vagn, riksha, man, fotografi, photograph@eng
Från 299 kr
gruppbild, fotografi, photograph@eng
vykort, Japan, fotografi, photograph@eng
fotografi, photograph@eng
Här ser vi hela den 1912-13 nybyggda ladugården. Den måste ha varit en stolthet för ägarna Vilhelm och Lorentina Larsson. Ladugården är ett bra exempel på vilken flit man hade och att det också fanns ekonomi till att genomföra ett så här stort byggde. Och det på en gård som inte hade mer än knappt 20 ha åker! Till höger står Lorentina Larsson född Persson, 42 år när bilden togs.
Masse har fått Nils Hallanders familj på När att både sätta upp sjö-ryssjor och att posera. Den stora bandan där fångstarmarna slutar är halvcirkelformad och har alltså en platt undersida, till skillnad mot å-ryssjornas som är runda. På Nr 385 med de nyfikna barnen ser man tydligt struten som fisken skall simma in i. Sjö-ryssjorna verkar ha längre fångstarmar än å-ryssjorna, vilket är naturligt, det finns inte samma utrymme i ån.
Hallsarve Oskar och Hans Karlsson sätter om en gammal tvåbandstun, man har blandat nytt och gammalt virke. Fadern Hans knyter i den uppvärmda underbanden och sonen Oskar knyter i överbanden, inte styttstaursbanden, för det står ingen styttstaur, stödjande sidostör, där. Rätt klena och krokiga stör tyder på materialknapphet. Bilden ser ut att vara tagen väster om Fie JO Larssons, kyrkan skymtar t h och troligen är det Sunnkörke som syns t v. Se Nr 212.
Denna vackra sommardag tar Masse flera bilder i Botelsgrannlaget, bl a denna från Bodins ladugård. Här ser vi en fähusdel med hoimd, hörum i sten under agtak och en laddel i bulteknik med framförvarande tröskhus, båda under halmtak. Stora flovedstravar står framför tröskhuset, en hög med trolar, gärdsel eller tvaitar, bakar ligger bredvid, samt en hög huggen ved framför hoimdluckan. Till vänster står ett dass med oregelbundet takfall. Stigen ut till ladugården går troligen bakom busken t h.
Här är Per Häglunds gård övergiven och staketet rivet. Brygguset har förfallit påtagligt på de två åren mellan bilderna, jfr Bild 1021. Manbyggningen ser ännu välbehållen ut. Ytterdörren är 1700-talsmässig, men överljusfönstrets spröjsning är nyare. Placeringen av fönstret ungefär mitt mellan hörnet och ytterdörren är typiskt 1800-tal, men annars verkar huset äldre. Det är mycket synd att denna fina gård som dessutom låg mycket vackert i landskapet är borta.
Manbyggningens baksida är avbildad från åkern i nordost. Man ser bakbygget med två kamrar på gaveln och ett skafferi i mot manbyggnaden. Fönstren på manbyggnaden hör till salen på gaveln och en kammare mitt i huset. T h står smedjan, vilken revs och flyttades ut till åkerhörnet mot vägen 1936. I bakgrunden skymtar ladugården. I förgrunden skymtar en cementputsad (?) mur, vilken går ner i höjd med manbyggnadens gavel.
Ladugårdens baksida med tröskhuset, vars öppningar byggts igen. Halmtaken är någorlunda i skick. På gavlarna finns breda vindskivor, vars ändar sticker upp över nocken formade som djurhuvuden, vilket var det gängse sättet att pryda ett halmtak i Lau. Framför ladporten står en vagn och utanför stallet ligger en stor gödselhög. Vid stallgaveln ser det ut att ligga löshö, som borde tagits in genom luckan där. Intill skymtar lammhusets/vagnbodens gavel.
Denna aprildag innan träden slagit ut och med perspektiv lite från ovan får man en bra överblick över gårdsparten. Det ryker ur bakbyggets skorsten. Ladugården är intressant, den ser ut att vara en spegelvänd version av Kauparve Jakob Larssons, se Bild 933. Man har under vintern huggit upp en stor vedhög som skall torka under sommaren, troligen hyste magasinet en vedbod. Mitt på gårdsplanen står ett brunnshus.
Här ser vi den stora ladugården sedd från norr. Den har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och är försedd med mängder av fönster på jämna avstånd så som brukligt var vid denna tid. Papptaket är särskilt imponerande, alldeles jämnt och slätt. Bara kostnaden för pappen måste ha varit betydande. Det finns tre ventilationstrummor, en stor nymodighet, sådana blev annars inte vanliga förrän under mellankrigstiden.
Här ser vi från vänster ladans gavel och vinkeln mot tröskhuset som är halmtäckt. Sedan kommer tröskhuset som har spåntak, därefter det nya byggnaden med först portlider och sen ett dubbelt fähus allt under halmtak lagt i flera omgångar. Inne på gården står en liten bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Gamla vägen till Alskog och Ljugarn gick förr mellan tunen på bilden och längs ladugårdsväggen.
Här ser vi den lilla ladugården med fähus i mitten och hoimd, hörum, till höger och med lada till vänster. I dörren sitter en sommargrind. T v är en bod, kanske en vagnbod med ett tak som känns ganska provisoriskt, det kunde knappas hålla särskilt tätt. Ytterligare t v skymtar en bod, som nog bestod av två delar, dass och vedbod. Ladugården finns kvar tämligen intakt, men bodarna är borta.
Masse har här tagit en intressant miljöbild med hela boplatsen synlig. T v syns den lilla bulladugården och inne på tomten manbyggnaden med den sammanbyggda stora brygghusflygeln, allt prydligt omgärdat av spjälstaket. T h ser man kyrkans gavel och t h bakom trädet skymtar ett stenhus, möjligen gamla skolan om den ännu stod kvar 1914. Allra längst t h anar man två mindre byggnader bakom trädens grenverk. I förgrunden går någon och plöjer med två stutar.
Masse har tagit en bild från vägen mot gårdspartens ladugårdsbyggnader. Masse skriver att det är de gamla uthusen, men de ser inte så gamla ut. Troligen är ladan i bulteknik äldst, den har blivit höjd med ett litet foderloft när fähusdelen i sten byggts till, så att takhöjden skulle stämma när man la spåntak. Mot ladan står tröskhuset och sedan följer ett gammalt stenhus av obestämd funktion och ett yngre magasin. Det är spännande byggnader som inte är kvar idag.
Oskar Jakobsson har byggt en fin liten ladugård. Den är intressant för han har byggt fähusdelen i bulteknik, vilket är mycket sent i början på 1900-talet. Man ser att virket är klent, men välgjort. Foderloftet är i resvirke och taket är täckt med halm. Ladugården är mörk på bilden, så antingen är den tjärad eller struken med Falu rödfärg. På baksidan har Oskar precis byggt ett skjul.
När all tjärveden är färdigstaplad, täcks den med granris eller släke, som i sin tur täcks med sågdus, detta för att syret inte skall komma åt tjärveden så den brinner, den skall bara pyra. Här är detta arbete färdigt. I förgrunden ser man källaren där tjäran rinnerut. Se Nr 257, 258, 259, 260 och 262. Märkligt nog har Masse inga bilder på själva bränningen! Bränning av ett soide skedde i regel på försommaren innan torkan satt in och innan det var dags för slåtter.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.