LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för passage

Antal träffar: 536
Arbetsstyrkan vid Varberg Mekaniska Verkstad omkring år 1900 samlad ute på gården. Med sig har männen olika verktyg som visar på deras profession; passare, tänger, klubbor, hammare, rubank med mera. Två män sitter dessutom på ett stort kugghjul. Här tillverkade man på beställning, främst redskap och maskiner som behövdes främst inom jordbruk och mejerinäringen men vissa produkter lagerhölls också. Förutom maskinavdelning fanns även snickeri- respektive plåtslageridel. Verkstaden startades på 1850-talet (då Ungewith & Co, spistillverkning) och drevs av olika personer fram till 1890-talet då Hugo Gerlach övertog företaget och brodern ingenjör Edmund Gerlach (död 1902) blev disponent. Verkstaden hade anlagts tämligen isolerat norr om den gamla trästaden, men vid det laget låg den mellan järnvägsstationen och den nya stenstaden, granne med de s k Tvillinghusen. Såsom ingenjörsdriven verksamhet fanns utöver gjuteri, maskinverkstad, smedja, magasin och koksbod även en ingenjörsbostad inom anläggningen. Enligt uppgift började arbetarna kl 6 och slutade 18.30. Maten fick de om vintern sitta och äta på ångpannan. (Se även bildnr VMA8141_1)

Sittande fr v: Skoog, Johan Svensson Bua, ?, Masen, Algot Svensson, Börje Ågren, Kastberg, Hillerström, Holmström,

Arbetsstyrkan vid Varberg Mekaniska Verkstad omkring år 1900 samlad ute på gården. Med sig har männen olika verktyg som visar på deras profession; passare, tänger, klubbor, hammare, rubank med mera. Två män sitter dessutom på ett stort kugghjul. Här tillverkade man på beställning, främst redskap och maskiner som behövdes främst inom jordbruk och mejerinäringen men vissa produkter lagerhölls också. Förutom maskinavdelning fanns även snickeri- respektive plåtslageridel. Verkstaden startades på 1850-talet (då Ungewith & Co, spistillverkning) och drevs av olika personer fram till 1890-talet då Hugo Gerlach övertog företaget och brodern ingenjör Edmund Gerlach (död 1902) blev disponent. Verkstaden hade anlagts tämligen isolerat norr om den gamla trästaden, men vid det laget låg den mellan järnvägsstationen och den nya stenstaden, granne med de s k Tvillinghusen. Såsom ingenjörsdriven verksamhet fanns utöver gjuteri, maskinverkstad, smedja, magasin och koksbod även en ingenjörsbostad inom anläggningen. Enligt uppgift började arbetarna kl 6 och slutade 18.30. Maten fick de om vintern sitta och äta på ångpannan. (Se även bildnr VMA8141_1) Sittande fr v: Skoog, Johan Svensson Bua, ?, Masen, Algot Svensson, Börje Ågren, Kastberg, Hillerström, Holmström, "Döven" Bengtsson, Hammarling, ?. Stående fr v: "Ingeniören" ( E. Gerlach?), Lövkvist, Maskinist Nilsson, Severin Svensson, Carlsson (farbror till boktryckare Carlsson), Nils på Lassabacka Andersson, ?, Julius Svensson, Gustaf Andersson, ?, Plåtslagare Carlsson, Eliasson Träslöv, Kalle Nia Karlsson, Söderlund, Gjutare Karlsson Träslöv, Bengtsson bror till Elisabeth Svensson, Kontorist Bengtsson (i hatt).

Från 299 kr

Porträtt Christina Reuterswärd, familjärt kallad Stina. Född i Örebro 1884 som dotter till överste Wilhelm Reuterswärd och hustrun Carolina Robson. År 1890 utsågs fadern till chef över Första livgrenadjärregementet i Linköping och med anledning av detta inflyttade familjen året därpå till staden. Passande nog kom de att bosätta sig i det så kallade Överstehuset invid Järnvägsgatan. Tiden för porträttet är 1910 och inom kort ska hennes liv ta form. Hösten 1912 flyttade hon till Stockholm och i stadens högborgliga sällskapsliv kom hon att möta kronprinsessan Margareta. Bland annat fick hon då den anmärkningsvärda frågan om hon tyckte om att spela hockey. Christinas svar ger en tidsbild som kan förtjäna att bli räddad från glömska:

Porträtt Christina Reuterswärd, familjärt kallad Stina. Född i Örebro 1884 som dotter till överste Wilhelm Reuterswärd och hustrun Carolina Robson. År 1890 utsågs fadern till chef över Första livgrenadjärregementet i Linköping och med anledning av detta inflyttade familjen året därpå till staden. Passande nog kom de att bosätta sig i det så kallade Överstehuset invid Järnvägsgatan. Tiden för porträttet är 1910 och inom kort ska hennes liv ta form. Hösten 1912 flyttade hon till Stockholm och i stadens högborgliga sällskapsliv kom hon att möta kronprinsessan Margareta. Bland annat fick hon då den anmärkningsvärda frågan om hon tyckte om att spela hockey. Christinas svar ger en tidsbild som kan förtjäna att bli räddad från glömska: "Nej inte alls. Jag spelade hockey i Linköping med pojkarna Uggla och andra men de var lite hårdhänta och mycket skickliga, så jag tyckte inte om spelet". Hennes rättframma svar speglade rimligtvis en personlighet som passade kronprinsessan, ty inom kort erbjöd hon Christina att bli hennes hovfröken. Detta kom att bli starten på en lång tid vid hovet. Christina kom efter Margaretas plötsliga död 1920 att ta tjänst vid prinsessan Ingrids hov, följt av samma tjänst för kronprinsessan, sedermera drottning, Louise. Sammantaget gav det henne ett spännande liv fyllt med intressanta möten och resor världen över. Christia Reusterswärd fick inte bara ett fascinerande liv, utan även ett långt sådant. Hon avled som ogift 1969. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.

Från 299 kr

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår