LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Man med barn

Antal träffar: 3675
Den här gårdsparten kom till 1777 när Per Olofssons och Anna Christensdotters tre söner Olof, Per och Hans delade föräldrarnas gårdspart mellan sig i tre lika stora delar. Man kan tycka att det är märkligt att en redan delad gårdspart kunde ge upphov till tre nya livsdugliga parter, men uppenbarligen lyckades man. Kanske blev man tvunga: sönerna gifte sig och fick stora familjer och alla kunde inte få plats på en part. Per Persson född 1743 fick denna part. Han gifte sig 1769 med Catarina Nilsdotter född 1747 från Fie och de fick 5 barn. Per och Catarina byggde ett nytt stenhus 1793 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Nils Persson född 1774 blev näste ägare. Han gifte sig 1796 med Brita Mattsdotter född 1770 från Sunnkörke och de fick 2 barn, varav sonen Tomas Nilsson född 1803 blev ägare till gårdsparten 1838. Han var gift 1830 med Anna Cajsa Hansdotter född 1808 från Liffride. Av deras 5 barn blev det sonen Nils Tomsson född 1836 som tog över gårdsparten. Han gifte sig 1866 med Stina Greta Persdotter född 1843 från Hallbjäns och de fick 9 barn, varav flera utvandrade, något som var mycket vanligt under 1800-talets sista årtionden. Sonen Lars Nilsson född 1870 övertog parten, gift 1903 med Fanny Larsson född 1879 från Hallbjäns. De fick inga barn, varför gården köptes 1937 av Gottfrid Hansson, vars mor Josefina född 1874 var bror till Lars Nilsson. Gottfrid Hansson född 1908 var gift 1935 med Ingrid Maria Vilhelmina Larsson född 1912 från Hemmor. Av deras 3 barn blev det sonen Karl-Erik Hansson född 1940 som övertog parten. Han avvecklade jordbruket och sålde marken för sig och gårdspartens byggnader med tomt för sig 2003 (?). Familjen Franzén köpte den avstyckade gårdsparten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen Nils Tomsson, 67 år, hans fru Stina Greta Persdotter, 60 år, de yngsta döttrarna Desideria, 22 år, och Emma, 19 år, samt sonen Lars Nilsson, 33 år, han som övertog parten. Den vackra manbyggnaden är en parstuga, troligen från 1800-talets mitt eller strax efter, men den också vara Per Perssons och Catarina Nilsdotters manbyggnad från 1793 som höjts och byggts om. Till vänster står en brygghusflygel som kan vara äldre. Den putsade gårdsmuren med

Den här gårdsparten kom till 1777 när Per Olofssons och Anna Christensdotters tre söner Olof, Per och Hans delade föräldrarnas gårdspart mellan sig i tre lika stora delar. Man kan tycka att det är märkligt att en redan delad gårdspart kunde ge upphov till tre nya livsdugliga parter, men uppenbarligen lyckades man. Kanske blev man tvunga: sönerna gifte sig och fick stora familjer och alla kunde inte få plats på en part. Per Persson född 1743 fick denna part. Han gifte sig 1769 med Catarina Nilsdotter född 1747 från Fie och de fick 5 barn. Per och Catarina byggde ett nytt stenhus 1793 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Nils Persson född 1774 blev näste ägare. Han gifte sig 1796 med Brita Mattsdotter född 1770 från Sunnkörke och de fick 2 barn, varav sonen Tomas Nilsson född 1803 blev ägare till gårdsparten 1838. Han var gift 1830 med Anna Cajsa Hansdotter född 1808 från Liffride. Av deras 5 barn blev det sonen Nils Tomsson född 1836 som tog över gårdsparten. Han gifte sig 1866 med Stina Greta Persdotter född 1843 från Hallbjäns och de fick 9 barn, varav flera utvandrade, något som var mycket vanligt under 1800-talets sista årtionden. Sonen Lars Nilsson född 1870 övertog parten, gift 1903 med Fanny Larsson född 1879 från Hallbjäns. De fick inga barn, varför gården köptes 1937 av Gottfrid Hansson, vars mor Josefina född 1874 var bror till Lars Nilsson. Gottfrid Hansson född 1908 var gift 1935 med Ingrid Maria Vilhelmina Larsson född 1912 från Hemmor. Av deras 3 barn blev det sonen Karl-Erik Hansson född 1940 som övertog parten. Han avvecklade jordbruket och sålde marken för sig och gårdspartens byggnader med tomt för sig 2003 (?). Familjen Franzén köpte den avstyckade gårdsparten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen Nils Tomsson, 67 år, hans fru Stina Greta Persdotter, 60 år, de yngsta döttrarna Desideria, 22 år, och Emma, 19 år, samt sonen Lars Nilsson, 33 år, han som övertog parten. Den vackra manbyggnaden är en parstuga, troligen från 1800-talets mitt eller strax efter, men den också vara Per Perssons och Catarina Nilsdotters manbyggnad från 1793 som höjts och byggts om. Till vänster står en brygghusflygel som kan vara äldre. Den putsade gårdsmuren med "tak" av tre längsgående bräder är typisk, liksom grindarna, se Bild 569.

Från 299 kr
Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Från 299 kr
Liffride är en gård som aldrig kluvits i parter. Förste kände ägaren var Niells Liffrede 1570. Joen Rassmusson ärvde gården av föräldrarna omkring 1640, han var kanske barnbarn till Niells. Joens son Michel Joensson född 1634 ärvde sedan gården och efter honom hans son Jon Michelsson född 1674. Jon gifte sig första gången 1703 med Beata Jakobsdotter född 1680 och fick med henne tre barn. Beata dog 1713 och Jon gifte om sig 1714 med Margareta Jacobsdotter (systrar?). Jon och Margareta fick tre söner. Jon dog 1719 och Margareta gifte om sig året därpå med Rassmus Andersson och fick med honom tre barn. Att man gifte om sig snabbt var vanligt, man klarade inte en gård utan man resp hustru. Jons och Margaretas yngste son Jon Jonsson född 1719 samma år som pappan dog, övertog gården omkring 1750. Han gifte sig 1746 med Cecilia Hansdotter från Fide och de fick 4 barn. Äldsta dottern Margareta Jonsdotter född 1747 tog över gården. Hon blev gift 1770 med Bengt Hansson född 1742 från Varplause i Björke. Av deras 4 barn blev det äldste sonen Hans Bengtsson född 1772 som blev näste ägare omkring 1820. Hans gifte sig 1797 med Ingrid Cajsa Larsdotter född 1776 från Halvands i Garde och de fick 6 barn. Märkligt nog övertog den ogifte sonen Lars Hansson född 1804 gården 1837 och drev den till 1860, då hans syster Lena Gertrud född 1816 och hennes man Olof Olofsson född 1825 från Bjers i Lojsta köpte den. Dessa brukade gården till 1899, då de sålde den till två skogsuppköpare, som hade den i tre år. Då köpte Frans Hejdenberg född 1871 från Kulde på När, förut från Burs, gården och gifte sig samma år med Margareta Pettersson född 1867 från Bönde. De fick sönerna Kristian 1906 och Josef 1909. Frans dog 1936 och gården drevs av Margareta, sönerna och Kristians fru till 1942, då Josef gifte sig och köpte ett ställe under Husarve/Bönde. Kristian tog över gården. Han var gift 1932 med Linnea Andersson född 1904 från Stjärntorp i Östergötland och de fick två barn, men de tog inte över. Kristian och Linnea drev gården till 1960-talets slut, varefter marken arrenderades ut. 1985 övertog barnen Inga-Britt född 1933 och Hans-Olof född 1939 gården och nyttjade den som fritidsbostad till 2005 (?), då de sålde den till Hans Olofs dotter Cecilia och till Lars Petrén och Miriam Fredriksson. De två sistnämnda köpte ut Cecilia efter ett par år och driver nu gården vidare. På bilden ser vi från vänster Margareta Hejdenberg 37 år, möjligen en bror till Frans, därefter Margaretas svärfar Olof Hejdenberg, svärmodern Maria Hejdenberg och maken Frans Hejdenberg 33 år. De är vardagsklädda, men Margareta har nog lite finare kläder på sig. Manbyggnaden har här 1904 ganska nytt spåntak, men på föregående bild kunde man se att det 1917 blivit täckt med papp. Idag har huset plåttak. Glasverandan är ännu inte uppförd, så man kan se att entrédörren har överljusfönster. Flygeln är enligt Lauboken bygg 1850, vilket kan stämma med dess utseende. Den har faltak, plåt idag.

Liffride är en gård som aldrig kluvits i parter. Förste kände ägaren var Niells Liffrede 1570. Joen Rassmusson ärvde gården av föräldrarna omkring 1640, han var kanske barnbarn till Niells. Joens son Michel Joensson född 1634 ärvde sedan gården och efter honom hans son Jon Michelsson född 1674. Jon gifte sig första gången 1703 med Beata Jakobsdotter född 1680 och fick med henne tre barn. Beata dog 1713 och Jon gifte om sig 1714 med Margareta Jacobsdotter (systrar?). Jon och Margareta fick tre söner. Jon dog 1719 och Margareta gifte om sig året därpå med Rassmus Andersson och fick med honom tre barn. Att man gifte om sig snabbt var vanligt, man klarade inte en gård utan man resp hustru. Jons och Margaretas yngste son Jon Jonsson född 1719 samma år som pappan dog, övertog gården omkring 1750. Han gifte sig 1746 med Cecilia Hansdotter från Fide och de fick 4 barn. Äldsta dottern Margareta Jonsdotter född 1747 tog över gården. Hon blev gift 1770 med Bengt Hansson född 1742 från Varplause i Björke. Av deras 4 barn blev det äldste sonen Hans Bengtsson född 1772 som blev näste ägare omkring 1820. Hans gifte sig 1797 med Ingrid Cajsa Larsdotter född 1776 från Halvands i Garde och de fick 6 barn. Märkligt nog övertog den ogifte sonen Lars Hansson född 1804 gården 1837 och drev den till 1860, då hans syster Lena Gertrud född 1816 och hennes man Olof Olofsson född 1825 från Bjers i Lojsta köpte den. Dessa brukade gården till 1899, då de sålde den till två skogsuppköpare, som hade den i tre år. Då köpte Frans Hejdenberg född 1871 från Kulde på När, förut från Burs, gården och gifte sig samma år med Margareta Pettersson född 1867 från Bönde. De fick sönerna Kristian 1906 och Josef 1909. Frans dog 1936 och gården drevs av Margareta, sönerna och Kristians fru till 1942, då Josef gifte sig och köpte ett ställe under Husarve/Bönde. Kristian tog över gården. Han var gift 1932 med Linnea Andersson född 1904 från Stjärntorp i Östergötland och de fick två barn, men de tog inte över. Kristian och Linnea drev gården till 1960-talets slut, varefter marken arrenderades ut. 1985 övertog barnen Inga-Britt född 1933 och Hans-Olof född 1939 gården och nyttjade den som fritidsbostad till 2005 (?), då de sålde den till Hans Olofs dotter Cecilia och till Lars Petrén och Miriam Fredriksson. De två sistnämnda köpte ut Cecilia efter ett par år och driver nu gården vidare. På bilden ser vi från vänster Margareta Hejdenberg 37 år, möjligen en bror till Frans, därefter Margaretas svärfar Olof Hejdenberg, svärmodern Maria Hejdenberg och maken Frans Hejdenberg 33 år. De är vardagsklädda, men Margareta har nog lite finare kläder på sig. Manbyggnaden har här 1904 ganska nytt spåntak, men på föregående bild kunde man se att det 1917 blivit täckt med papp. Idag har huset plåttak. Glasverandan är ännu inte uppförd, så man kan se att entrédörren har överljusfönster. Flygeln är enligt Lauboken bygg 1850, vilket kan stämma med dess utseende. Den har faltak, plåt idag.

Från 299 kr
Anders Hansson 1806-1852 kom från Snausarve ursprungsgård nere mot sjön. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig upp vid stora vägen mot Alskog, alldeles söder om Snausarves andra part på östra sidan av vägen, se Bild 1105, 1106. Han gifte sig med Anna Greta Nilsdotter född 1809 från Lye och de fick 3 söner. Äldste sonen Hans Niklas Andersson född 1838 tog över stället. Han gifte sig 1859 med Anna Elisabet Jakobsdotter från Hägvide i Stånga och de fick 6 barn. Yngste sonen Reinhold Hansson född 1870 blev näste ägare, gift 1892 med Johanna Olsson född 1866 på När och de fick sonen Reinhold Hansson född 1892. Fadern Reinhold stack till Amerika och försvann där? Sonen Reinhold Hansson gifte sig 1929 med änkan Linda Margareta Kristina Olsson född 1891 och de fick två barn. Troligen köpte Göran Berlén fastigheten. Han byggde om ladugården till ett litet bostadshus, styckade av och sålde det. 1979 sålde han manbyggnaden med mark till Elsa och Sigvard Lundin från Snausarves andra part iom att dotter Birgit Lundin med man Rolf Ebbesson tog över gårdsparten, Bild 1092. Sigvard dog (?) och Elsa bodde kvar här till 2008, då hon flyttade till Åvallegården i Klintehamn, där hon dog 2010. Stället togs då över av Elsas och Sigvards dotterson Christer Olofsson och hans sambo Birgitta. Vid skiftet blev stället ålagt att flytta snett över vägen väster om Snausarves andra part. Där byggde man ett nytt bostadshus i resvirke med liggande panel och spåntak, det som syns på bilden. Man byggde också en liten ladugård i sten med halmtak, den syns i bakgrunden. Några småbodar uppfördes också, bl a dass, vilka skymtar t v om ladugården. 1914 flyttade man dit ett bulhus, t v på bilden, och byggde om det till brygghus och tvättstuga.

Anders Hansson 1806-1852 kom från Snausarve ursprungsgård nere mot sjön. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig upp vid stora vägen mot Alskog, alldeles söder om Snausarves andra part på östra sidan av vägen, se Bild 1105, 1106. Han gifte sig med Anna Greta Nilsdotter född 1809 från Lye och de fick 3 söner. Äldste sonen Hans Niklas Andersson född 1838 tog över stället. Han gifte sig 1859 med Anna Elisabet Jakobsdotter från Hägvide i Stånga och de fick 6 barn. Yngste sonen Reinhold Hansson född 1870 blev näste ägare, gift 1892 med Johanna Olsson född 1866 på När och de fick sonen Reinhold Hansson född 1892. Fadern Reinhold stack till Amerika och försvann där? Sonen Reinhold Hansson gifte sig 1929 med änkan Linda Margareta Kristina Olsson född 1891 och de fick två barn. Troligen köpte Göran Berlén fastigheten. Han byggde om ladugården till ett litet bostadshus, styckade av och sålde det. 1979 sålde han manbyggnaden med mark till Elsa och Sigvard Lundin från Snausarves andra part iom att dotter Birgit Lundin med man Rolf Ebbesson tog över gårdsparten, Bild 1092. Sigvard dog (?) och Elsa bodde kvar här till 2008, då hon flyttade till Åvallegården i Klintehamn, där hon dog 2010. Stället togs då över av Elsas och Sigvards dotterson Christer Olofsson och hans sambo Birgitta. Vid skiftet blev stället ålagt att flytta snett över vägen väster om Snausarves andra part. Där byggde man ett nytt bostadshus i resvirke med liggande panel och spåntak, det som syns på bilden. Man byggde också en liten ladugård i sten med halmtak, den syns i bakgrunden. Några småbodar uppfördes också, bl a dass, vilka skymtar t v om ladugården. 1914 flyttade man dit ett bulhus, t v på bilden, och byggde om det till brygghus och tvättstuga.

Från 299 kr
På bilden ser vi gårdsparten från åkern i sydost. Manbyggnaden har ännu inte fått sitt bakbygge. Bilden domineras av den stora ladugården i sten med högt foderloft och många spröjsade fönster, som här bara är ett par år gammal. Den innehöll fähus vid varje ände och lada i mitten. När man slutade med korna 1947 byggde man successivt om ladugården till lagerhus för den grönsaks-, frukt- och bärodling man gick över till. Till vänster står en liten vedbod i resvirke under spåntak. Till höger skymtar en liten stuga som låg invid vägen och infarten till denna gårdspart. Det var sannolikt ett 1700-tals bulhus med faltak och ett litet bakbygge under snedtak. Här bodde Jakob Petter Andersson Lyberg född 1818 från När och hans fru Maria Catarina Olofsdotter född 1820 från Hemmor. Lyberg var en tid lysare vid Nabbu fiskeläge. Dottern Maria Elisabet född 1853 gifte 1881 med båtsmannen Karl Albrekt Karlsson Sjöpilt född 1853 från Dalbo på När. De fick 5 barn, alla gifte sig till andra håll. När frun dog gifte Karl Albrekt om sig med änkan Josefina Jakobsson boende nere vid Nybro och flyttade dit. Stugan övergavs och revs bort. En annan intressant detalj skymtar längst till höger: Det är det båda väderkvarnarna ovanför de östra Kauparveparterna. Den vänstra var en stor holländare med nedervåning i sten och 8-kantigt tornhus byggd 1878 och riven under andra världskriget (?). Till höger om denna anar man Hallsarve lilla stolpkvarn mitt för där vägen idag går ner mot Hammaren. Det verkar inte finnas några närbilder på kvarnarna.

På bilden ser vi gårdsparten från åkern i sydost. Manbyggnaden har ännu inte fått sitt bakbygge. Bilden domineras av den stora ladugården i sten med högt foderloft och många spröjsade fönster, som här bara är ett par år gammal. Den innehöll fähus vid varje ände och lada i mitten. När man slutade med korna 1947 byggde man successivt om ladugården till lagerhus för den grönsaks-, frukt- och bärodling man gick över till. Till vänster står en liten vedbod i resvirke under spåntak. Till höger skymtar en liten stuga som låg invid vägen och infarten till denna gårdspart. Det var sannolikt ett 1700-tals bulhus med faltak och ett litet bakbygge under snedtak. Här bodde Jakob Petter Andersson Lyberg född 1818 från När och hans fru Maria Catarina Olofsdotter född 1820 från Hemmor. Lyberg var en tid lysare vid Nabbu fiskeläge. Dottern Maria Elisabet född 1853 gifte 1881 med båtsmannen Karl Albrekt Karlsson Sjöpilt född 1853 från Dalbo på När. De fick 5 barn, alla gifte sig till andra håll. När frun dog gifte Karl Albrekt om sig med änkan Josefina Jakobsson boende nere vid Nybro och flyttade dit. Stugan övergavs och revs bort. En annan intressant detalj skymtar längst till höger: Det är det båda väderkvarnarna ovanför de östra Kauparveparterna. Den vänstra var en stor holländare med nedervåning i sten och 8-kantigt tornhus byggd 1878 och riven under andra världskriget (?). Till höger om denna anar man Hallsarve lilla stolpkvarn mitt för där vägen idag går ner mot Hammaren. Det verkar inte finnas några närbilder på kvarnarna.

Från 299 kr
Masse har på några bilder förevigat en gårdsmiljö varifrån ingenting finns kvar idag. Denna part låg sannolikt kvar på den gamla gårdstomten öster om landsvägen, Botels Hanssons manbyggnad på västra sidan skymtar t v. Men ett fähus hade flyttats över till västra sidan, se Bild 643. Manbyggnaden bör vara uppförd mot slutet av 1700-talet, vilket man ser på att långsidans fönster är placerat nära gaveln och att golvet ligger lågt, kanske tom under marknivå. Fönstren är förstorade vid 1800-talets mitt och det utdragna spåntaket är nytt liksom kalkningen av väggarna. Det borde finnas en stenhusresolution då man fått skattebefrielse för byggande av stenhus, men någon sådan finns inte. Kanske byggdes huset på 1780-talet, för många resolutioner från denna period är förkomna. Till vänster står en synnerligen gammal byggnadskropp med faltak. Den kan vara en rest av en ännu äldre manbyggnad, som ändrats till frambygge med brygghusfunktion när den nya manbyggnaden uppfördes i 90 graders vinkel. Den kan också vara en ovanligt stor flygel. Uppe på gavelfältet sitter en lucka och i överkant på den sitter en hissbom, vilket visar att loftet kan ha använts till magasin. Miljön framför huset ser gammaldags och torftig ut. En skranglig gårdsmur avgränsar lillgården med en brunnsholk mitt i muren. Gårdsparten kom till när Botels delades första gången 1716, då Lars Persson och hans hustru Carin född Persdotter blev de första husbönderna. Parten gick sedan vidare till äldste sonen Per Larsson, gift 1733 med Elisabet född Mattisdotter från Botvalde i Ardre. Kanske var det dom som byggde den gamla byggnaden på bilden. Omkring 1770 tog sonen Lars Persson, gift första gången 1764 med Anna född Jönsdotter från Folke på När över, de fick tre barn. 1775 gifte Lars om sig med Magdalena född Olofsdotter från Smiss på När, de fick två barn. 1779 gifte Lars om sig för tredje gången, då med Ingrid Eriksdotter från Småland, med henne fick han två barn. Det var förmodligen under denne Lars Perssons tid som manbyggnaden uppförs. Sonen Jöns Larsson från första äktenskapet tog över gårdsparten i början av 1800-talet, gift 1798 med Catarina född Michelsdotter från Husarve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Lars Jönsson gift 1823 med Christina född Larsdotter från Goks tog över. Av deras 7 barn blev det äldsta dottern Anna som blev hemmagift 1849 med Hans Hansson från Sunnkörke. De fick fyra döttrar, av vilka Helena tog över. Men hon och hennes man gick i konkurs och yngsta dottern Margareta och hennes man Karl Bodin från Glose i Gammelgarn tog vid. Deras dotter Karolina och hennes man Reinhold Jakobsson från Fie blev nya ägare. De fick inga barn och Reinhold sålde parten 1937 till Harald Olofsson från Hemmor och hans hustru Dagmar född Karlsson från Småland, men dessa sålde redan 1940 till Lennart Larsson från Vamlingbo och hans fru Katarina Kornblom från Vormsö i Estland. Deras son Hans-Rune Larsson brukade gårdsparten till 2008, då han sålde den.

Masse har på några bilder förevigat en gårdsmiljö varifrån ingenting finns kvar idag. Denna part låg sannolikt kvar på den gamla gårdstomten öster om landsvägen, Botels Hanssons manbyggnad på västra sidan skymtar t v. Men ett fähus hade flyttats över till västra sidan, se Bild 643. Manbyggnaden bör vara uppförd mot slutet av 1700-talet, vilket man ser på att långsidans fönster är placerat nära gaveln och att golvet ligger lågt, kanske tom under marknivå. Fönstren är förstorade vid 1800-talets mitt och det utdragna spåntaket är nytt liksom kalkningen av väggarna. Det borde finnas en stenhusresolution då man fått skattebefrielse för byggande av stenhus, men någon sådan finns inte. Kanske byggdes huset på 1780-talet, för många resolutioner från denna period är förkomna. Till vänster står en synnerligen gammal byggnadskropp med faltak. Den kan vara en rest av en ännu äldre manbyggnad, som ändrats till frambygge med brygghusfunktion när den nya manbyggnaden uppfördes i 90 graders vinkel. Den kan också vara en ovanligt stor flygel. Uppe på gavelfältet sitter en lucka och i överkant på den sitter en hissbom, vilket visar att loftet kan ha använts till magasin. Miljön framför huset ser gammaldags och torftig ut. En skranglig gårdsmur avgränsar lillgården med en brunnsholk mitt i muren. Gårdsparten kom till när Botels delades första gången 1716, då Lars Persson och hans hustru Carin född Persdotter blev de första husbönderna. Parten gick sedan vidare till äldste sonen Per Larsson, gift 1733 med Elisabet född Mattisdotter från Botvalde i Ardre. Kanske var det dom som byggde den gamla byggnaden på bilden. Omkring 1770 tog sonen Lars Persson, gift första gången 1764 med Anna född Jönsdotter från Folke på När över, de fick tre barn. 1775 gifte Lars om sig med Magdalena född Olofsdotter från Smiss på När, de fick två barn. 1779 gifte Lars om sig för tredje gången, då med Ingrid Eriksdotter från Småland, med henne fick han två barn. Det var förmodligen under denne Lars Perssons tid som manbyggnaden uppförs. Sonen Jöns Larsson från första äktenskapet tog över gårdsparten i början av 1800-talet, gift 1798 med Catarina född Michelsdotter från Husarve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Lars Jönsson gift 1823 med Christina född Larsdotter från Goks tog över. Av deras 7 barn blev det äldsta dottern Anna som blev hemmagift 1849 med Hans Hansson från Sunnkörke. De fick fyra döttrar, av vilka Helena tog över. Men hon och hennes man gick i konkurs och yngsta dottern Margareta och hennes man Karl Bodin från Glose i Gammelgarn tog vid. Deras dotter Karolina och hennes man Reinhold Jakobsson från Fie blev nya ägare. De fick inga barn och Reinhold sålde parten 1937 till Harald Olofsson från Hemmor och hans hustru Dagmar född Karlsson från Småland, men dessa sålde redan 1940 till Lennart Larsson från Vamlingbo och hans fru Katarina Kornblom från Vormsö i Estland. Deras son Hans-Rune Larsson brukade gårdsparten till 2008, då han sålde den.

Från 299 kr
Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Från 299 kr
Masse har tagit flera bilder av denna boplats med två små torp och tillhörande uthus. Sådana här stugor och många ännu mindre fanns det gott om kring förra sekelskiftet. De beboddes av hantverkare som slaktare, skomakare, skräddare mm, många gånger också av arbetare. Levnadsomständigheterna var mycket enkla, rent armod förekom. Här har man nog haft det någorlunda väl ställt av det goda skicket på manbyggnaderna att döma. Manbyggnaderna är sannolikt bulparstugor, vilka klätts med liggande panel. Deras ålder är svårbestämd, men förmodligen från 1800-talets första hälft, kanske äldre. Fönstren har förstorats i senare tid, även om baksidan på Livens hus har gamla små fönster. Fönsterluckor är också ett gammalt tecken. De förmodade faltaken har bytts mot spån och papp. Södergrens hus har ett bakbygge, troligen också det i bulteknik och reveterat. Sedan har man gjort ytterligare ett tillbygge i husvinkeln, där man säkerligen hade vardagsingången. Intill Livens hus står ett litet brygghus i bulteknik med papptak. Det har ett utbygge i sten under flistak, som innehåller bakugnen. I förgrunden ser man stigen som går förbi den troligen gemensamma brunnen ute i beteshagen. Stången som vilar mot brunnsholken har en krok i änden, som man hänger spannet på när man skall ta upp vatten. I det vänstra torpet bodde Jakob Södergren född 1843 på När. Han var gift med Stina Maria född Brakarl 1849, fadern var båtsman, därav efternamnet och modern var kommen från granngården Hallbjäns. Moderns systerson Lars Per Hallander styckade och sålde denna gårds jord i smålotter. Jakob och Stina Maria Södergren hade två barn, Nils född 1874 och Arvid född 1879. Arvid köpte det som återstod av moderns barndomsgård 1910 och uppförde där ny bebyggelse, han var fiskare och båtbyggare. 1924 flyttade brodern Nils med familj in till Arvid. Arvid överlämnade den lilla gården 1945 till bordens yngste son Gustav, vilken senare flyttade till en mindre gård vid Snausarve och övergav denna boplats. Hur länge Jakob och Stina Maria levde är ännu inte känt, inte heller när Nils med familj tog över barndomshemmet innan de flyttade till brodern. Tydligen tog ingen av Nils 6 barn över när Nils familj flyttade, för hela gårdsmiljön tycks ha övergivits för länge sedan, endast några syréner återstår. Hela miljön ser mycket rar och idyllisk ut, men ser man bilderna på uthusen Bild 610 och 611, så förstår man att det nog inte var så lätt alla gånger!

Masse har tagit flera bilder av denna boplats med två små torp och tillhörande uthus. Sådana här stugor och många ännu mindre fanns det gott om kring förra sekelskiftet. De beboddes av hantverkare som slaktare, skomakare, skräddare mm, många gånger också av arbetare. Levnadsomständigheterna var mycket enkla, rent armod förekom. Här har man nog haft det någorlunda väl ställt av det goda skicket på manbyggnaderna att döma. Manbyggnaderna är sannolikt bulparstugor, vilka klätts med liggande panel. Deras ålder är svårbestämd, men förmodligen från 1800-talets första hälft, kanske äldre. Fönstren har förstorats i senare tid, även om baksidan på Livens hus har gamla små fönster. Fönsterluckor är också ett gammalt tecken. De förmodade faltaken har bytts mot spån och papp. Södergrens hus har ett bakbygge, troligen också det i bulteknik och reveterat. Sedan har man gjort ytterligare ett tillbygge i husvinkeln, där man säkerligen hade vardagsingången. Intill Livens hus står ett litet brygghus i bulteknik med papptak. Det har ett utbygge i sten under flistak, som innehåller bakugnen. I förgrunden ser man stigen som går förbi den troligen gemensamma brunnen ute i beteshagen. Stången som vilar mot brunnsholken har en krok i änden, som man hänger spannet på när man skall ta upp vatten. I det vänstra torpet bodde Jakob Södergren född 1843 på När. Han var gift med Stina Maria född Brakarl 1849, fadern var båtsman, därav efternamnet och modern var kommen från granngården Hallbjäns. Moderns systerson Lars Per Hallander styckade och sålde denna gårds jord i smålotter. Jakob och Stina Maria Södergren hade två barn, Nils född 1874 och Arvid född 1879. Arvid köpte det som återstod av moderns barndomsgård 1910 och uppförde där ny bebyggelse, han var fiskare och båtbyggare. 1924 flyttade brodern Nils med familj in till Arvid. Arvid överlämnade den lilla gården 1945 till bordens yngste son Gustav, vilken senare flyttade till en mindre gård vid Snausarve och övergav denna boplats. Hur länge Jakob och Stina Maria levde är ännu inte känt, inte heller när Nils med familj tog över barndomshemmet innan de flyttade till brodern. Tydligen tog ingen av Nils 6 barn över när Nils familj flyttade, för hela gårdsmiljön tycks ha övergivits för länge sedan, endast några syréner återstår. Hela miljön ser mycket rar och idyllisk ut, men ser man bilderna på uthusen Bild 610 och 611, så förstår man att det nog inte var så lätt alla gånger!

Från 299 kr
177 178 179 180 181 182 183

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår