Predikstolen i S:t Olofs kyrka. Predikstolen i vår kyrka är utförd i barock och skänkt till kyrkan någon gång i mitten av 1600-talet. Den skänktes av befallningsmannen i Gudhems, Vilske och Valle härader, borgmästaren i Falköping Lars Andersson-Hvass, som ligger begraven i södra korsgången. Han var född 1611 och dog 1660. I den likpredikan över honom av broddetorpskyrkoherden Elavus Elavi, som hölls i kyrkan vid begravningen, står bl.a.att läsa: " Han haver guds boning kär och det rum där hans ära bor.- - - - Det haver han besynnerliga låtit se med denna stadens kyrka, som var nästan taklös när han kom hit. - - - Desslikes med en kostelig inreda , med en kostelig predikstol, altartavla, mässekläder avdelat kor och vackre inbyggde stolar som en stadskyrka väl pryda" - - - - - -
Från 299 kr
Gruppbild utomhus i en trädgård, med fruktträd och bärbuskar i bakgrunden. Längre bakom skymtar också ett staket. I gräset sitter två kvinnor i vita finkläder och en man i mörk kostym, väst och fluga (troligen Gottfrid Nylén). Bakom, i mitten på stolar, sitter ett äldre par i mörka kläder, kanske svarta. Kvinnan är troligen Mathilda (Tilda) Eriksdotter och mannen Emil Olsson, vilka är morföräldrar till den lilla flickan som står emellan dem - Elvy Nylén. Elvy har vit sommarklänning och långt, utsläppt hår, med en rosett fäst baktill. I bakre raden står en kvinna, troligen Elvys mamma, Therése, med vit klänning och mörkt bälte i midjan. I mitten bak, bredvid Elvy står en äldre flicka som ler, också med rosett i håret. Bak till höger står en man i mörk kostym och slips. och en man, också klädda i vita sommarkläder och mörk kostym
Folket på Marbogård Jannes, Sällstorp 6, är samlat på den stenlagda gården utanför mangårdsbyggnaden. De är mörkt klädda och flera av dem har blommor fästade på kavajslaget eller blusen. De äldre sitter på stolar och övriga står, från vänster ses Karl, Nils, Anna Britta, Johanna, Ivar, Johan, Aron på stolen, Elis, Berta och Johanna sittande. De dubbla ingångarna antyder att byggnaden troligen är en s k loftgångsstuga, dvs en tidigare högloftsstuga där taket på ryggåsstugan i mitten har höjts upp i linje med de högre sidoloftens tak. Precis som här var det vanligt att man satte in lunettfönster (halvmåneformade) på det nu genomgående loftet. Sidoloften hade separata ingångar, som ledde till smala hallar varifrån både stuga och loft nåddes, och här har båda sparats efter ombyggnaden och getts likadan utformning med snickarglädje. Även takfoten försågs med en lambrekängformad list. (Negativet skadat i högra nedre hörnet. Se även interiör bildnr GEA025)
Sällskapet Beiramsbröderne, även kallat B-bröderna, B-sällskapet och i senare tid Bejrambröderna. De har rest en minnessten över sig själva på Påskberget vid kanonen. Sällskapet grundades på 1870-talet som en förening liknande Frimurarna och syftet var i första hand att fungera som en social klubb för medlemmarna. Det var endast män som kunde väljas in och det fanns 3 grader inom organisationen. Enligt stadgarna var sällskapets ändamål att dels ha trevliga sammankomster med olika nöjen, dels då lämna bidrag till välgörande ändamål. Bejrambrödernas första konstituerande mötet skedde 1879 och då valdes rektor Herman Rodhe till Stormästare. Fotot anges vara taget under 1880-talet. Sittande på golvet från vänster: järnhandlare C. Nilsson; handlanden Alfred Gyllenbäck; bryggare May; organist Alfred Ehn; handlanden E J Börjesson. Sittande på stolar: stadsfiskal Th. T Tenberg; fanjunkare Lilja; handlanden J B Olsson; rådman Löfgren; järnhandlanden Jönsson; rådman Lundberg (död 1906) längst till höger. Stående: källarmästare C Holmström; speditör Victor Krook; fanjunkare Sandberg; bokbindare Colliander; handlanden Ture Memsen; bokhållare Fredriksson; bokhandlanden A P Svensson.
Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)
Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.