Kyrkan av sandsten från 1100-talet välvdes på 1400-talet och förlängdes 1767 mot öster med ett tresidigt kor. År 1888 revs allt utom det medeltida långhuset och kyrkan omändrades till samlingslokal. Den återinvigdes 1915 efter viss upprustning, och 1965 byggdes ett nytt smalare kor på det ursprungliga romanska korets grund. Långhusvalven har kalkmålningar från ca 1640. Predikstolen är daterad 1691. Kyrkan äger ett triumfkrucifix från 1400-talet och två skulpturer av Maria och Johannes från ca 1200, vilka flankerat en äldre Kristusbild. Den skulpterade dopfunten är samtida med kyrkan. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=224273
Från 299 kr
Samkväm på förläggning vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19. Gruppfoto av sju män sittande vid bord. En radio syns i bakgrunden. Från vänster: Åke Gustaf Fritiof Carlsson, Matti Sundsten, Thure Hansson, Åke Sundström, Roland Sahlberg, Tord Erik Torstensson Medalen, Hans Olof Ossian Sundsten.
Två flygdräktsklädda flygskyttar tillhörande Svenska frivilligkåren i Finland, F 19, står framför flygplan Gloster Gladiator märkt med emblem djävulsfiguren Sammy och texten 'Satana Perkele'. Till vänster Matti Sundsten, till höger Thure Hansson.
Grupporträtt. Flygare ur attackgruppen vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19, utomhus. Vy från sidan. Från vänster: Roland Sahlberg, Tord Torstensson Medalen, Gunnar Färnström, Åke Mörne, Matti Sundsten samt Thure Hansson.
Samkväm på förläggning vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19. Gruppfoto av fem militärer och en kvinna sittande vid ett festbord. Från vänster: Matti Sundsten, Roland Sahlberg, okänd kvinna, okänd man, okänd man, okänd man.
Samkväm på förläggning vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19. Gruppfoto av tre militärer som sitter i en soffa. I händerna håller de porträttfoto av kvinnor samt svärd. Från vänster: Matti Sundsten, okänd, Roland Sahlberg.
Samkväm på förläggning vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19. Gruppfoto av fyra militärer sittande i en soffa. På väggen bakom finns fyra porträtt av kvinnor uppsatta. Från vänster; Matti Sundsten, Thord Medalen, Roland Sahlberg, Thure Hansson.
Samkväm på förläggning vid Svenska frivilligkåren i Finland, F 19. Gruppfoto av sju militärer och en kvinna sittande vid ett bord. Från vänster: Roland Sahlberg, okänd kvinna, Åke Sundström, okänd man, okänd man, okänd man, okänd man, Matti Sundsten.
Bild på Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
En bild från Hovåsristningen. En man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar som föreställer djur. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.