Inblick mot Westmanska gården vid Stora Torgets sydvästra del. Efter stadsbranden år 1700 avsåg man att förlänga Platensgatan genom gårdens bebyggelse. Dåvarande ägare Anders Lenström byggde emellertid över den tänkta gatusträckningen. År 1707 togs det visade valvet upp som en kompromiss mellan gårdsägaren och stadens myndigheter.

Från 299 kr

Mangårdsbygganden till Herrestad mellangård. Enligt påskrift togs bilden 1879. Vid tiden ägdes gården av Nils Gustaf Eriksson och dennes maka Josefina Andersdotter. Möjligtvis är det gårdsägaren som sitter i kostym och hatt på bilden. Övriga personer på bilden stämmer överens med familjens sammansättning vid tiden; hustrun, barnen Anna Josefina f. 1859, Emma Desideria f. 1861, Alida Charlotta f. 1863, Erik Gustaf f. 1869 och Helena Elisabeth f. 1870.

Från 299 kr

"En stilla och försynt man utan egentligt intresse för den militära tjänsten, vartill hans sjuklighet även torde hava bidragit". Så porträtteras Otto Dahlberg i Stenhammar/Stenbocks militärhistoriska verk över Kungliga Andra livgrenadjärregementet (I 5) i Linköping. Till Dahlbergs försvar delade han sin bristande håg för det militära med många svenska män i ett samhälle där yrkesval och karriärmöjligheter var begränsade. Den militära banan stod emellertid i någon form öppen för många. Verkets vitsord må varit väl hårda, ty särskilt sjuklig torde Dahlgren inte varit. Han nådde nära sin 75-årsdag. Född i Linköping 1837 som son till domkyrkosysslomannen Per Dahlgren och hustrun Lovisa Charlotta Borin. Fadern utnämndes sedermera till kyrkoherde i Ekebyborna församling med bostad i Nässja, där även sonen Otto kom att bo till 40-årsåldern. Efter en kort tid som gårdsägare i Kristberg bosatte sig Otto en tid i Norrköping och vidare i Motala. Sista delen av sitt liv tillbringade han emellertid i Stockholm, där ha avled som ogift 1912. Här porträtterad omkring 1865.

Från 299 kr

Självavläggaren var en fantastisk förbättring av skördearbetet. Den ersatte flera män med liar, eftersom den skar fort, jämnt och effektivt och la av rågen i lagom buntar. Men dessa måste fortfarande knytas för hand. Här är det många personer i färd med att binda skupar. Kvinnorna är finklädda, för att det är ett högtidligt tillfälle: Emil Christiansson har kommit med en maskin till deras gård och det hela blir förevigat på foto! Sannolikt är det Emil, 33 år, som kör det tvåspända självavläggaren. Mannen som skymtar längst t h kan vara gårdsägaren Vilhelm Karlsson, 32 år, ingift på gården. En av kvinnorna bör vara Alma, 28 år, Vilhelms fru, en annan Vilhelms mor Margareta, 59 år, och någon av Almas systrar Amanda eller Olivia. Personen som binder skupar i förgrunden kan vara Almas bror Lars Emil. Det kan inte uteslutas att någon av personerna tillhör Emil Kristianssons familj. Om det är Smiss gamla manbyggning som skymtar, det höga trädet talar för det, skär man rågen på åkern uppe vid Käldvägen mittemot Nybygget.

Från 299 kr

Porträtt av Oscar Egnell. Född i Stjärnorp 1813 som son till domkyrkosysslomannen Fredrik Carl Egnell och makan Ulrika Christina Granbeck. Sin första egentliga tjänst inträdde han 1838 som inspektor vid gården Roxtorp i hemsocknen. År 1841 gifte han sig med Augusta Elisabet Enelius och makarna fick raskt tre barn. Lyckan vände när hustrun drabbades av lungsot, ett av tidens många gissel. Hon avled i mars månad 1850. Ny livskamrat fann Egnell i Christina Mathilda Hellström. Hon var bördig från orten men hade bott en längre tid i Linköping. Vigseln stod i midsommartid 1852. Efter nytt boställe från 1853 på Bonnorp i Stjärnorp, sökte makarna lyckan på gården Hundekulla i Vånga socken. På de bägge nämnda gårdarna tjänstgjorde Oscar Egnell som inspektor. Från år 1867 förmäler källorna att Egnell lämnat inspektortjänsten för att bli mer aktiv som arrendator av Balderums södergård i nämnda församling. Vid tiden hade hans nya äktenskap välsignats med dotter och son. Redan efter ett par år tycks situationen dock vara en annan. År 1869 bröt familjen upp för att istället logera på gården Boberg västergård. Att logera betydde vid tiden en mer inaktivt och utan tydlig funktionell roll bebo platsen. Rimligtvis hade nu åldern börjat ta sin tribut för Egnell, möjligtvis var han sjuklig. Han sökte ny omständighet för sin familj 1872 och ombesörjde flytt till gården Sätra där de utan tydlig funktion logerade hos bonden och gårdsägaren Jaen Anderson. Kort därefter bosatte sig familjen i vad tiden kallade Bönhuset, missionsrörelsens lokal i Vånga socken. Inte heller på denna plats var familjen Egnells roll tydlig. Icke desto mindre bodde de kvar i Bönhuset till 1882 då makarna åter flyttade till Sätra. Här bosatte de sig efter dåtidens språkbruk "till hus", vilket kunde betyda en mångfald boendeformer men i grunden inneboende av något slag. Oscar Egnell gick ur tiden i april månad 1890.

Från 299 kr