Porträtt av grevinnan Louise Posse. Född von Platen som dotter till friherren och grundläggaren av Göta kanal, Baltzar von Platen och dennes maka Hedvig Elisabet, född Ekman. Hon växte omväxlande upp på föräldrarnas egendom Frugården i Västergötland och deras mer stadigvarande hem i Linköping. År 1825 gifte hon sig i Linköpings domkyrka med Axel Mauritz Posse, landshövding i Skaraborgs län. Denne hade tidigare varit vice landshövding över Östergötlands län. Makens vidare utnämningar till justitiestatsminister och riksmarskalk förde paret till Stockholm. Efter mannens död 1850 utnämndes hon till överhovmästarinna hos dåvarande kronprinsessan, sedermera drottning Lovisa. Louise Posse fick ett långt liv, tog sitt sista andetag i hemmet den 22 december 1893. Direkt efter minnesstunden i Östermalms kyrka fördes kistan till Centralstationen för färd till Motala där den nedsänktes i den Platenska graven invid Göta kanal.
Från 299 kr
En "sällskapsafton" med Föreningen Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR), i Hotell Brahes stora sal, Gränna. 16 kvinnor klädda som historiska personer. Stående fr vänster: friherrinnan Marna von Rosen - Drottning Margareta, fröken Ebba Carlsson - Kristina Gyllenstierna, fru Ebba Ström - Sigrid Storråda, fru Berta Bergin - Heliga Birgitta, fröken Agnes von Rosen - Margareta Ascheberg-Barnekow, fru Maria Jansson - nutidskvinna, fröken Sigrid Jansson - Sidonia Grip-Lewenhaupt, fru Rydberg - nutidskvinna. Mellanraden: fru Olga Weman - Hedvig Charlotta Nordenflykt, fru Gerda Carlsson - Anne-Marie Cruus-Lewenhaupt, fröken Elsa Cederberg - Fredrika Bremer, fru Nina Brenner - Anna-Maria Lenngren, fröken Berta Weman - Barbro Stigsdotter. Sittande längst fram: fru Anna Malmborg - Blända, fröken Carin Berggren - Agenta Horn-Cruus samt fröken Anna Wetterhall - Malla Montgomery-Silfverstolpe.
Gudhems kungsgård. Ett brev, utfärdat av påven Alexander III på 1170-talet, utgör bekräftelse på Knut Erikssons jämte fleras gåva av Gudhems gård till klostret därstädes. Efter indragningen genom Västerås recess 1527 förvaltades godset som kronogods. År 1540 erhöll Per Brahe förläningsbrev på Gudhem med underliggande härader. Av drottning Kristina erhölls Gudhem år 1650 av översten vid Västgötska kavalleriregemente Lars Jespersson Cruus. Då han följande år upphöjdes i friherrligt stånd, skrev han sig Cruus af Gudhem. Vid Karl X I : s reduktion blev godset åter indraget till kronan och blev sedermera anslaget till majorsboställe och var så till 1877, varefter godset var utarrenderat. År 1914 förvandlades Gudhems kungsgård till remontdepå. Denna lades ned 1957 och godset blev åter utarrenderat.
Daguerreotyp. Konstmästaregården, numera kamrersbostad. En frontespis är nu upptagen på den mot kameran vända fasaden. I övrigt är huset till det yttre oförändrat. Uthusbodarna till vänster finns kvar. I riktning över desamma skymtar i bakgrunden Christine kyrka i Sala. Byggnaden med det halvcirkelformade fönstret i riktning mot kyrkan finns kvar och kallas Vagnboden, men har varit en överbyggnad över en lagerbock till konstgången från Nya Hjulhuset till Gustav III:s schakt. Nya Hjulhuset, som finns kvar, är den byggnad i bakgrunden på bildens mitt, från vilken - antagligen genom något fel på plåten - en rök synes stiga upp. Bakom Vagnboden skymtar en lång byggnad, som kallades Stocklidret. Den har sedan bilden togs flyttats till annan plats och rymmer en cirkelsåg för gruvvirke. Till höger om konstmästaregården syns dåvarande laven över Drottning Kristinas schakt. Den nuvarande laven, som har ett helt annat utseende, uppfördes år 1858, varför det är fullt klarlagt, att bilden är tagen före denna tidpunkt. Bilden tagen från vänster.
Prins Carl af Västergötland. Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde C. s ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid C:s avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. C. förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien, samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293
Prins Carl, Hertig af Västergötland. Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var 1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde C. som ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid C:s avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. C. förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien, samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293
Prins Carl, hertig af Västergötland. Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde C. s ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid C:s avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. C. förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien, samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293
Samma som B145046:3699 2001-10-04,AS. Carl, 1861-1951, Svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var 1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde C. som ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid C:s avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. C. förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien, samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293
Prins Carl. Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde C. s ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid C:s avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. C. förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien, samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293
Landeriet Lyckhem i Vänersborg. Foto från ca 1895 - 1906. Tomten inköptes av Doktor G. Sandmark 1832. Byggnaden, vilken enligt tidiga källor, ska ha varit uppförd på Fredrikslund, ska ha blivit flyttad hit på 1830-talet. Att byggnaden stod här 1834 står klart, då Sandmark kunde flytta in, efter det att hans hus vid torget blivit lågornas rov i branden 1834. Till Lyckhem hörde 1889 två tunnland jord, 300 fruktträd och många bärbuskar. Runt 1895 är Kamrer P Sahlberg ägare, och det är nu byggnaden får det utseende som ses på bilden. Före Sahlberg var patron C. E. Svedberg ägare till stället. Sista privata ägaren till Lyckhem är Victor Häckner, som 1907 säljer det till staden. Mellan 1907 och 1922 kom Lyckhem att användas av Drottning Sofias stiftelse, som Asylen för blinda och obildbara idioter. Från 1950-talet, fram till mitten av 1970-talet tog lasarettet byggnaden i anspråk p.g.a. lokalbrist. Lyckhem revs 1977.
Gustav II Adolf - 1611–1632
Porträtt Christina Reuterswärd, familjärt kallad Stina. Född i Örebro 1884 som dotter till överste Wilhelm Reuterswärd och hustrun Carolina Robson. År 1890 utsågs fadern till chef över Första livgrenadjärregementet i Linköping och med anledning av detta inflyttade familjen året därpå till staden. Passande nog kom de att bosätta sig i det så kallade Överstehuset invid Järnvägsgatan. Tiden för porträttet är 1910 och inom kort ska hennes liv ta form. Hösten 1912 flyttade hon till Stockholm och i stadens högborgliga sällskapsliv kom hon att möta kronprinsessan Margareta. Bland annat fick hon då den anmärkningsvärda frågan om hon tyckte om att spela hockey. Christinas svar ger en tidsbild som kan förtjäna att bli räddad från glömska: "Nej inte alls. Jag spelade hockey i Linköping med pojkarna Uggla och andra men de var lite hårdhänta och mycket skickliga, så jag tyckte inte om spelet". Hennes rättframma svar speglade rimligtvis en personlighet som passade kronprinsessan, ty inom kort erbjöd hon Christina att bli hennes hovfröken. Detta kom att bli starten på en lång tid vid hovet. Christina kom efter Margaretas plötsliga död 1920 att ta tjänst vid prinsessan Ingrids hov, följt av samma tjänst för kronprinsessan, sedermera drottning, Louise. Sammantaget gav det henne ett spännande liv fyllt med intressanta möten och resor världen över. Christia Reusterswärd fick inte bara ett fascinerande liv, utan även ett långt sådant. Hon avled som ogift 1969. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.