Källa ödekyrka var från början ett torn i västra delen, byggt omkring år 1170. Under stenkyrkans första tid ansåg man att, det mäktiga västtornet, som var minst en våning högre än nu, var fullt tillräckligt skydd för bygden. Omkring 1200-talet föreställer vi oss att nästa byggnadsperiod tog vid. Ett nytt kor, lika brett som långhuset, men högre en detta, byggdes. Något senare byggdes en skyttevåning över hela kyrkan. Därmed blev kyrkan en av öns starkaste sockenfästningar.
Från 299 kr
Krusenstiernska gården förvävades av Hermina von Krusenstierna den 1 maj 1874. Köpeskilling var 16000 kr. Tre år senare gifte sig Hermina med sin kusin Philip. Hulda Nydell var hushållerska åt paret von Krusenstierna. När Hermina avled ärvde Hulda Krusenstiernska gården. Den 2 augusti 1938 skrev Hulda ett testamente där hon ville att gården skulle bli ett minnesmärke över en svunnen tid och göra gården tillgänglig för allmänheten. Uppgifterna är hämtade ur "Krusenstiernska gårdens vänner 1997".
Bland Linköpings centrala gatustråk torde Trädgårdsgatan vara en av de mer obemärkta. Med ett tidigare längre lopp kom gatan att begränsas till sträckan mellan Djurgårds- och Apotekaregatorna. Under den period stadens busstorg var placerat i området -och vidare parkeringyta- utsuddades dessutom gatans läge i viss grad. Före den beskrivna epoken var gatan emellerid kantad av hus. Fotoåret 1946 hade några rivits för att ge plats för nämnda busstorg men Trädgårdsgatan 8 och vidare skulle ännu stå kvar en tid.
När Johan Emanuel Thorin besökte Flådra sommaren 1920 var den gamla gårdens hus rivna sedan en tid. Hans uppdrag att dokumentera godset Bjärka Säbys underlydande gårdar gjordes således med stor nit. Gårdens namn har rimligtvis uppkommit av platsens "flådra" av berghäll som husen tidigare grupperat sig runt. Nämnd redan år 1414 genom underrättelsen "Göte i Flaadhro" och genom tidigare efterforskning får vi veta att den sist boende famlijen avflyttade vid mitten av 1890-talet. Defekt.
Ruben Kullbohr i vägdistriktets Scania-Vabis i färd att sladda ett avsnitt av Ydres många grusvägar. I historisk tid låg vägunderhållet i huvudsak på landets självägande bönder. Under 1890-talet breddades skyldigheterna till att gälla alla fastighetsägare på landsbygden. Med bilismens intåg blev även den ordningen otillräcklig och istället infördes vägskatt till hjälp för de underhållsskyldiga. Vägskatternas kassor möjliggjorde inköp av bättre utrustning. I sammanhanget indelades riket i vägdistrikt och i Ydre härad inrättades Ydre vägdistrikt. Foto 1940-tal.
Nedslag i Linköping år 1950 i en miljö som närmast fullständigt omstöpts. Vy utmed Göran Dyks gata mot Repslagaregatan. En tid före bilden hade stadens planerare låtit den förstnämnda gatan att bryta igen den äldre bebyggelsen och förbinda Repslagare- och S:t Larsgatorna. Saneringsarbetet skapade även en ansats till det som skulle komma att bli Lilla torget (Gyllentorget). I ett senare skede byggdes Göran Dyks gata igen av Gyllenvaruhuset och bildens fria sikt försvann. I fonden dåvarande Repslagaregatan 25.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Här ser vi den stora ladugården sedd från norr. Den har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och är försedd med mängder av fönster på jämna avstånd så som brukligt var vid denna tid. Papptaket är särskilt imponerande, alldeles jämnt och slätt. Bara kostnaden för pappen måste ha varit betydande. Det finns tre ventilationstrummor, en stor nymodighet, sådana blev annars inte vanliga förrän under mellankrigstiden.
Det här var en mycket fin ladugård för sin tid, byggd i resvirke med foderloft och papptak. De vitmålade fönstren med sina spröjsar är också typiska för tiden. Troligen innehåller ladugården lada närmast, därefter gris- och hönshus, i mitten stall och längst bort kohus. Den lilla byggnaden på gaveln är dasset. En ny ladugård med lada uppfördes på samma plats 1936-1946, knappast för att denna var utsliten, utan snarare för att den var för liten.
Denna typ av midsommarstång har glömts bort på Gotland. Lau hembygdsförening tog upp den igen på 1990-talet och den kan beskådas varje sommar vid Kluckartäppu öster om kyrkan. Var denna stång har stått har ännu inte gått att utröna, trots väderkvarnen och husgaveln. Stången är mycket hög och har en björk i toppen. Runt stången hänger en stor vågrät ring och från den 6 st lodräta kransar. Sannolikt är stången en fruktsamhetssymbol från förkristen tid.
Vinterveden är huggen och ligger på tork, för att i augusti bäras in i vedboden, som nog ryms i magasinets högra halva. Vad den andra halva använts till är oklart. övervåningen är just magasin, det ser man på alla vädringsluckorna. När det var torr luft och lite vind, öppnade man luckorna och öste säden genom att kasta den upp i luften, så var man tvungna att göra före fläktarnas tid så säden inte möglade. I bakgrunden skymtar några av grannpartens uthus.
Här har Masse stått vid staketet vid sin tomt och tagit en bild av oxeln utanför stugan, se också Bild 1398. Oxlar har efter Masses tid bitvis blivit något av karaktärsträd på Lausbackar. Bakom oxeln alldeles framför räcktunen går vägen upp till Söderlunds. Den inhägnade hagen var förr åkrar, troligen för länge sedan tillhöriga gården Bogs, som antagligen försvann vid digerdöden 1350. Marken ligger nu under Smiss och används inte längre.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.