Kyrkoherden Fil dr Elis M Ullman i Tådene
Från 299 kr
Kyrkoherden i Dala Lars Samuel Gottfrid Holmblad. 1891.
Frändefors, Minnestavla över kyrkoherden och kontrakstprosten Johan Gustaf Stenberg.
Kyrkoherden i Horn. Carl Bergstrand. Död 22 juni 1905.
Text på kortets baksida:"Prosten o Kyrkoherden Sven Ifvarsson, Hvalinge".
Kyrkoherden Emil Janson med maka Ulla f. Bergstedt
Flygfoto över Landeryd stationssamhälle. Järnvägsstationen ses nedtill och ovan den parker och varierad centrumbebyggelse. I bakgrunden Landeryds kyrka och kyrkogård på ena sidan vägen och en gård med omgivande odlingslandskap på den andra.
Flygbild över Ullared. Ullareds kyrka och kyrkogård. Bybebyggelse med enfamiljshus, hyreshus och trädgårdar.
Flygbild över Krogsered. Vägkorsningen vid Krogsereds kyrka och kyrkogård invid Lyngsjön. Gårdar och villor längs vägarna.
Valinge kyrka i Halland, sedd från Gödestadsvägen i söder som i korsningen möter Skolvägen. Kyrkans torn är från 1840 medan långhus och kor ritades av Fredrik Ekholm och uppfördes 1891. Vägarna kantas av stengärdsgårdar. (Se även bild MR2_557)
Katolska kyrkans stiglucka i Oskarström. Till höger står en man i hatt med kikarväska. Stigluckan har fundament av murade naturstenar och gavlar med mönstermurat tegel. En rustik trägrind sitter i det rundbågade valvet. Tegeltäckta naturstensmurar utgår från stigluckan. Den katolska Mariakyrkan stod klar 1925 och tillkom för de många katolska invandrarna som arbetade vid Jutefabriken på orten.
Onsala kyrka och kyrkogård med Gathenhielmska gravkoret tillbyggd i öster.
Onsala kyrka och kyrkogård sett från öster. Den åttasidiga utbyggnaden är Gathenhielmska gravkoret, där kaparkaptenen Lars (död 1718) och hans hustru Ingelas (död 1729) marmorsarkofager står i källaren. Den övre våningen tjänar som sakristia, men var ursprungligen tänkt som kapell. Tornet pryds av en treflikig svensk örlogsflagga.
Varbergs torg sett från Kungsgatan mot kyrkan och till höger den så kallade brännvinsringen från 1880-talet. På dess stensatta sockel satt torgmadamerna och sålde sina varor. Till höger står tre små flickor och fler personer rör sig på torget. I hörnbyggnaden till höger om kyrkan låg det gamla apoteket.
Några människor vid en hästskjuts på en blommande äng framför en stiglucka. Höga stegar är resta mot kyrkans tak.
Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."
Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)
kyrkoherde, ateljébild
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.