LJ ångvagn 4. Lindköping Järnvägs personal med ångvagn. Ångvagnen tillverkades av Arlöv, tillverkningsnummer 5. Den har tillverkats med panna och maskineri från den franska firman Purrey i Bourdeaux. Troligen leveransfoto. Skrotades 1960.
Från 299 kr
MHJ ångvagn 1, motordelen. Ångvagnen tillverkades av Waggonfabriken i Arlöf. Den har tillverkats med panna och maskineri från den franska firman Purrey i Bourdeaux. Utan maskineri användes vagn som personvagn. Skrotades 1964.
MHJ ångvagn 1, förarrum. Ångvagnen tillverkades av Waggonfabriken i Arlöf. Den har tillverkats med panna och maskineri från den franska firman Purrey i Bourdeaux. Utan maskineri användes vagn som personvagn. Skrotades 1964.
MHJ ångvagn 1. Ångvagnen tillverkades av Waggonfabriken i Arlöf. Den har tillverkats med panna och maskineri från den franska firman Purrey i Bourdeaux. Utan maskineri användes vagn som personvagn. Skrotades 1964.
Två murare vid bygget av Kanalgatan 40 i Jönköping. Från vänster: "Kalle Timpa" Simonsson, och murare "Putte" Berggren, son till byggmästare Berggren (i firman Knutsson & Berggren). Det lilla huset rakt fram är Svenska Mosskulturföreningen vid Föreningsgatan.
Rantens Strå- & filthattfabrik. Sysal för handsydda hattar (till vänster). Sysal för mösstillverkning (till höger). Bilden inlånad av Emil Nyrén. Emil Nyrén började i firman 1917, och var verksam som disponent under åren 1947 - 1955.
Text som medföljde bilden: "1951. Nr. 27. Kurt o. Stina Karlsson." Uppgifter från Munkedals HBF: "Curth K. var son till Wenzel Karlsson, Bråland, periodvis skrothandlare. Stina var dotter till skräddare Johansson, grundare av firman Johanssons Herr".
Det är modevisning på Arboga Bil AB. Men en och annan bil kan man också titta på. Besökarna bär ytterkläder. Lokalen är dekorerad med björkris och ballonger. Firman kan möjligen fira 1-årsjubileum.
Rollnes Åkeri deltar i Barnens Dagsfirandet. En man och två barn sitter i förarhytten. På lastbilen är det klistrat lappar med texten "Öhrman och Melander". På lastbildsflaket står några vuxna i ytterkläder, förmodligen från firman Öhrman och Melander.
Öhrman & Melander ska ha modevisning. Harriet Larsson arbetar på firman och ställer upp som mannekäng. Harriet är iklädd en byxdress med vida ben. Bilden är tagen på övervåningen, utanför kontoret.
J.A Forss Hattfabrik AB. Fabrikör J.A. Forss med sin personal omkr. 1900. J. A. Forss fabrikspersonal vid tillbyggnaden. 1. Einar Blom, 2. Lars Johansson, 3. Hjalmar Jakobsson, 4. Ole Halvorsén, 5. Gustaf Holmberg, 6. J. A. Forss, 7. Ackerman, 8. Paul Fritsche, 9. Karl Asplund, 10. Hilda Hagman, 11. Grönlund, 12. Sven Nilsson (Kvarnen), 13. Axel Karlsson. Namnuppgifter: Greta Lundström, Högarensgatan 9 A, kontorist i firman. Gunnar Jakobsson, Idrottsgatan 19, lagerchef i firman.
Dam med paraply. Mars 1945. Gävle Portföljfabriken. Firman startade år 1917 av fabrikör Hj. Jakobson. Verksamheten omfattade tillverkning av väskor, portföljer, portmonnäer och plånböcker. Sedermera upptogs även tillverkning av provväskor och damväskor. Vid fabrikör Hj. Jakobsons frånfälle år 1937 övertogs rörelsen av sonen, Herbert Jakobson . Firman är inrymd i Centralpalatset vid Norra Centralgatan 6, där den förfogar över såväl verkstads- som affärslokaler. Reparationer utföras av olika inom branschen förekommande arbeten.
fotografi
Föreningsfana. Förmodligen tillverkad hos Ekelöf & Svensson. Fotografens ant:Ekelöf & Svensson Företaget Ekelöf & Svensson etablerades 1872 som detaljaffär i manufaktur av Hilda Ekelöf och Charlotta Svensson. Firman överläts 1897 till Wilh. Welin och från och med 1900 bedrevs även flaggtillverkning. 1905 öppnades syateljé för klänningar och alla verksamheter fanns från och med 1917 i en fastighet på Västra Torggatan mellan Drottninggatan och Stora Torget. Verksamheten innefattade också avdelningar för försäljning av kappor, dräkter, klänningar, blusar och underkläder, damhattar och andra modevaror. 1924 omvandlades firman till aktiebolag. 1897 fanns tre anställda vilket 1944 hade öktat till 58 efter företagets stora framgångar. Källa: Nyblom & Svanqvist: Näringsliv i Värmland. Tryck år 1945.
Knutsons marmeladfabrik. Bilden visar en utställningmonter (som står i en hallbyggnad) för firman. På överstycket förkunnas "Knutsons marmeladfabrik" och att här förevisas safter och marmelad. Kanske var det med just denna monter de gjorde reklam för sig med på Allmänna konst- & industriutställningen 1897 i Stockholm? Eller är den nybyggd för deltagande världsutställningen i St. Louis, USA samma år som fotot togs, dvs 1904? Så här omnämndes firman i en beskrivning av Andreas Hasselgren över Stockholmsutställningen 1897: "I ett större väggskåp presenterar vidare Knutsons marmeladfabrik, Varberg, en af utseendet att döma läcker kollektion safter och marmelad."
På bilder ser vi en av Laus två tämligen intakt bevarade flistaksbyggnader, här med nyligen avrivet flistak till förmån för papp. Ägaren Vilhelm Karlsson sägs ha blivit så retad i skolan över att han bodde i ett så gammalmodigt hus att det hade flis på taket, att det första han gjorde som ägare till gården var att riva av flistaket! Huset är byggt 1810, det finns en stehusresolution för gården. Det är ett mycket stort hus, längre än vad hus i allmänhet var på den tiden. Det består av en vardagsstuga på hitre gaveln, ett kök i mittenmed köksutgång, samt en sal vid bortre gaveln, sedan länge delad. På vindsvåningen finns en liten brudkammare ovanför farstun, medan resten är en hög magasinsvåning som aldrig retts in. Än idag finns vädringsluckorna till spannmålsmagasinen kvar. Även flygeln är ovanligt stor, nästan som el liten manbyggnad, också den har vädringsluckor till ett magasin på loftet.
Ett riktigt gammalt vittnesmål av Storgatan i Linköping. Vy från gatans krön vid Järntorget med blicken vänd österut. Till vänster en skymt av stadens läroverk, sedermera stadshus, som sedan 1860-talets mitt utgjort ett självklart inslag i gatubilden. Huset mitt över gatan, Risellschöldska gården, revs redan omkring år 1880 och bär omvänd kännedom genom att sällan blivit avbildat. Lagmanskan Vendla Risellschöld hade som änka köpt gården 1835 och besatt den till sin död 1851. Därefter utbröt en långvarig arvstvist som hade grund i att hon i förstone testamenterat gården till staden som bostad för dess landskamrer, men ändrat till förmån för stadens borgmästare. Först efter närmare tio år kunde högsta domstolen avkunna dom till landskamrerarnas fördel. Gården benämns därefter Landskamreraregården och sedan 1880-talets första år står där gårdens efterföljande gatuhus i italiensk renässansstil. Odaterad bild som kan beläggas till 1870-talet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.