'ca 10 pelikaner i förgrunden, vy med samling pelikaner i fonden. Visande födomarker för pelikanerna. Text på baksidan: ''White pelican habitat group. Showing breeding grounds on Anaho Island, Pyramid Lake, Nevada. Donated to the Academy by A. K. Macomber.'''' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2915-2929, se även fotonr 2914:2.'
Från 299 kr
'Pälssälar i grupp på stenblock. Text på baksidan: ''Fur seal group from Kitovi rookery, St.Paul Island, Bering Sea. The Alaska fur seal belongs to the group that has an under coat of soft fur that makes its skin valuable for garments.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2941-2954. Se även serie med fotonr. 2930-2940.'
Ark med två monterade foton och text: "Bedehus är lika med "en halfkirka". Förutom detta i Núpsstadur finns bara ett till på Island. Det är i Skafafjordur på Nordlandet. Sista gudstjänsten hölls på nyårsafton 1894. Detta lilla bönehus - eller gårdskapell - byggdes på 1200-talet. Det är 6 meter lå¨ngt och 2,9 meter brett. Hannes Jónsson höll på att lägga om taket vid vårt besök."
Dokumentation av Kalles Kaviar. Här står sillvagnarna på kö framför invägningsvågarna på linjen för sill i glas. Sillbitarna kommer från olika beredningsfabriker, främst från Norge och Island. Vågarna som syns uppe t. v. i bild, är datastyrda och gör "grovjobbet" med att väga och fylla glasen och har på ett markant, poitivt sätt minskat antalet arbetsskador hos personalen.
Bild på en tävlingskupong med en färgad man med vit, blå och gul fjäderskrud på huvudet samt stort nässmycke. Vitt halssmycke. Överst i bild med svart text i versaler " NATURKRAFT" under bilden på mannen text också med versaler " HALCINS STORA TÄVLIN VINNRESA TILL ISLAND". På baksidan bilder på div masker, frågor och instruktioner hur tävlingen går till.
Hårdnacka. U 579, U 580.
fotografi
Engblads fotoateljé som låg vid Alströmerska magasinets norra gavel, mot Lilla torget. Här arbetade fotograf Hedvig Engblad (1865-1951). Hennes man Teodor (1861-1941) hjälpte ibland till med att ta enklare gruppfoton. Han var annars porträttmålare. Ateljén byggdes år 1900 men redan 1907 fick de order av staden att flytta byggnaden till andra sidan parken. Planen var att slå järnband runt hela byggnaden och sedan dra huset till den nya platsen. Något som inte alls fungerade som tänkt och huset drogs istället sönder till en brädhög.
Bilden är tagen från beteshagen i norr. Hagen har inga buskar jämfört med idag. Annars är det i stort sett sig likt. Infartsvägen är likadan och stenmuren, men grinden in till den 1870 rivna och flyttade grannparten är borta. Bergmans manbyggnad skymtar bakom träden, t h ser man också smedjans gavel. Där emellan kan man ana flygeln. Denna part anses ha kommit till på 1600-talets mitt, då ursprungsparten uppe vid Melanders/Jakobssons, som då var en part, delades mellan två syskon. Man byggde nytt på denna plats och ibland kallades denna part för Lilla Bjärges. Gårdsparten fortsatte sedan i samma släkt fram till 1973.
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
SJ. Ds 108 D-lok är en loktyp i Sverige som tillverkats i en av Sveriges största lokserier. Det är SJ:s första standardellok och konstruerades i samband med elektrifieringen av västra stambanan. Det ursprungliga D-loket tillverkats i 333 exemplar. Loken tillverkades mellan 1925 och 1943. På 1950-talet utvecklades en nyare version med beteckning Da och Dm. Detta lok tillverkades av Nydqvist & Holm 1925 i Trollhättan. Mellan åren 1967 och 1988 ersattes dessa lok av de s.k. Rc-loken. Idag är D-loken inte längre i drift hos SJ men en del exemplar finns på museer och körs ibland i veterantåg. Loktypen anses idag vara en klassiker bland de svenska loken
Skeppssättningar (ibland stenskepp) är benämningen på en stenkrets med den ovala formen av ett skepp. Storleken på fornlämningen kan variera från några få meter till uppemot 30 meter. Ofta markerar skeppsättningen en grav. Konstruktionen kan också haft symbolisk eller rituell funktion. SKeppssättningar finns ofta på gravfält. Ungefär 2000 skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sverige. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden. Bara 35 stycken har givit dateringar till bronsålden. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på att stenarna står tätt ihop, inte glest som hos järnålderns skeppssättningar.
2000-11-29, AS. Kyrkan av sten har medeltida ursprung. Den förlängdes 1787 mot öster med ett tresidigt kor och försågs 1824 med torn. I kyrkornas relikvarier förvarades helgonreliker, mikroskopiska delar av helgon eller ting som de vidrört. De var av stort värde för kyrkan och förvarades därför ibland i särskilda skrin som ofta utformades som kyrkor. Skrinet från Jäla är ett av de större som bevarats in i vår tid. Det är från 1100-talets andra hälft och består av en trälåda klädd med förgylld koppar. Den latinska texten berätar att skrinet innehållit delar av Johannes Döparens huvud.
Matte Expr. i Norrbyskolan 8 december 1967 Elever sitter i skolbänkar under en matematiklektion i Norrbyskolan. Några räcker upp sina händer för att svara på frågor. Längs väggarna sitter herrar klädda i kostymer och tittar på. Många barn är klädda i långärmade tröjor. En låda samt små bitar som utgör exempel i undervisningen ligger på skolbänkarna. En man står utomhus mitt ibland en mängd julgranar och håller i en av dessa. Han är klädd i svart hatt, svart rock, mörka byxor och svarta skor.
'Bo med 5 st ägg av brunand. Närbild. :: Text på baksidan: ''Brunändernas häckplatser voro i år uppslukade av vattnet, och någon allmän brunandhäckning kunde ej konstateras. Brunandflocken på väl 20 honor och dubbelt så många hanar höll mest till i söder och ibland sågos några viggar i deras sällskap. Ett enda bo fanns, och det var synnerligen typiskt i det att det var slarvigt byggt och ett av dess ägg låg ensamt och övergivet i en tuva 5 m från boet.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
Sannagårds kölna som ligger i en gräsbacke vid ett lövträd. Den lilla byggnaden är uppförd i skiftesverk och har stickor/pärt på taket. Kölnor användes för att torkad malt man till ölbryggningen. Vanligtvis stod en kallmurad rökugn direkt på jordgolvet i kölnan. Den eldfarliga kölnan placerades därför en bra bit utanför gården och byn. När man eldar i rökugnen söker sig värmen uppåt och torkar maltet (groddat korn) som ligger utbrett på lavarna. Ibland användes en kölna även som bastu. Man mältade oftast bara en gång per år; på hösten efter spannmålsskörden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.