Porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Från 299 kr
Ett av tiden påverkat men värdefullt motiv med anknytning till Chokladfabriks AB Motala. Den odaterade bilden togs i Stora hotellets spegelsal i Linköping och visar en tillställning, sannolikt med välgörenhet som syfte. Firman hade till arrangemanget skänkt valda delar ur sitt sortiment, och vi ser deras väl dekorerade monter flankerad av tombola-stånd. Bakom företaget stod den oerhört mångsidige entreprenören John "Motalakungen" Andersson. Vid sidan av sprit- , vadd- och spikfabriker startade han i Motala även tvättinrättning och laxodling. Nämnas bör också hans anläggande av en elektrisk kraftstation som försåg hemstaden med elektrisk gatubelysning. Till sin chokladfabrik knöt han den driftige O G Svensson, som efterhand kom att överta företaget och vidare samgå med Cloetta. Resten är som man säger historia. Bilden ger inga besked om var företaget stod i sin utvecklingskedja när den tillkom. Gott nog att visa en stycke historia.
Porträtt av biskop Pehr Sjöbring. Född och döpt som Peter Nilsson den 25 januari 1819 på gården Ringstorp i Sjöås, Kronobergs län. Förstfödde sonen till riksdagsmannen Nils Persson och Lisa Jonasdotter. Peter antog som vuxen namnet Sjöbring efter farmoderns bror med samma namn och som innehade tjänst som professor i Uppsala. Den yngre brodern Isak tog även han efternamnet Sjöbring. Gift den 24 juli 1852 med Maria Sofia Rogberg med vilken han fick sonen Nils Carl Theodor. Genomgick studier i Uppsala inom exegetik och teologi och blev prästvigd 1854. Under åren 1867-78 var han domprost i Linköping för att därefter flytta till Kalmar för tjänst som biskop inom Kalmar stift. Han avled i Kalmar den 16 februari 1900. Ett bestående minne av hans tid i staden är Sjöbrings väg, belägen i Kalmars södra delar.
Motiv på glasplåt som av svårförklariga skäl maskerats. Oavsett ser vi Karlshovs herrgård i Älvestad, där delar av ägarfamiljen Fredholm sökt skuggan i vänster bildkant. Bland identifierade personer ser vi godsägare August Fredholms maka Helga Cavallin sittande i mitten på bänken vänd mot fotografen. På sin vänstra sida har hon makarnas äldsta dotter Signe och i barnvagnen skymtar deras sistfödde son Nils. Parets övriga barn ses på rad till vänster i Einar, Jane och Hildur. Följande, ensamt sittande kvinna, är godsägarens dotter Ingrid från sitt tidigare äktenskap. Bilden kan för övrigt antas vara tagen i samband med hennes bröllop som stått på godset den 5 september 1896. Övriga personer i bilden har inte identifierats.
Knysten. Korgmakare Carl Ramm, som har lärt sig yrket av sin far, tillverkar företrädesvis mindre korgar av god kvalitet. Han använder sig uteslutande av vide och sälg. Rötterna kan användas som material, men sådana korgar blir mindre hållbara och får ej så vacker ytfärg. En användes endast till större korgar av lägre kvalitet. Vilket insamlas under förvintern från minst 5 år gamla träd och buskar. Virket delas i fyra delar, varefter vidjan barkas. Denna skäres till, så att de avspjälkade spånen får önskad bredd. Spånens tjocklek beror helt på årsväxtens kraftighet. För att spånen skall bli mjuka och flätbara, läggs de i vatten. Materialet till stommen och varpen tages av virket närmast kärnan. Stommen spikas ihop medan varpen sticks in under flätningens gång och helt hålls ihop av spånflätningen.
Wittenströms anteckning: Fotografi av Haridwar vid Ganges strand. Haridwar ligger vid foten av Himalaya, och är den första stora staden vid floden Ganges, där floden mynnar ut vid slätterna. Välsignad av treenigheten Lord Shiva, Vishnu och Brahma har Haridwar alltid varit en viktig vallfärdsort för hinduer. Platsen besöks årligen av stora mängder pilgrimer, som från alla delar av Indien infinner sig för att bada i Ganges heliga vatten. Gustaf Wittenström köpte i London en kamera, då han var på väg till Indien. Han lärde sig att fotografera och sedan tog en lång rad fantastiska bilder. Wittenströms bilder är en rik källa till information om arbetet och miljön i Indien. De visar bland annat skillnaderna mellan styrande britter, svenska ingenjörer, utbildad brittisk arbetskraft och outbildade indiska arbetare. Fyra grupper - tre kulturer - som skulle arbeta tillsammans.
Vy från skeppssättningen i Ytterby. En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000 skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på stora stenblock som står tätt ihop, inte glest placerade mindre stenblock som hos järnålderns skeppssättningar. Sveriges nordligaste skeppssättning finns vid sjön Mjösjön i Yttertavle, Umeå kommun, på en tidigare ö (idag fastland) invid fyra bronsåldersgravar. I andra delar av världen förekommer andra typer av stenkretsar. I Norden finns även andra typer av båtrelaterade gravar; till exempel brända och obrända båtgravar främst i Uppland, båtformade stensättningar och gravhögar med båtformad inre stenkonstruktion. (Hämtat från Wikipedia)
Vy från skeppssättningen i Ytterby. I förgrunden syns en vinge till en väderkvarn. En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000 skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på stora stenblock som står tätt ihop, inte glest placerade mindre stenblock som hos järnålderns skeppssättningar. Sveriges nordligaste skeppssättning finns vid sjön Mjösjön i Yttertavle, Umeå kommun, på en tidigare ö (idag fastland) invid fyra bronsåldersgravar. I andra delar av världen förekommer andra typer av stenkretsar. I Norden finns även andra typer av båtrelaterade gravar; till exempel brända och obrända båtgravar främst i Uppland, båtformade stensättningar och gravhögar med båtformad inre stenkonstruktion. (Hämtat från Wikipedia)
Skeppssättning i Nydala. En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000 skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på stora stenblock som står tätt ihop, inte glest placerade mindre stenblock som hos järnålderns skeppssättningar. Sveriges nordligaste skeppssättning finns vid sjön Mjösjön i Yttertavle, Umeå kommun, på en tidigare ö (idag fastland) invid fyra bronsåldersgravar. I andra delar av världen förekommer andra typer av stenkretsar. I Norden finns även andra typer av båtrelaterade gravar; till exempel brända och obrända båtgravar främst i Uppland, båtformade stensättningar och gravhögar med båtformad inre stenkonstruktion Källa Wikipedia.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Bredestads kyrka vars skyddspatron är Sankt Laurentius har troligen anor från tidig medeltid. Absiden, koret och östra delen av långhuset tillhör byggnadens ursprungliga delar. 1690 utökades långhuset mot väster. Samtidigt uppfördes tornet med en sin karaktäristiska hjälmformad huv och höga spira. Kyrkan är byggd av gråsten medan sakristian på norra sidan och vapenhuset i väster som tillkommit senare har uppförts i tegel. Kyrkorummets innertak är ett plant brädtak försett med målningar från 1700-talet. Bredestads kyrka kallas för "offerkyrka". Det finns inga belägg att den ursprungligen varit det. Troligen har traktens dåvarande sed att kalla den för offerkyrka sin grund i 1600-talet. Då vallfärdade man till Erkestorps källa i Flisby socken. Källans vatten ansågs hjälpa mot sjukdomar. Efter besöket vid källan passerade man Bredestad och offrade till kyrkan för att ytterligare förstärka källvattnets effekt. Altaruppsatsen från 1697 på norra långhusväggen har troligen tillkommit och bekostats av offergåvor till kyrkan. (Hämtat från Wikipedia)
Med Daga och Arne Hansson på Öland. Borgholms slott omnämns tidigast 1281 och bestod ursprungligen av ett kraftigt runt försvarstorn, troligen från 1100-talets slut, med omgivande försvarsverk. Under medeltiden byggdes slottet ut ytterligare; medeltida delar ingår i förborgen i norr. Den nuvarande fyrlängade anläggningen med runda hörntorn påbörjades av Johan III 1572 under ledning av bröderna Johan Baptista och Dominicus Pahr. Under svensk-danska kriget1611-12 blev slottet skadat, och byggnadsarbetena återupptogs först på 1650-talet och då efter Nicodemus Tessin d.ä:s ritningar. Detmedeltida försvarstornet revs 1652-53, men efter Karl X Gustavs död 1660 gick byggnadsarbetet på slottet långsamt för att helt avstanna 1709. Endast norra och västra längorna var då färdiga och den södra utan tak. B. förföll sedan alltmer och blev helt ruin efter en brand 1806. Från 1800-talets senare del har restaureringar kontinuerligt ägt rum. Förborgens byggnader försågs 1970-72 med skyddstak. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=133536
Kyrkan är till sina äldsta delar från 1200-talet och bestod från början av litet långhus med rakt avslutat lägre kor. Under slutet av 1400-talet slopades koret och långhuset förlängdes. Samtidigt tillkom det ännu bevarade vapenhuset. En brand 1773 i klockstapeln spred sig till kyrkans höga sadeltak som sedan ersattes av ett brutet tak med valmade taknockar. Mitt på taket uppsattes en klockbock försedd med ljudluckor och avslutad med en lökkupol. På denna är fästad en takryttare med flöjeln från den gamla klockstapeln med dess tillkomstår 1730. Den uppåt avsmalnande innerporten med sin smidesornamentik och dörrkläpp av bysantinsk utformning är den äldsta i Ångermanland (1200-tal). Omkring 1500 försågs innertaket med stjärnvalv, vilka dekorerades med målningar i Tierpskolans stil. Fönstren förstorades på 1750-talet. Inredningen präglas av 1600- och 1700-talen, då även de båda över varandra placerade läktarna byggdes. År 1854 ersattes den gamla kyrkan av en ny.
Alnängarna, Centralverkstäderna CV. Ångpanna till ånglok. Förman Enström Ett försök med en ångpanna med vattenröreldstad system Brotan. Pannan tillverkad av CV i Örebro med delar från Mannesmann i Tyskland. Pannan erhöll nr. 1095 i SJ lokpanneserie och hade CV Ör tillverkningsnummer 21 år 1909. Pannan lades in i lok litt Cc nr 735 i nov 1909. Loket hade tidigare kolliderat med ett godståg i Huddinge och reparerades i Örebro. Efter diverse problem togs pannan ut ur loket okt 1911 och modifierades. Las i sept 1912 åter in i lok 735 i Liljeholmen för att sept 1914 i Örebro plockas ut från loket för att aldrig mer användas i lok. Vid inventering 1 mars 1919 anges pannan som obefintlig. Möjligen har pannan använts som stationär ångpanna för vagnuppvärmning i Halmstad.
IV. MIDN fälttävlan 1961 i trakten av Hälleforsnäs Resultat förbandslag 1. F 1 i Västerås 918,55 poäng. 2. I 10 960,80 p I 10:s lag bestod av lt Wanjura, sg Ingemar Nilsson, öfu Fäldt, furir Stenmark och krp Johansson. Bild 1. Överste Virgin delar ut 2:a lagpris till I 10:s lag. Till v. om Virgin ser vi segeant Sven-Börje Lundgren. Mottagarna från v. rustmästare Robert "Pokalkalle" Karlsson, furir Dan Stenmark, sergeant Ingemar Nilsson och öfu Nils Fäldt. I bakgrunden regementets musikkår, med trombonen Gösta Possnert och med klarinett t h. ser vi Alvar Stegnell. Bild 2. Segrare i juniorklassen, korpral Tronét I 10, gratuleras av överste Virgin. Bild 3. Matservering efter avslutad tävling.
I svensk Järnvägsstatistik beskrevs den nya banan på följande sätt: Linien Vexiö - Tingsryd, anlagd på grund af koncession, som den 22 November 1895 meddelades åt Vexiö-Tingsryds jernvägs aktiebolag, hvars ordning samma dag faststäldes, tillhör nämnda bolag och öppnades för trafik den 28 November. Enligt den vid koncederandet godkända byggnadsplanen, som i enskilda delar ändrades och kompletterades den 31 December 1895, 13 November 1896 samt 5 Februari och 30 April 1897, utgår linien från Vexiö - Alfvesta-banans station i Vexiö och sträcker sig söderut till Bredåkra - Tingsryds-banans norra ändstation Tingsryd. De vid denna bana befint-liga stationerna äro: Vexiö, Tegnaby (9 km.), Krokvik (15 km.), Ingelstad (17 km.), Uråsa (25 km.), Snappahem (27 km.), Väckelsång (31 km.), Qvarnamåla (37 km.) och Tingsryd (45 km.; alla afstånd räknade från Vexiö). I juli 1941 förstatligades WTJ och kom därefter att uppgå i Statens Järnvägar. I maj 1965 lades persontrafiken ned och i mars 1971 upphörde godstrafiken. Därefter revs spåren upp.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.