Jul i Boktryckarbostaden. Fotodokumentation av den öppna verksamheten i Boktryckarbostaden. Museipedagogernas roll att levandegöra miljön är A och O i Skansen verksamhet och viktig att dokumentera. Antikvarier och pedagoger iordningställer och gestaltar miljön och bestämmer hur föremålen bäst kan användas och visas.
Från 299 kr
Färgelanda, Stora Ryk. Platsen där silverskatten hittades. På bilden syns Anders Andersson, gårdens ägare som hittade skatten, och antikvarie G.A Hellman. "Den 12 november 1936 fann man vid dikesgrävning på gården Stora Ryk i Färgelanda socken en silverskatt bestående av bl.a. silverspännen, mynt och hängsmycken. Denna silverskatt anses vara en av de förnämligaste som man har funnit i Västsverige. Det anses att föremålen är nedlagda i början av 900-talet" (vgregion.se).
Foto på två pojkar och en av sju stycken guldringar 20/3 1960. Ormhuvudring, mossfynd, är från romersk järnålder - folkvandringstid, funnen av Ulf Erik Hagberg 1960. Kring Kristi födelse var Skedemosse en av södra Sveriges mest betydande offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - det gjorde man för att man ville blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden, hittad av antikvarie Ulf Erik Hagberg.
Albert, gårdskarl på Viktor Samuelsons fabrik "Strumpan", i Mölndals Kvarnby. Okänt årtal. Statyn Albert, av konstnären Lars Spaak, som står på Mölndals Torg, har fått sitt namn från denne Albert. Lars Gahrn, historiker och antikvarie på Mölndals stadsmuseum berättar: ”Politikern Sven Olsson, som var väldigt involverad i byggnationen av torget på 1980-talet, fick se statyn och utbrast att mjölnaren såg ut som Albert – en gårdskarl vid strumpfabriken på Kvarnbygatan 12 (nuvarande Mölndals stadsmuseum). Konstnären tyckte det var roligt och ristade in namnet Albert i statyn. Så den ”riktige” Albert var aldrig mjölnare. En av de sista mjölnarna i Mölndal hette dock Albert – ”Albert i kvarna”.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 bakom en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Besök vid Galtabäcksbåten i Tvååker vid utgrävningen 1928. Skeppet var ett fraktskepp, en knarr, och daterades senare till cirka år 1195. Det var lantbrukaren och före detta sjömannen Oswald Styrlander som fann båten, benämnt Galtabäck I, i en åker när han på våren 1928 grävde ett dike i närheten av Galtabäcken, vid havsviken Lerjan. Redan tidigare hade ett annat skepp hittats, ca 250 meter därifrån, kallat Galtabäck II, vilket man då också passade på att delvis gräva ut och undersöka, men lät ligga kvar. År 1998 gjordes ett nytt utgrävningsschakt av det skeppet. Lämningarna av Galtabäck I kan beskådas på Båtmuseet i Galtabäcks hamn. På bilden står direktör Alfred Wallberg i bildens mitt vid skjulet; nr 2 från vänster är ingenjör Gillis Olsson som sedan konserverade båten; nr 3 är byggmästare Adolf Tell; fr v vid skeppets högra sida står ingenjör ivan Pettersson, antikvarie G Hallström, intendent Albert Sandklef vid Varbergs museum, indentent Erik Sallvén vid Halmstads museum, okänd, kassör A. Lagergren samt längst till höger kyrkoherden och arkeologen Victor Ewald. (Se VMA6340:5)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.