Teckning från 1819 av Sankt Elavis kapell på Kapelludden, Borgholm. Teckning från 1819 av Sankt Elavis kapell på Kapelludden, Borgholm. Det fanns redan under medeltiden ett kapell på kapelludden i Borgholm, helgat åt det lokala helgonet Sankt Evald. Första gången kapellet nämns är i biskop Brask kapellförteckning av år 1515, där det endast uppräknas; "Elavi in Borgholm". Men någon beskrivning finns inte förrän i slutet av 1600-talet i en förteckning över fornminnen i Kalmar stift där det heter att murarna var väl bibehållna, men att det var "Uthan taak och dörr". De sista resterna av kapellet revs så sent som 1820. Källa Kyrkoguiden.se
Från 299 kr
Teckning från 1819 av Sankt Elavis kapell på Kapelludden, Borgholm. Det fanns redan under medeltiden ett kapell på kapelludden i Borgholm, helgat åt det lokala helgonet Sankt Evald. Första gången kapellet nämns är i biskop Brask kapellförteckning av år 1515, där det endast uppräknas; "Elavi in Borgholm". Men någon beskrivning finns inte förrän i slutet av 1600-talet i en förteckning över fornminnen i Kalmar stift där det heter att murarna var väl bibehållna, men att det var "Uthan taak och dörr". De sista resterna av kapellet revs så sent som 1820. Källa Kyrkoguiden.se
Mangårdsbyggnaden på Norra Staregården i Onsala, senare kallad Staragården. Till höger ses ekonomibyggnaden där en ridskola etablerades 1900-talets senare hälft. Bostadshuset på bilden uppfördes på 1830-talet och revs, som sista kvarvarande byggnad på gården, vid slutet av 2020. (Se även bild G8961) Hit kom skeppare Andreas Clase från Clasagården med fru vid 1760-talets mitt. De fick många söner som alla blev skeppare och de byggde tillsammans upp en ansenlig förmögenhet som gjorde att Andreas kunde köpa in flera andra Onsalagårdar t ex Häcklehagen och Håkulla.
R.M.S Franconia sjösattes 1922 vid John Brown & Co, Clydebank. Hon gjorde sin jungfruresa från Liverpool till New York den 23 juni 1923, och fram till 1933 färdades hon på den ruttem på somrarna, och kryssade på vintrarna mellan New York och Karibien. Hon målades vit inför en världsomsegling 1933. Därefter gick hon mellan London-Southampton-New York innan hon 1935 återvände till Liverpool. Efter ytterligare en jordenruntkryssning 1938 gjordes hon om till truppfartyg. Under kriget deltog hon i evakueringarna i Norge och Frankrike, samt vid invasionen av Sicilien 1943. Hon transporterade närmare 150 000 soldater i nära nio år. Franconia gjorde sin sista resa Liverpool-New York-Liverpool 1956, varefter hon skrotades.
Blomqvists tunnbinderi på Ängö. Erik Blomqvist berättar om bilden: "...från vänster en yngling som håller på att resa en "drittel" (tyskt ord) vid sidan om honom står min farfar N. G. Blomqvist som håller handen på en färdig drittel. Nästa man är min far Karl Blomqvist som håller på att nita ett band till en ekkagge. Något bakom honom vid fönstret står en morbror Axel Franzen och sedan står Albert Blomqvist, som sedan blev den sista ägaren av verkstaden. Framför honom står halvfärdiga ekkaggar, mannen längst till höger är i färd med att tillverka sillfjärdingar, längst till höger syns två färdiga kaggar".
I förgrunden syns det gamla officersbostället Finnarp. Närmast i bild paviljongen och huvudbyggnaden. Till vänster arrendators-bostad, ladugård och uthus. Vid viken av sjön syns handels-fastigheten Sjövik, som etablerades 1898. På 1930-talet drevs här mejeri. Mellan Finnarp och Sjövik skymtar Bunns snickeri, som hade ett 10-tal anställda. Första huset till vänster utmed vägen är godsmagasinet till Gripenbergsbanan och därefter till höger ligger Bunn stations stationshus. Bakom magasinet ligger backstugan Sjöaslätt, som byggdes på 1830-talet. Ladugården är ombyggd till samlingslokal. Nästa vita hus är backstugan Sjöbo och nästa större vita hus är Bunnsholm, som hade telefonstation. Sista vita hus är Bunnsdal, som byggdes 1947. Så kortet är taget efter 1947.
Gunnar Lambergs uppsättning av revyn "På X med Selma", spelades 1956 och var Lambergs sista nyårsrevy. Med denna finalproduktion försvann också en lång tradition av årliga nyårsrevyer i Torsby. Revyns handling var förlagd till ångaren Selma Lagerlöfs däck. Nummer 1 från vänster är okänd, nr 2 Berit Röhr (Löfvenholm), nr 3 Vera Olsson, nr 4 (Skymd bakom Vera) okänd, nr 5 Gurly Bäckström, nr 6 Karl Kressner, (han var ensemblens charmör och för övrigt innehavare av firman Torsby Bilelektriska), nr 7 okänd, nr 8 (skymd) okänd, nr 9 okänd, nr 10 (delvis skymd) Berit Karlsson (Velander), nr 11 okänd. Några av flickorna var tillfälligt "inlånade" från en, revyensemble i Hagfors.
Grupp tio personer. Män längst bak: Nils Andersson (Karl Johanssons svåger), Karl Johansson. Sittande damer: Hedvig Johansson (Karls syster), Maria Katarina Larsdotter (Karls mor). Sittande man: Per Johan Johansson (Karls far), sista damen: Emilia Johansson (Karls hustru). Barn från vänster till höger: Eva (?) dotter till Hedvig, eller Brita Johansson dotter till Karl (?), liten okänd flicka, Ingeborg Johansson, sist möjligen Valborg Johansson dotter till Karl, född 1916. (Hon ser ut att vara ca 4 år, alltså kan bilden vara tagen ca 1920, året innan Per Johan dog. Han ser också äldre ut på denna bild än på de bilder som är tagna 1912). Bilden är tagen vid Tälle.
Småland. S. Möre hd. Torsås sn. ""Fisk Sven", inhyseshjon hos torparen förre byskräddaren Peter Månsson i Flytorpet under Oxlehall i Torsås socken, Kalmar län. Hans rätta namn är Sven Petersson. Har i flera år "Tjänat båtsman" och bott i en båtsmansstuga i Oxlehalls by. Gammal och orkeslös förmådde han ej hålla stugan vid makt utan den fick förfalla och blef obeboelig. Då förbarmade sig den ofannämnde Peter Månsson och lät honom taga köket i sin stuga i besittning. Ända tills sista tiden har han lifnärt sig med fiske. Nu måste han lefva på den allmänna barmhertighetens hårda bröd." Foto d. 4 juli 1904 af J. E. Thorin, Åtvidaberg. S.T.F. Fot. Stipendium 1904 E.U. 12294
Kållereds sista kommunalfullmäktige. Kommunalhuset 14 dec. 1970. Främre raden fr. v. 1. Evert Eliasson (S). 2. Ragnar Andersson (S). 3. Lars Lind (Fp). 4. Paul Andersson (Fp). 5. Signe Fredriksson (C). Andra raden fr. v. 6. ? 7. Erik Svärd (S). 8. Stina Svensson (Fp). 9. Nellie Kullbring (Fp). 10. Hildur Berndtsson (S). Tredje raden fr. v. 11. Åke Stenström (Fp). 12. Lennart Pajnert (Fp). 13. Gustaf Eklund (C). 14. Ivar Andersson (S). 15. John Adolfsson (M). Bakre raden fr. v. 16. Ivar Carlsson (Fp). 17. Evald Johansson (Fp). 18. Arne Ingelhammar (Fp). 19. Lundberg (S). 20. Klang (C). 21. ? 22. Bengt Johansson. 23. ? 24. Sigvard Larsson (S).
Kållereds kommunalfullmäktiges sista möte innan sammanslagningen med Mölndal och Lindome. Främre raden fr. v. 1. Evert Eliasson (S). 2. Ragnar Andersson (S). 3. Lars Lind (Fp). 4. Paul Andersson (Fp). 5. Signe Fredriksson (C). Andra raden fr. v. 6. ? 7. Erik Svärd (S). 8. Stina Svensson (Fp). 9. Nellie Kullbring (Fp). 10. Hildur Berndtsson (S). Tredje raden fr. v. 11. Åke Stenström (Fp). 12. Lennart Pajnert (Fp). 13. Gustaf Eklund (C). 14. Ivar Andersson (S). 15. John Adolfsson (M). Bakre raden fr. v. 16. Ivar Carlsson (Fp). 17. Evald Johansson (Fp). 18. Arne Ingelhammar (Fp). 19. Lundberg (S). 20. Klang (C). 21. ? 22. Bengt Johansson (C). 23. ? 24. Sigvard Larsson (S).
Enligt anteckningar på negativ "5120. Jernvägsstationen. Foto fr. Vattenkuranstalten. 1890." . Skövde station. Loket som står bakom vagnarna är SJ O 24 FREY som slopades 1903 och bakom det godsvagn G2 11661 (Kockum 1870) ombyggd till lådvagn I1 1907. Sista vagnen i detta tågsätt har sist en konduktörskupé med broms. En BC6 eller C6b av 1864 års modell. Personvagnarna hitom dessa är från vänster C6b 509 (Kockum 1876), C7 260 (fd B LW 1864), B7 78 (LW 1866) och C6b 767 fd HMMJ C 13 (D 1873). B7 78 slopades tidigast av dessa och det var år 1891.
Statens Järnvägar, SJ Cb 342. Fick namnet Verdandi. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 90 km i timme. Cb loken levererades med tvåaxliga tendrar typ DK, som senare ersattes med treaxliga C-tendrar. Lokens ångpannans kapacitet räckte inte till. Verdandi ormbyggdes några gånger under sin aktiv tid: 1905 till SJ Cc 342, 1920 till SJ Cd 342. Under ombuggnaden förseddes det med överhettning. Verdandi som ses här vid reverensen 1886 var det sista SJ-loket som fick namn. Bilden är troligen tagen vid leveransen.
Statens Järnvägar, SJ Cb 342. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 90 km i timme. ick namnet Verdandi . Cb loken levererades med tvåaxliga tendrar typ DK, som senare ersattes med treaxliga C-tendrar. Lokens ångpannans kapacitet räckte inte till. Verdandi ormbyggdes några gånger under sin aktiv tid: 1905 till SJ Cc 342, 1920 till SJ Cd 342. Det var försedd med överhettning. Verdandi som ses här vid reverensen 1886 var det sista SJ-loket som fick namn. Bilden är troligen tagen vid leveransen.
Den internationellt mest kända gästen på Mösseberg vid sidan av kungligheter under 30- och 40-talen var ironiskt nog en revolutionär och röd kommunist - Alexandra Kollontay. Hon var Sovjets ambassadör i Sverige mellan 1930 och 1945. Brevet med tack för välgjorda höga kängor, som madam Kollontay bär på bilden, är ställt till Falköpingsskomakaren Ragnvald Andersson. Han hade skomakeriverkstad vid Landbogatan och gjorde skor åt madam Kollontay, när hon vistades på Mösseberg. Hon var sjuklig under sina sista år som Sovjets ambassadör i Sverige och hade svårt för att gå. Därför blev skomakare Andersson ambassadörens skoleverantör, en uppgift som han av allt att döma utförde till belåtenhet.
Klass 7, Centralskolan i Falköping 1959. Översta raden: 1. Larsson Lars 2. Spjut Folke 3. Östergårde Karl Olof 4. Lindström Tord 5. Nilsson Rune 6. Oskarsson Vanja 7. okänd 8. Karlström 9. okänd 10. Nilsson Lars Ove 11. Jonsson Krister 12. Billman Jan 13. okänd. Mellersta raden: 1. okänd 2. okänd 3. Pettersson Marianne 4. Andersson Kristina 5. Högvall Ingrid 6. okänd 7. okänd 8. okänd 9. okänd. Sista raden: 1. Gustavsson Ove 2. Karlsson Kent 3. Hylén Gunnar 4. Pantzar Conny 5. Sondberg Ul f6. Wetterholm Anders 7. Persson Kurt.
Olof Jonssons text: Husdalen 28 juli 1912 Det är ett familjefoto taget i Husedalens trädgård. För att följa släktskapsförhållandena börjar vi med damen längst till höger som är Anna Beata Carlsdotter, Hjärtum (Husdalen) 1845-02-23. Beata var sedan 1909 änka efter maken Johan Peter Andersson Dahl, de var hemmansägare i Husedalen sedan 1880-talet. Tidigare hade Beatas far och farfar varit hemmansägare i Husedalen ända sedan 1812. Beata dog 1912-08-24, alltså mindre än en månad efter fotot togs. Nummer 2 från höger sitter Beatas dotter Ida Charlotta Dahl, Forshälla 1869-10-04 (Aspekärr) och intill sitter hennes make August Olsson, Hjärtum 1863-09-20. Kvinnan i mitten är Viktoria Dahlberg född Hansson 1878 i Brastad, hon var änka sedan 1909 efter Beatas son Karl Albin Dahlberg. Nästa dam är Beatas dotter Hulda Ulrika Dahl, Hjärtum 1888-05-25 (Husedalen). Den sista damen från höger räknat är Dagny Armida Kunigunda Carlsdotter gift Ryberg. Dagny var född Haga Göteborg 1892-02-25, dotter till Beatas halvsyster Lotta Carlsdotter som dog i barnsäng. Dagny kom som fosterdotter till Husedalen bara några månader gammal. Längst till vänster sitter Dagnys make Axel Ryberg född 1887 i Uddevalla. Barnen är från höger Åke Dahlberg född 1905 i Fjällbacka och Karl Göte Dahlberg född 1902 i Brastad, båda söner till Viktoria och Karl Albin Dahlberg. De två sista pojkarna är Ida och Augusts fosterbarn tvillingarna Fredrik och Emil Karlsson födda 1901-05-30 på Kungsholmen.
fotografi
Gasverket i Värtan, även kallat Värtagasverket.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.