Fie Oskar Larsson, 48 år, står på gården med särskild träskokränke och låtsas borra ur utrymmet för foten i träskon. Han har en borr av uråldrig typ, mot kränkan står två skedborrar lutade samt en yx, ett par av de verktyg som krävdes. Träskorna är fastkilade i urtak i kränkan. Oskar har sina traditionella arbetskläder och vegakeps. I bakgrunden ligger en jättestor grenvedshög. Den ser ut att räcka länge, men denna typ av klen ved med mycket luft emellan brann upp fort. Se Nr 245!
Från 299 kr
Hallsarve far och son Hans och Arvid Karlsson säkrar råglasset genom att lägga en bom längs med uppe på lasset och spänna det s k gördingsrepet runt bommen och knyta fast det i utstickande slanor på flakbotten fram och baktill. Hans och Arvid är klädda i arbetskläder med vegakepsar, Hans har arbetsväst. Se Bild 55. Bilden är tagen på åkrarna i det öppna landskapet sydost om gårdarna med utsikt mot sjön. Det ser nästan likadant ut idag! T v skymtar en liten agtäckt byggnad.
Bilden visar förutom skuporna stående i rakar, även gårdsmiljön vid Kauparve östra gårdspart. T v ses en bit av Lars Nilssons part, med en bit av ladugården, som har behållit den branta agtaksresningen, men som är täckt med det moderna takmaterialet spån. Bakom ses manbyggnaden, som ännu har kvar ursprungligt utseende från omkring 1800. T h ser man Hallsarve Jakob Nilssons laugård från 1888 och t h därom en skymt av manbyggnaden och ena flygeln. Man kan ana en smedja längst t h. I förgrunden växer troligen betor.
Här står den mogna rågen hemma vid Jakob, Fäi-Jakå, Karlsson och väntar på attbli skuren. Rågen var mycket högre förr, stråna var längre före stråförkortnings-medlens tid. Säden växte också betydligt glesare, man hade inte tillräcklig tillgång på gödning som gödsel och släke. Skördarna är ungefär 40 gånger större idag. Men denna åker ser mycket fin ut, Fäi-Jakå kan vara nöjd! Framför åkern ligger stenar man släpat bort med stensläp, se Nr 37! Den stora ovala stenen kan man undra om den inte har tillhört en gravanläggning?
Ett sprucket glasnegativ, dessutom olyckligt exponerat och med påbörjad retusch. Likafullt har det värde i sitt frusna ögonblick av en svunnen tid. Byggnaderna till vänster i bild bildade vid tiden Brogrens bryggeri, senare mer känt som Centralbryggeriet. På motsatta sida av Stångån låg då som nu Stångs kvarns magasin, även om det redan vid tiden för bilden var länge sedan det maldes på platsen. Hitom kvarnbyggnaden skymtar Linköpings hamnkontor som tjänade trafiken både på Kinda- och Göta kanal. Vid kaj ser vi ångfartygen Ejdern och Nya Kinda.
En svunnen miljö i Linköping som sedan länge utraderats. Annonseringen mot brandväggen ger oss ledning och placerar motivet vid korsningen av Apotekaregatans löp mot Ågatan. Bakom väggens budskap finner vi målarmästaren August Neuman, som år 1886 fått tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. Vid tiden för bilden rörde man sig nära sekelskiftet 1900 och då hade firman övertagits av sonen Gustaf. Sannolikt är det honom vi ser i butikens dörröppning omgiven av firmans personal. I bildens högerkant skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping.
Hägerstad slott i Hannäs uppfördes 1868-69 av musikdirektör Hugo Beijer. Han var ägare till Hägerstad skattegård och önskade efter sitt giftemål med grevinnan Anna Posse ett mer ståndsmässigt boende. Rådande dyrtid och måhända bristande ekonomiskt sinnelag gjorde bygget dyrare än beräknat och år 1880 tvingades Beijer sälja egendomen. Ny ägare blev protokollsekreterare Ludvig Christoffer Bäck och hans maka Carolina, Född Malmström, och det är från deras tid som ägare vi här ser slottet. Den skarpsynte kan rent av se paret i ett av andra våningens fönster.
Makarna Hydén med döttrar och gäster vid sommarbostaden Talludden i Sandvik. Upplysningsvis uppfördes huset ursprungligen på den så kallade Kreatursvallen i Linköping i samband med 1898 års lantbruksmöte i staden, men flyttades därefter till en natursköna plats med utsikt över sjön Roxen. På verandan ser vi från vänster Gottfrid Söderberg, svåger respektive bror till makarna Hydén, följd av fru Maria Sofia Hydén, född Söderberg. Mot stolpen lutar sig Axelina Lundblad, dotter till den äldre mannen mellan barnen, kamrer Axel Lundblad. Barnen är makarna Hydéns döttrar Anna och Lisa. Längst till höger i bild sitter fadern, järnhandlare Mauritz Hydén. Fotoår omkring förra sekelskiftet.
Villaberg på Hejdegårdssidan av Tannefors sluss. Huvudbyggnaden var uppförd på markerna till Tannefors Ödegård och Nattstuvugård med ett högt läge invid dagens skärning mellan Forshemsgatan och Slussgatan. Här en vy från trädgårdssidan med ägarfamiljen i kretsen av vänner. På bänken ser vi hemmansägaren Jonas Jonzon invid sin hustru Matilda och möjligtvis hennes svärmor, den åldriga Margareta Christina Larsdotter. Flickorna i folkdräkter är till vänster dotter Karin, till höger hennes väninna fröken Nyberg från Rogestad. I bakgrunden står enligt uppgift bröderna Mårtensson. Bilden är odaterad men Jonas Jonzons dödsdag per den 12 juni 1904 sätter ett sista datum.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Hägerstad skattegård i Hannäs har en komplicerad historia. Efter att dåvarande ägare musikdirektör Hugo Beijer lät uppföra Hägerstad slott på gårdens ägor fick den forna mangårdsbyggnaden ny funktion som arbetarbostad. Det är i den användningen vi ser gården på denna bild från 1890-talets mitt. Vid tiden ägdes gården av protokollsekreterare Ludvig Christoffer Bäck men såldes kort efter hans frånfälle 1899. Beijers slott kom vidare att styckas av från gården och den ursprungliga Skattegården blev ånyo egen enhet. Den gamla huvudbyggnaden hade då tjänat ut och revs 1919 för att ge plats för nytt boningshus för gårdens ägare.
En sommardag 1903 gjorde sig linköpingsfotografen Didrik von Essen ärende till makarna Elander och deras påkostade sommarbostället Bella Vista, belägen i dagens Brokinds samhälle. Lätt att nå sedan den förbipasserande järnvägen invigts året dessförinnan. Rimligtvis var han väntad, rent av beställd att dokumentera parets sommarvilla. Vi får anta att det är lanträntmästaren Gustaf Elander vi ser på verandan med makan Hilda sittande på trappan. Ungdomarna i förgrunden torde vara makarnas barn i sönerna Gösta och Emil samt dottern Helmi. Invid trappan iförd vitt förkläde står sannolikt familjens piga, Ester Maria Svensson. Upplysningsvis kan påpekas att sommarstället uppfördes 1902 av länsnotarien Karl Arnander (1864-1903). Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Fru Emma Godenius porträtterad i den inte helt utredda fotografen J. Pedersens ateljé i Visby. Hennes make Gustaf Westerblad hade dött 1870 och rimligtvis ser vi henne här som änka. Född i Gagnef 1813 hade hon ingått nämnda äktenskap 1837 och från 1846 var makarna bosatte på Ribbingsholms säteri i Kullerstad församling. Godset hade ägts av en ogift farbror till Emma men gått i arv till hennes bror Samuel som emellertid valt att vara bosatt i Stockholm. Ribbingsholm var både passande som praktisk bostad för makarna, nära makens arbete vid Skärblacka bruk.
Det parodiska ordenssällskapet SHT, med rötter i Uppsalas studentliv, instiftades ursprungligen 1844 men gavs sitt rådande namn först kring årsskiftet 1851/52. En av stiftarna var göteborgaren Carl Magnus Appelberg, som från år 1860 var knuten till Östergötland i egenskap av provinsialläkare i Kisa och vidare bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. År 1880 grundade han för Linköping en filialloge till SHT som gavs namnet Jojachim, vars medlemmar vi ser på bilden vid en sammankomst omkring förra sekelskiftet. Trots tydliga särmärken har platsen för samlingen inte lokaliserats.
Kavajerna har hängts åt sidan i sommarvärmen när byggnadskommittén synar och provar det utvalda fasadteglet till den nya museibyggnaden i Linköping. Teglet levererades av Kaniks tegelbruk i Skåne men enligt arkitekterna kom försändelserna slumpvis vilket väckte visst tvivel. I sammanhanget kan lyftas den ornering som upprepande stenar visar i den färdiga fasaden. En viss mytbildning har uppstått men enligt samma arkitekters egna ord var det en av deras fruar som med en tillskuren pinne och på ett improviserat manér lät rista krumelurerna i det ännu våta teglet. I bilden ser vi från vänster en skymt av major Erland Nordenfalk följd av arkitekterna Helge Zimdal och Nils Carlgren samt borgmästare Bertel Hallberg.
Ett sällskap har dukat upp intill bostaden. Det är vad vi ser och förutom dateringen 1902 följer ingen information med bilden. Med extern hjälp har vi lyckligtvis kommit så mycket längre. Bilden togs i centrala Linköping. Husens karaktär skulle annars placera dem i stadens utkant men i kvarteret Badhusets inre grupperade sig fyra lika gårdshus, varav bilden visar de två västligast belägna. Adressen var Badhusgatan 3. Samma källa har även lyckats identifiera sällskapets inre krets. Runt det dukade bordet står tapetserare Carl Johan Teodor Jonsson vid sidan av makan Mathilda och parets uppskattningsvis fyra yngsta döttrar.
Fängelset i Linköping var ett av landets tre första så kallade cellfängelse som uppfördes som ett resultat av den fängelsereform som beslutats vid 1844 års riksdag. Anläggningen togs i drift 1846 och lades ned 1946 men togs åter i bruk från 1957. År 1966 lades fängelset slutgiltigt ned och byggnaden revs 1969. Bilden visar interiör från 1920 och från vänster ser vi; vaktfru M. K. Andersson, kokerskan Albertina Nilsson, fångkonstaplarna Edvin Bränning, Karl Järnfors, Eric Thimar Johansson, Anders Lundqvist, Evald Pettersson och Karl Johansson samt Johan Oskar Johansson. På höger sida står konstaplarna Johan August Hallman, Karl Eklöf, Henning Gustafsson och assistent Tage Ohlsson.
Porträtt av Maria Lovisa Fagerlin, eller doktorinnan Sederblad, på det vis som gärna framhölls i sociala sammanhang vid tiden. Född i Västrums socken 1861 och vidare uppvuxen i Västra Ed och Hjorteds församlingar, inflyttade hon till Linköping 1891 efter giftemål med doktor Carl Sederblad. I förstone bodde makarna i en våning på adressen Apotekaregatan 5, men flyttade snart in i det då helt nya stenhuset i hörnet av Platensgatan-Kungsgatan. Vid sidan av tjänsten som distriktsläkare hade maken även mottagning i hemmet. Bostaden kom efterhand likaså bli livfull genom parets barn, Astrid, Bo och Folke. Här ser vi henne emellertid bortom småbarnsåren, 48 år fyllda.
På detta något nötta porträtt ser vi systrarna Söderberg som samlats hos linköpingsfotografen Mara Tesch för att föreviga sig tillsammans. I sammanhanget är den stående Beata Söderberg namngiven. Hon var folkskolelärarinna för flickor i Linköping från 1886 till omkring 1910. Under senare delen av hennes liv sammanbodde hon med sina bägge systrar som nått hög ålder, även de lärarinnor och som vid tiden så ofta inom yrket ogifta. Till vänster i bild sitter Alfrida Söderberg. Född 1839 i Östra Vingåker under den period linköpingsfödde fadern innehade tjänst som bokhållare på orten. År 1844 flyttade familjen åter till Linköping varför den yngste systern, Anna Christina, till höger i bild kom att födas där.
År 1904 påträffades ett runstensstycke i åkern nordost om Viby Källgård. Stenen visade sig utgöra toppdel till den större sten som fornforskaren Carl Fredrik Nordenskjöld redan under 1870-talet omtalat ligga som tröskel vid kordörren till Viby kyrka. Nordenskjöld lät resa tröskelstenen på kyrkogården men det skulle som beskrivits dröja 30 år före bitarna kunde förenas. Så blev dock ej fallet. Runstensstycket försvann kort efter upptäckten och har till dags dato inte återträffats. På detta unika fotografi ser vi dock hur det togs sig ut.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.