Skrivet på baksidan: År 1670 gjorde fransmannen Arnould på uppdrag av Colbert en studieresa till varv i England och Holland. I sin rapport beskrev han med ord och teckningar, hur man i Holland vid skeppsbyggnaden började med bordläggningen och när skalet till underskrovet blivit färdigt högg man till spanten efter detta. I England liksom i Frankrike började man däremot med spanten och utförde i andra byggnadsetappen bordläggningen på det färdiga spantskelettet. Teckning av Arnould i Biblioteque Nationale, Paris.
Från 299 kr
Akterstäven sedd akter ifrån. Plastkättingen till höger i bild fortsätter till SM3, norrut. Bordläggningen syns nu liggandes på botten. Dessa ser ut att ha varit anslutna till en vattenspegel. Alltså inte enligt det engelska maneret då borden böjs upp mot akterstäven
Skrivet på vidhängande papper: Båtfynd från Dahshur, Egypten 12-te dynastin, omkring 200 f.kr. Borden ligger kant mot kant och är hopfästa direkt med varandra genom flata dymlingar och i ytan infällda laxstjärtformad stödklossar. Spant saknas. Däcksbjälkar igenom bordläggningen. Ritningar efter Reisner och de Morgan.
Skrivet på baksidan: Borden preliminärt hopfäst med varandra medelst påspikade klossar. När skrovskalet på så sätt blivit färdigt, lägger man in spanten och fäster dem med naglar till bordläggningen. Därefter slår man bort klossarna. Yawlbygge i Staveren, Friesland 1955. Fotograferat av: Ruksmuseum Zuiderseemuseum Enkhuizen, Holland Kop. finns D3:8
På utsidan av skrovet påträffades ett kraftigare timmer fastsatt utanpå den ordinarie bordläggningen. Det kan närmast liknas vid en berghult som är en vanlig detalj på kravellbyggda skepp. Vilken funktion Osmundvrakets ”berghultar” har haft är oklart. Möjligen som en förstärkande avbärarlist. Det kan heller inte uteslutas att det haft en kosmetisk funktion, det vill säga ett försök att efterlikna de modernare kravellbyggda skeppen.
Ytterligare en balk i fören har knoppar. Det är dock oklart om just denna gått genom skrovet. Balken skiljer sig från de övriga genom att inte ha urtag för bordläggningen. Notera osmundtunnorna i bakgrunden. Området som fotograferats återfinns precis innanför förstäven
Alu Queen, tillverkad av Gränges Aluminium var när hon seglade sommaren 1984 världens första motorseglare byggd av strängpressad aluminium. Ansvariga för byggprojektet var två dotterbolag inom Gränges Aluminium. Aluminiumteknik som arbetade med forskning och utveckling, skötte projektering och konstruktion, samt Sapa, en av Europas största tillverkare av aluminiumprofiler, som tog fram bland annat profilerna till bordläggningen. Pelle Pettersson designade och ritade. Båtbyggare var Hans Wester Mekaniska AB.
I förgrunden ses en enkel anläggning för fastsättning av ryssjor. Från den ställningen över ån fästs armstakar som går ner i vattnet och håller upp fångstarmarna. I bakgrunden ses Nybro, byggd av knuttimrade kistor fyllda med sten, därpå en broläggning av plank och räcke. T v syns ladugården till Laus östligaste boplats, se Bild 271. Det är en bulladugård med halmtak. På högra gaveln skymtar ett skjul. Landskapet är välbetat och öppet.
Fröbergs Båtvarv, Lidingö. Drag. Demonstration av användningen av båtbyggare Bengt Johanssons, sthlm. drag är ett specialverktyg för tillverkning av båtar utan not. Det flata benet på draget trycks mot det fasta bordet i bordläggningen. Draget dras längs bordkanten. Det spetsiga benet ristar då en linje på det bord som skall sättas fast. Linjen överens stämmer med kanten på det fasta bordet. Sedan tas det lösa bordet bort och hyvlas ner till ritsen. Kanterna på det fasta och det lösa bordet stämmer då överens och notet försvinner.
En nybyggd fiskebåt, en s k tvåmänning, blänker nytjärad på Fie Jakob Karlssons gård. Det här är en traditionell spetsgattad snipa, spetsig i båda ändarna. De gotländska allmogebåtarna var av tre storlekar, vilka kunde variera en hel del i storlek inom varje sort. De var heller inte identiska över ön, utan olika utlagda, breda-smala, och högre-lägre stävar bl a. De var alltid klinkbyggda med hel- och halvrängar, spant. Den minsta på 3.5-4.5 m för fiske närmast stranden kallades enmänning, mellanstorleken benämndes tvåmänning eller fiskebåt och var ungefär 5-6 m lång. Tremänningen kallades för storbåt och användes till utsjöfiske och behövde som namnet säger 3 mans besättning. Bredvid flovedstraven står förmodligen en läm att täcka en del av båten med när den är uppdragen på stranden, för att solen inte skall skina så hårt på bordläggningen att den spricker.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.