AB Skoglund & Olson. Gefle. Gjuteri och Mekanisk Verkstad. På bilden förmodligen Skoglund & Olsons allra första källarpanna. Pannorna saknade varmvattenberedare, så även om man installerade ett energipaket som detta fick man värma badvatten på spisen. (Källa: Sotarveteranen Christer Eriksson i Storvik) Olle Alderhed berättar att mannen med kepsen mitt i bilden är hans morbror Helge Lundberg. AB Skoglund & Olsson är känt för bland annat järnspisar och leksaker. Företaget startades 1874 av Erik Gustaf Skoglund och Axel Olsson. Aktiebolag 1914 och hade på 1930-talet cirka 260 anställda i produktionen och ett 30-tal på kontoret. Augusti 1945
Från 299 kr
En bild med vänner och släktingar till David och Elna Brundin. Till vänster med svart slips sitter en skogvaktare Andersson från Broddböle, Rengsjö, i södra Hälsingland. Hans hustru sitter vid spisen, lite skymd av en äldre herre. Deras dotter sitter till vänster framför skogvaktaren. Flickan i mitten, alldeles framför brasan, är också en dotter till skogvaktaren, Gertrud, här 10 år. Kvinnan till höger med ett barn i famnen är Anna Larsson från Hemlinggrind, en kusin till Elna. En annan kusin är Hanna från Källmur, som står och lutar sig mot spiselhällen. Till höger om henne står en affärsbekant till David som hette Knut E Jansson och hade stor diverseaffär i Valbo. Övriga okända. Foto ca 1929.
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Anderstorp i Lindome, ca 1900. Detta är den s k gamla "byggningen" som låg vid bron. Stolparna som syns t.v är en port som leder till gamla fabriken vilken ligger strax intill ån. "Byggningen" var i 3 vån. Det var 17 rum i varje våning. Från början var det meningen att de skulle upplåtas för flickor, men efter hand gifte de sig och hela familjen fick bo i detta enda rum. Köket måste delas av många och det fanns bara en öppen spis. Varje husmor måste ha sin egen brandring att laga mat på. Det kunde hända att upptill sju kvinnor åt gången måste samsas vid spisen och mestadels var sämjan god. De som hade en brandring längst in brände sig. Det blev påfrestande med trätor som följd. I huset fanns ett par 2-rumslägenheter med kök. Omkring 135 personer bodde i byggningen. Barnen fick börja arbeta på fabriken när de var 12 år. Dagen började kl. 6 och först kl. 18 upphörde arbetet. Det var hårt att stå instängda i så många timmar för liten lön. En fullgod arbetare, en karl, hade 7:50 kr i veckan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.