Fotografiets lösliga uppgifter för oss till Augusta Segersteen, gift med apotekaren Carl Victor Eckerström (1827-1900). Bördig från Kalmar län hade hon i 20-årsåldern och i följe med fadern och sina syskon inflyttat till Nybble rusthåll i östgötska Vikingstad. Under hösten 1857 lästes hennes lysning upp i kyrkan. Den blivande brudgummen var nämda Eckerström och i oktober månad stod bröllopet i Vikingstads kyrka. Vid tiden var Eckerström verksam i Lund men redan året därpå flyttade paret till Jönköping. Från hösten 1865 var Augusta åter i Östergötland och till 1874 var makarna bosatta i Väderstad. Hennes porträtt tillkom rimligtvis vid 1860-talets första hälft och kort före familjens uppbrott från Jönköping.
Från 299 kr
Ludvig Theodor Brogrens betydelse för Linköping var betydande. Född i Gammalkil 1827 kom han under ungdomsåren att bedriva studier i Stockholm. Efter apotekarexamen 1852 styrde han åter till Östergötland där han erhållit privilegium att förestå apoteket i Kisa. Kort före inflyttningen hade han gift sig i med Theresia Brogren. Från 1858 var han verksam i Linköping som innehavare av apoteket Vasen. Parallellt med apotekargärningen anlade han tidigt det bryggeri, L. Th. Brogrens bryggeri, som genom efterföljare kom att bestå på bryggeritomten invid Stångån ända till 1971. Här porträtterad vid 1860-talets första hälft.
Vid tiden för förra sekelskiftet hade den växande utbredningen av Linköpings centrala delar nått Linnégatan i söder. Vid tiden lades tomter ut i det så kallade Munkgärdet, där omgivningen då var i det närmaste obebyggd. När kvarteren mot dagens Torkelbergsgatan väl var fyllda med hus kom utbredningen att stanna av. Gamla Idrottsplatsen, Folkungavallen och det planerade Tinnerbäcksbadet stod i vägen för bostadsändamål. I hörnet av Repslagaregatan och Tinnerbäcksgatan (senare omdöpt till Torkelbergsgatan) lät folkskoleläraren Oscar Löwendahl uppföra bildens fastighet. Lagfarten löstes i början av år 1912 och huset stod klart kort därefter. Sedan en tid rivet till förmån för ett större flerfamiljshus. Foto 1974.
Placeringen av Linköpings konserthus har en lång och delvis infekterad historia. Ett tidigt förslag var ytan invid Linnéskolan. Idén somnade dock in och 1974 lade en ny kommitté förslag om lokalisering till Trädgårdsföreningen. En känslig fråga som väckte starkt opinion för och emot och som möjligtvis resulterade i att den gamla befintliga restaurangen eldhärjades 1977. Andra föreslagna placeringar var bryggeritomten i kvarteret Palmen, i det intilliggande kvarteret Konsuln, Folkets park och i ett läge mot Museiparken strax norr om Konsistoriehuset och Rotundan. Slutligen bestämdes Museiparkens västra del. Här området i december 1984, kort före byggstart.
På dubbelgården Smedstorps ägor uppfördes i början av 1800-talet Norra och Södra Hagalund, vilket bilden visar den sistnämnda. Periodvis noteras de som "Lilla" respektive "Stora" Hagalund. Stugorna fungerade inte som torp i bemärkelsen dagsverksskyldiga hyresgäster. Istället ska de ses som mer lösligt reglerade bostäder för gårdens personal, hantverkare i socknen och periodvis som så kallade back- eller undantagsstugor för sockenbor med hjälpbehov. Norra Hagalund är sedan länge riven men den södra stugan är väl hävdad och ingår i det kulturreservat som år 2001 bildades vid Smedstorp. Gårdens huvudanläggning byggnadsminnesförklarades redan 1964. Här Södra Hagalund från öster kort efter slutförd restaurering. Foto 1984.
Motiv från Linköpings kommuns fritidsanläggning Sätravallen söder om Bestorp. Fotoåret 1950 hade Linköpings stad nyligen inköpt anläggningen, som kom att utvecklas men ännu bar spår från platsens tidigare historia. I äldre tider skrevs området som Tutebo utjord och var bebyggt med det omkring förra sekelskiftet friköpta torpet Roligheten. Köparens son, Karl Oskar Sjöberg, blev den siste, fast boende i stugan och han drev den lilla gården till åtminstone år 1940. Kort därefter övertog Friluftsfrämjandet området och inledde den verksamhet som Linköpings stad, som nämnts, kom att överta.
En liten gosse tittar förundrat mot den sannolikt välklädde fotografen och hans otympliga kamerautrustning. Den pensionerade generalmajoren Fritz Lovén dokumenterade flitigt sin hemstad Linköping och rimligtvis visste han vad pojken levde i ovetskap om, att miljön i hans kvarter inte var för evig. De gamla trähusen skulle i själva verket rivas kort efter mötet för att ge plats för det så kallade Borgarhemmet med fasader utmed Apotekaregatan och Nygatan. Den gamla gårdens gatuhus mot Nygatan ses i husradens bortre ände. Det höga fasaden som anas i fonden motsvarar dagens Nygatan 39. Foto omkring 1910.
Ågatan 37 och Klostergatan 23 i Linköping bildade i äldre tiden en fastighet. I ett lagt förslag att räta Ågatan skulle den tilltänkta sträckningen passerat genom tomten men av detta blev intet. Detta och inte minst den senare tiders rivningar i området har återkommande hotat husen in i vår egen tid. Den bortre längan revs mycket riktigt kort efter bildens tillkomst 1987 men den främre huskroppen räddades efter en infekterad tvist mellan kommunen och en då aktuell exploatör. Nedgånget och efter en brand återstod inte mycket av huset men efter återuppbyggnaden har fastigheten skänkt glädje som restaurang och är för Linköpingsborna väl bekant som Gula huset.
En räcktun var en gles tun med liggande trolar, använd där få djur gick på ett stort område eller där djur bara betade en kort tag. Man kunde ha 2 till 5 räckar på höjden. Här står tunen längs med en liten väg mot en åker. Bilden är tagen längs vägen som går upp på backarna från den stuga Masse bodde i och upp förbi Jakob Söderlunds ställe. Åkern tillhör Smiss Karlssons och är idag sedan länge igenvuxen med ene. I bakgrunden skymtar Smiss, Smiss vät t v och Lausviken längst ut.
Vy mot Råby chokladfabrik öster om Ljungsbro. Industrin på Råbys ägor invid Motala ström hade redan vid tiden för bilden gamla anor som bland annat yllestamp, färgeri och oljeslageri, men epoken som chokladfabrik var kort, knappa tio år. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. Efterhand övertogs verksamheten av Cloetta med Olof German Svensson som disponent och under dennes ledning växte tillverkningen fort förbi platsens kapacitet. Ny fabrik, dagens Cloetta, kom därför att uppföras vid Malfors. När den stod klar 1902 var den upplysningsvis Skandinaviens största chokladfabrik.
Nykvarns värdshus uppfördes 1843 för att främst möta resande till Linköping via Göta kanal. Anläggningen kom med tiden att få en bredare användning som allmänt nöjesetablisemang för Linköpingsborna. Särskild glans sägs infunnit sig när passagerarfartyg från Stockholm var att vänta. Inte sällan en sorglustig entré genom åns slingrande lopp, där det ringa vattendjupet och dyiga botten satte kaptenerna på prov. Ett "socitetsspektakel" skrev samtiden och stadens tidningsman Palmær fyllde på med följande rader, "Stångån vid sitt utlopp i Roxen, liknar en svensk akademisk oration. Djupet är obetydligt och slingringarna taga ingen ände". Verksamheten vid Nykvarn värdshus upphörde 1906, efter siste arrendator avlidit och kort därpå revs byggnaden.
Vy mot Linköpings hamn. Vid kaj ligger ångaren Linköping (III), levererad av Motala varv i Norrköping så tidigt som 1848, men ombyggd 1869 och från 1883 i trafik på traden Stockholm-Linköping under sitt nya namn. Bakom ångaren ses stadens hamnpaviljong, ursprungligen uppförd vid mitten av 1880-talet men förlängd för större kapacitet 1895. Ovan paviljongen skymtar det 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Till vänster rusar ett godståg på Östra stambanan över Stångån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal.
Trots att tidens gång påverkat bildens kvalitet får vi skatta oss lyckliga över denna unika dokumentation av Råby chokladfabrik. Industrin på Råbys ägor invid Motala ström hade redan vid tiden för bilden gamla anor som bland annat yllestamp, färgeri och oljeslageri, men epoken som chokladfabrik var kort, knappa tio år. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. Efterhand övertogs verksamheten av Cloetta med Olof German Svensson som disponent och under dennes ledning växte tillverkningen fort förbi platsens kapacitet. Ny fabrik, dagens Cloetta, kom därför att uppföras vid Malfors. När den stod klar 1902 var den upplysningsvis Skandinaviens största chokladfabrik.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
Porträtt av före detta majoren Carl Fredrik Malmborg. Född i Vreta kloster 1815 som son till Johan Fredrik Malmborg, adlad Malmborg 1816, och dennes maka Aurora Henrietta Blomstedt. Som vuxen kom han att göra en militär karriär vid Värmlands regemente. Tillika gymnastiklärare i S:t Petersburg 18461847 och vid läroverket i Karlstad 1851. Ägare till Ylingstad i Furingstad och senare Ånväga i Skeda. En olyckshändelse ändade hans liv den 12 november 1893. Han och hustrun Mina Ekenstam hade företagit en promenad för att bese lasarettsbygget i Linköping. Nyfikenhet hade fått den åldrige mannen att anträda en ställningstrappa men föll olyckligt och ådrog sig så svåra skador att han en kort stund senare insomnade.
Hägerstad skattegård i Hannäs har en komplicerad historia. Efter att dåvarande ägare musikdirektör Hugo Beijer lät uppföra Hägerstad slott på gårdens ägor fick den forna mangårdsbyggnaden ny funktion som arbetarbostad. Det är i den användningen vi ser gården på denna bild från 1890-talets mitt. Vid tiden ägdes gården av protokollsekreterare Ludvig Christoffer Bäck men såldes kort efter hans frånfälle 1899. Beijers slott kom vidare att styckas av från gården och den ursprungliga Skattegården blev ånyo egen enhet. Den gamla huvudbyggnaden hade då tjänat ut och revs 1919 för att ge plats för nytt boningshus för gårdens ägare.
Otaliga är de högklassiska hus som ansetts stå i vägen för efterkrigstidens upplevda behov. Det gäller inte minst det sena 1800-talets ofta rikt putsdekorerade byggnader som vid den tidens expansion omsorgsfullt uppfördes utmed svenska städers centrala gator. Som bildens utefter Kungsgatan i Linköping med ett majestätiskt mittparti, burspråk och stick- och rundbågiga fönster. Sammantaget uttrycker huset 1860-talets prägel och möjlig byggmästare kan sökas till den välrenommerade Jonas Jonsson. Känt är att byggnaden inrymde stadens postkontor från 1873, och mer välbekant är husets hotellrörelse (Palace) in i modern tid. Modern tid innebar för fastigheten kort efter att rivningslovet beviljades 1975. Upplysningsvis kan nämnas att byggnadsnämndens beslut togs med en enda rösts övervikt.
Porträtt av kontraktsprosten Pehr Erik Rudebeck. Född i Rystad 1796 skrevs han in för studier i Uppsala 1817. Efter gedigen examen tillträdde han utan sedvanliga karriärsteg direkt som kyrkoherde i Hedvigs församling i Norrköping. Från 1830 gift med Sigrid Gustafva Brydolf och kort efter ingått äktenskap vald till kyrkoherde i Vist. Innan han år 1853 utsågs till kyrkoherde i Stora Åby hann han bli änkling men år 1842 omgift med Beata Charlotta Duvaer. Mot slutet av sitt liv utsågs han till kontraktsprost i Lysings kontrakt. Här porträtterad genom ett uppklistrat visitkort inom bård med levnadsbeskrivning.
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
Motiv från Råby chokladfabrik, strax öster om Ljungsbro. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. På platsen bedrevs tillverkningen i äldre industrilokaler som arrenderades av friherrinnan Helene von Mecklenburg. Redan året efter grundläggningen kom Olof German Svensson att knytas till bolaget och i egenskap av disponent bidrog han med nya ägare i Cloetta starkt till att utveckla tillverkningen som vartefter erhöll ett allt större anseende. Företagets tid vid Råby blev emellertid kort, knappa tio år. Vid tiden för bilden upplevdes fabrikslokalerna alltmer orationella och redan 1902 kom ny fabrik att stå klar vid Malfors.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.