På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Livadia på Krim. Livadia låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina.
Från 299 kr
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Byggnad [Yalta/Jalta låg vid tiden för fotograferingen i Ryssland, numera tillhör staden Ukraina]
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Gränsen till Livadia Yalta Krim. Livadia låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina.
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Vy över Yalta. [Yalta/Jalta låg vid tiden för fotograferingen i Ryssland, numera tillhör staden Ukraina]
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Krim. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: E? av Bakkara palats. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Vy av Yalta från stranden. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Vy av Yalta. Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina.
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Rosornas alle [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Vy av Yalta. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Strandvägen. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Landsidan av Yalta. [Yalta låg i dåvarande Ryssland men sedan 2014 tillhör orten Ukraina].
Text i bilden "Herbert Dabelstein Ukraine 1918".
Första världskriget: Republiken Ukrainas nyupprättade här. Trupper tillhörande den första ukrainska divisionen, under utbildning.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 i en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 bakom en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
En hällkista funnen vid en arkeologisk undersökning. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.