidare att få tjänst vid Kammarrätten i Stockholm. Med undantag från en kortare tid i Norrmalm kom han i huvudstaden att vara bosatt på adresser inom Hedvig Eleonora församling. Han avled som ogift 1916.
Utvändig fasadrenovering av Ekenäs slott 1972. Det gamla slottets yttre skrud hade över tid lappats och lagats och gav ett förslummat intryck. Bitvis hade puts helt släppt och lämnat delar av grundmuren bar. Ingenjör Ture Jangvik, som planlagt arbetet, hade lyckligtvis kommit till slutsatsen att slottet inte behövde omputsas i sin helhet. I stor utsträckning ansågs den ursprungliga putsen vara i gott skick, varför det togs beslut att endast blästra bort skadade partier.
Ett fotoalbum med bilder upprättat av givarens far under dennes tid i flottan på 1920- och 30-talen. Bilderna visar såväl örlogsfartyg som flera civila båtar (segelbåtar, passagerarångare) men även flygplan och vyer från flygplan; dessutom bilder från flottbesök, befästningar, officersmiddagar och tjänstgöring ombord. Därtill flera personliga bilder av släktingar och vänner. Albumet är ett insticksalbum av mindre format för kontaktkopior i format 4,5 x 6 cm, gjort av grå papp utan grafisk utformning.
Minnesmonument över prästen Jacob Wallenberg. Wallenberg är mest känd för boken "Min son på galejan", utkommen 1781. Boken skildrar den resa till Kina 1769-1771 på vilken Wallenberg var skeppspräst. Ordet "galej" är ett äldre ord för "galär" och betyder inte "ut och roa sig" som idag, Wallenberg var född 5 mars 1746 och dog 25 aug. 1778. En kortare tid var han komminister i Mönsterås och bodde i Lilla Forsa där hans bostad ännu finns bevarad. Wallenberg dog i Mönsterås.
Sommargrav. Sommargravarna låg ofta på holmar , uddar och öar som i folkmun ofta kallas för tex "likholmen" eller "dödsholmen". Man kan fortfarande se avlånga försänkningar där de låg begravda innan de flyttades. När snön kom så transporterades de döda till begravningsplatser vid kyrkorna. Seden att använda sommargravar har använts från kristen tid där samer tvingades eller ville begrava sina döda på kristna kyrkogårdar, tills dess att det fanns andra transportmedel som sjöflygplat att frakta de döda med.
Sommargrav med gravkors på Jabmeksuolo vid Vuosko. Sommargravarna låg ofta på holmar, uddar och öar som i folkmun ofta kallas för tex "likholmen" eller "dödsholmen". Man kan fortfarande se avlånga försänkningar där de låg begravda innan de flyttades. När snön kom så transporterades de döda till begravningsplatser vid kyrkorna. Seden att använda sommargravar har använts från kristen tid där samer tvingades eller ville begrava sina döda på kristna kyrkogårdar, tills dess att det fanns andra transportmedel som sjöflygplat att frakta de döda med.
Sommargrav med gravkors på Jabmeksuolo vid Vuosko. Sommargravarna låg ofta på holmar , uddar och öar som i folkmun ofta kallas för tex "likholmen" eller "dödsholmen". Man kan fortfarande se avlånga försänkningar där de låg begravda innan de flyttades. När snön kom så transporterades de döda till begravningsplatser vid kyrkorna. Seden att använda sommargravar har använts från kristen tid där samer tvingades eller ville begrava sina döda på kristna kyrkogårdar, tills dess att det fanns andra transportmedel som sjöflygplat att frakta de döda med.
Vy över Motala ström i centrala Norrköping. I fonden ses stadens centrala industriområde med bland annat Norrköpings bomullsväveri och bryggeriaktiebolag. Bortom dessa skymtar taket på Strykjärnet. Spången över strömen är vid denna tid hela 93 meter lång men kommer 1926 kortas med 70 meter. På östra sidan strömmen, vid Refvens grund, ses de fyllandsmassor som ger grund till Strömsparken. I förgrunden till höger ses Ringborgska huset invid Carl Johans park.
Ångermanland, Nordingrå sn. Bebyggelsen i Bönhamns fiskeläge. Här fanns tidigare ett femtontal yrkesfiskare och nu bara en. På 1920-talet startades en emballagefabrik i Bönhamn. Ursprungligen gjorde man träkaggar men har övergått till plåtemballage. Fabriken sysselsätter totalt omkring 15 personer. Den ägs av Docksta skofabrik. I fiskeläget har man under senare tid satsat på turismen. En del sjöbodar och kokhus har byggts om för turister. Helt nya stugor har också byggts. Jfr Fo41739AB.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.