August Werners korplag 1949. Segrare i Kungsbacka-korpen. Stående från vänster: Henry Wolter, Ture Andersson, Gunnar Svensson, Arne Olsson, Stig Larsson och Stig Öhrvall. Knästående från vänster: Helge Andersson, Karl Andersson, Uno Svensson, Sture Bergqvist och Gustav Olsson.
Från 299 kr
Sista färjeturen mellan Kalmar och Färjestaden. Kalmarsund VII är en bil- och passagerarfärja som trafikerade sträckan mellan Färjestaden på Öland och Kalmar på fastlandet, innan Ölandsbron öppnades 1972. Kalmarsund VII byggdes 1963 på Kalmar varv. Hon var utrustad med en sjucylindrig Nohabdiesel och KaMeWa-propellrar. Hon fungerade som bil- och passagerarfärja fram till 1972, då hon seglade som absolut sista färja när Ölandsbron öppnades.
Interiör från Svarta Örnars ordens lokal. Bakom altaret en väggfana med två svarta örnar och valspråket "Rätt och sanning". Ett ordenssamfund bildat i mitten på 1600-talet ombord på The Black Eagle, ett av flera fartyg som seglade europeiska flyktingar undan religionsförföljelser till Amerika.
Två svenska sjöofficerare poserar intill oidentifierad obelisk, sannolikt i arabland. Officeren till höger är Gunvald Berger, till vars samling bilden hör. Berger deltog 1925-1926 i pansarkryssaren FYLGIAs långresa till bl a Alexandria och Tunis och 1927 då fartyget seglade till Medelhavet; därvid angjordes bl a Alger.
fotoalbum
Det lilla gröna huset bakom Tripp-trapp-trull. Här bodde sjökapten Claes Emil Holmgren i 55 år, fram till sin död ??. Här fostrade han och hustrun elva barn varav nio överlevde fadern. Hustrun avled 1938. Claes Emil var till sjöss större delen av sitt liv och ägde bl a den sista kalmarbyggda träskutan, Astrid, som färdigställdes 1903 och senare seglade under namnet Falken II. Hon sprängdes 1968.
Norska fullriggaren Christian Radich. Sjösattes 1937. Fick sitt namn efter Christian Radich, som testamenterade 90 000 norska kronor för byggandet av ett nytt skolskepp. Hon gjorde 1939 en resa till världsutställningen i New York. Under andra världskriget beslagtogs hon av den tyska krigsmakten och användes som depå för ubåtar. Hon sänktes i Kiel under krigets slutskede, men bärgades och återupprustades till ett värde av 70 000 engelska pund. 1947 seglade hon åter. Hemmahamn i Oslo Christian Radich
Vega, porträtt, fotografi, photograph@eng
Sjökapten Carl Wilhelm Zettergren (1860-1950) bredvid en modell av ett barkskepp. Vid bouppteckningen 1938 efter Carl Wilhelms hustru Maria (1861-1938) fanns fyra barn: Gustaf Wilhelm och Carl Birger som båda bodde i Stockholm, Vilma Maria som var änka efter musikfanjunkare F V Pegel i Gävle och så Sven Hubert som var sjöman och bodde i Malmö. Carl Wilhelm och Maria (f Berglund) gifte sig 1883 och firade guldbröllop 1933 (foto finns hos Ingvar Henricson). Carl Wilhelm seglade bland annat med geflebarkskeppen "Eclipse", "Gevalia", "Fredrik", "Sidney" och "Vulcan".
När ÖSK "flög" ur cupen. Att åka ur en cupturnering är ju ganska vanligt men att i bokstavlig bemärkelse flyga ur den torde vara en sällsynthet. Det råkade emellertid ÖSK ut för 1947, då laget skulle flyga till Sandvik utanför Umeå men inte kunde, på grund av dimma. Matchen blev inställd och Sandvik förklarades en smula underligt som segrare. Det var första - och sista? - gången ÖSK anlitade flyget.
Älvsnabbsmonumentet. Vid Mysingen vid strandkanten står Älvsnabbsmonumentet. Det restes 1930 till minne av att det var 300 år sedan Gustav II Adolf seglade till det som blev det 30-åriga kriget. Denna delen av skärgården har varit militärt område ända sedan Gustav Vasas tid, då han tog hit Sveriges första flotta. Den skyddade naturhamnen innanför Älvsnabben var känd redan på 1200-talet och användes som ankringsplats för fartyg. Det är den äldsta och var den viktigaste samlingsplatsen för svenska flottan under segelflottornas tid. Invigningen var av nationell betydelse och många prominenta personer deltog. Invigningen skedde nästan på dagen 300 år efter att Gustav II Adolf hade seglat härifrån mot Tyskland, med 14000 soldater ombord på 23 krigsfartyg.
Skurkvarn vid Jordhamn. Några kilometer norr om Sandvik ligger Jordhamn. Här står Ölands enda bevarade vinddrivna skurkvarn. Intill kvarnen finns även lämningar av äldre kreatursdrivna skruvandringar. Sedan lång tid tillbaka har ölänningarna använt sig av kalksten. Den blev också tidigt en viktig handelsvara. I städerna runt Östersjön finns byggnader som innehåller både obearbetad och slipad kalksten från Öland. För att kunna slipa stenen byggde man ett s.k. skurverk (skurkvarn). Ölands äldsta kända skurverk framkom vid arkeologiska undersökningar av den gamla handelsplatsen i Köping. De visar att man redan under tidig medeltid slipat sten på ön. Till en början drogs skurverken av oxar eller hästar s.k. hästvandring. I mitten av 1800-talet kom så skurkvarnen där man utnyttjade vinden som kraftkälla. Att sköta skurkvarnen var mestadels en kvinnosyssla medan männen seglade runt för att sälja stenen. Skurverk har funnits över hela Öland, de stora flertalet återfanns dock på norra delen av ön längs den s.k. "Stenkusten". I Persnäs socken fanns under en tid ett ca. 20-tal verk. Gamla fotografier visar att det fanns 4-5 verk i Grönhögen på södra Öland omkring år 1905. (Hämtat från www.olanningen.com)
Museifartyget Pommern 1903: Gick hon av stapeln vid varvet J. Reid & Co i Glasgow och fick namnet MNEME som är en förkortninga av Mnemosne, minnets gudinna i den grekiska mytologin. Beställare var rederiet B. Wencke & Söhne i Hamburg 1906: Bytte hon ägare två gånger. Först till Reederei -A.-G von 1896 och 10 månader senare till Reederei F. Laeisz, båda från Hamburg. Som brukligt var i det senare döptes hon om till ett P-namn, POMMERN, och seglade för detta rederi till första världskrigets slut. 1923: Efter första världskrigets slut delades den tyska handelsflottan mellan segermakterna varvid Grekland erhöll POMMERN som krigsskadestånd. Den åländske redaren Gustaf Erikson fick reda på att hon låg i Delfiz i Holland till salu. Han sände en kontrollant för att se på fartyget och ägarbytet var ett faktum. POMMERN hamnade under finsk flagg. 1939: POMMERN gör sin sista resa från Hull i England till Mariehamn och hinner hem innan andra världskriget bryter ut. I Mariehamn blir hon liggande nästan hela kriget. 1944: Hon bogseras till Stockholm för att bli spannmålsmagasin 1945: Efter freden mellan Finland och Ryssland bogserades hon till Åbo där lasten lossades varefter hon bogseras hem till Mariehamn igen. 1947: Gustaf Erikson avlider. POMMERN är till salu, men är gammal och sliten och kräver dyra repartioner för att kunna segla, dessutom börjar segelfartygens era vara förbi. 1952/ 1953: Edgar Erikson och systern Eva Hohentahl beslutar att donera fartyget till Mariehamns stad. 1984: Beslöts att gamla sk Cap Hornare skulle sy ett nytt segel till fartyget för att dokumentera segelsömmarhantverket. POMMERNS SEGELSÖMMARE var ett faktum. 1999: Ett segel blev flera. Ett komplett segelställ om 28 segel överlämnades till Mariehamns stad från stolta segelsömmare. 2003 POMMERN fyllde 100 år.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.