Kristusring från Algutsrum sn, inköpt omkring 1890 hos guldsmeden J.G. Hentzell i Kalmar (enskild ägo). Skenan kring klackens ringplatta är tillfogad för 50 år sedan för att skydda plattan mot nötning vid dagligt bärande av ringen. Se Kalmar Län 1963, sid. 64.
Från 299 kr
På Boarps storgårds ägor i Nykil fanns i äldre tid två handelslokaler. Bilden visar den mindre affären som uppfördes omkring 1890 av handlare Johan Nilsson. Efter köpman Nilsson följde en mängd handlare på platsen, varför det inte varit möjligt att namnge handlarparet på bilden. Tiden torde vara något år under 1920-talet.
Fartygstavla i Svanshalls Sjöfartsmuseum. Franklin, oljemålning på duk sign. J. Hopper -(18)96, Franklin köptes omkring 1890 till Jonstorp från A.P. Möller, Dragör, Danmark, nuvarande redare och ägare till Maersklinjen Svendborg-Köpenhamn. Degraderades 1910 till kolholk i Hälsingborg. Skåne, Malmöhus län, Jonstorps socken, Svanshall.
Ing 2, broslagning vid Gullspång omkring 1890. Objektkommentar:Kan vara tagen från Göta holme, med järnvägsbron i bakgrunden.Bron på bilden överenstämmer dock inte med den fackverkskonstruktion som fanns över Gullspångsälven före kraftverket byggdes, mellan 1906-1908, då även järnvägenh bör ha flyttats, varför dateringen blir osäker.
Slåttanna hos bröderna Larsson omkring 1910 (uppgifter insamlade av Margareta Grafström). Från vänster: 1) ?; 2) Petter Larsson, född 1886; 3) Johanna, kallas Hanna född 18830927, gift1905 Larsson; 4) Lars Larsson, född 18480114 död 19220627, 5) Alfred Larsson, född 1890 6) Janne (Johan) Pettersson; 7) ?; 8) ?; 9) Lovisa Holmberg i Tuvan; 10) ?.
Bördig från Västergötland utnämndes Johan Peter Fogelqvist till kyrkoherde i Hedvigs församling i Norrköping 1881. Dessförinnan gift med Beda Wilhelmina Salvén (1843-1878) och efter makans död omgift med hennes syster Teodolina Corona Salvén (1844-1891). Kyrkoherde Fogelqvist kom att hinna med ett tredje giftemål, när han 1893 äktade Eva Kristina Malm (1855-1933). Efter ett långt liv avled Fogelqvist i sviterna av cancer 1926. Han var då sedan en tid skriven på Tunnbindaregatan 48 i Norrköping. Här porträtterad omkring 1890.
Den korta Kamplyckegatan i Linköping har aldrig rymt annat en få adresser. Som ett resultat av rivningar i området har de blivit än färre. Trots sitt läge helt intill gatan bar bildens hus dessutom adressen Skolgatan 20. Oavsett ett av de hus som jämnades med marken under rivningsvågen. Huset var byggt omkring år 1890 på initiativ av banvakten Anders Gustaf Andersson och hustrun Anna Carolina Mård.
Passagerarfartyget Kinda görs redo för färd från Linköping söderut på Kinda kanal. Ännu är hon förtöjd i hamnen invid Nykvarns sluss. Fartyget var byggt i Söderköping redan 1872 och gick en första tid som lastfartyg under namnet Björkfors N:o 1. Omkring år 1890 fick hon ny ägare, modifierades för passagerartrafik och erhöll sitt nya namn. Det är även där eller kort efter vi får söka bildens datering. I bakgrunden ses Nykvarns Bindgarnfabrik med kontor och arbetarbostäder.
Vy mot Badhusgatan, dåvarande Biskopsgatan, österut. Tiden är omkring år 1890. I bildens förgrund ses delar av Grand hotells trädgård. Skylten på paviljongen visar vägen till Albert Fredrik Anderssons sadelmakeri. Byggnaden har tidigare förmodats ingått i Grands trädgård och fungerat som serveringspaviljong. Ny forskning visar att paviljongen istället uppfördes 1874 som fotoateljé för linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm. Upplysningsvis flyttades huset till friluftsmuseet Gamla Linköping 1958 för att där fungera som försäljningsställe. I bildens mellangrund ses trähusbebyggelsen inom kvarteret Bokbindaren.
Sörmländska Hedenlunda omkring 1890. Vackert belägen invid Hedenlundasjön söder om Flen. Huvudbyggnad med flyglar uppfördes vid 1750-talet och har behållit sin ursprungliga karaktär in i vår tid. Att fotografiet återfinns i generalmajor Fritz Lovéns kvarlämnade fotosamling förklaras av dåvarande ägares släktskap med Lovéns hustru Louise von Rosen. Hennes bror, Fredrik von Rosen, hade genom sitt äktenskap med Maria Adelswärd blivit huvudman över godset. Maria hade redan som sexåring ärvt egendomen genom fadern friherre Seth Adelswärd.
Den i äldre tider benämnda Neumanska gården i Linköping. Uppkallad efter målarmästaren August Neuman, som år 1886 erhöll tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. En granskning av butikens skyltning visar att han vid sidan av mer självfallna varor även sålde fiskeredskap och till och med krocketspel. Huset låg fram tills det revs 1967 utmed Ågatan nära korsningen mot Gråbrödragatan. Till höger skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping. För övrigt friluftsmuseets första byggnad. Bilden har lämnat oss odaterad. Ett rimligt antagande kan vara omkring år 1890.
Vy mot Allardska gården eller som oftast kallad Portlösa i Linköping. Tiden är omkring 1890. Gårdens första benämningen har sin grund i affärsmannen Edvard Gustafsson, som genom sitt äktenskap med modehandlerskan Hilda Aurora Allard antog hennes efternamn. Makarna blev ägare till fastigheten år 1900. Benämningen Portlösa har huset fått efter den ursprungliga avsaknaden av entréer mot Hospitalstorget. Gården ägdes tidigare av stadens då mest ansedda och anlitade byggmästare, Jonas Jonsson. Denne lät 1857 uppföra huset och gav den ett tydligt prov på den så kallade Jonsson-empiren.
"Bolaget utvecklades snabbt och verksamheten utvidgades från tillgodoseendet av det lokala behovet till utförandet av anläggningar och leveranser även på långt avlägsna orter. Härför erfordrades större lokaler och ökad maskinell utrustning. År 1890 byggdes större smedja samt nytt ångpannehus. År 1891 byggdes nytt gjuteri och år 1892 inrättades grovplåtslageri. - Företagsledare och tjänstemän omkring år 1898 - Sittande från vänster Ingenjör August Lager, David Nylander, Birger Strömqvist och Edvard Bengtson. Stående från vänster Bokhållare Justus Bäck, Snickareförman Lars Hedberg. Gjuteriförman Storberg, Plåtslageriförman O.A Johansson och Verkm. Olofson." Borås Mekaniska Verkstad.
Det kan vara ett spännande infall att väcka tanken hur blivande makar överhuvud träffades i tider med endast ansatser till de kontaktskapande möjligheter vi har idag. Hur handlardottern Amanda Livner i Sala mötte läkaren Claes Axel Göhle, då Linköpingsbo, måste här förbli obesvarat men deras gemensamma liv kan kort tecknas. Deras bröllop stod i Sala sommaren 1861 och kort därpå flyttade paret till Strängnäs där Amandas make erbjudits tjänsten som stadens vice stadsläkare. Vid årets början 1869 blev Amandas nya hemvist bohuslänska Tanum och även nu var det makens yrkesutövning som var orsak till flytten. Äktenskapet var för övrigt ännu barnlöst och skulle så förbli. År 1881 erbjöds maken en läkartjänst i sitt hemlän Östergötland och nu blev Amanda Söderköpingsbo i tiotalet år. Efter makens död 1890 utflyttade doktorinnan till Uppsala och avled skriven i Stockholm 1909. Här ett vänt porträtt av fru Göhle omkring 1865.
Född som enda barn i ett enkelt skomakarhem i Norrköping fanns det utrymme för sonen att studera vidare. Det blev teologiska studier och därefter den så ofta långa vägen mot en fast prästtjänst. Ett första steg för August Wilhelm Brolin styrde till Tingstad som adjunkt i kyrkoherde Kastmans distrikt. Våren 1878 öppnades genom annans olycka möjlighet till avancemang. Komminster Julius Molander i Kaga hade avlidit och socknen var tillsvidare i behov av en vice. Brolins tid i Kaga blev emellertid kort. Redan året därpå blev tjänsten som vice pastor i Vårdsberg ledig och redan i februari månad 1879 var Brolin installerad i prästgården. Ett avgörande steg i Brolins karriär skulle komma 1882, då befordrad till ordinarie komminister i Viby socken. Känd och sannolikt respekterad i trakten kom han vidare år 1890 att erbjudas befattningen som kyrkoherde i det näraliggande Veta. Porträttet kan uppskattas till tiden omkring 1875.
Här ser vi Lars Olssons (Olofssons) ladugård. Den har troligen haft agtak en gång, men senast omkring 1890 blivit ombyggd med foderloft och spåntak. Just att taket blivit så dåligt och lappats överallt med nya istuckna spån, visar att taket (och hela foderloftet) bör vara minst 25 år gammalt. Det var vanligt att man provisoriskt lagade spåntak så här, då kunde det hålla 5-10 år till. Annars bytte man ut en sektion i taget, vilket man kan se på ett spåntaks mörkhet. Ladugården innehöll lada längst till vänster, bara ladportarna är med här. Därefter följer en hoimd, luckan syns i väggen ovanför fjäderharven, och tillhörande kohus. I mitten med dubbeldörrarna var det nog stall med hoimd till höger. Längst till höger var det kanske ungnötshus, grishus mm.
Även här har Masse tagit bilden från granntomten för att få med så mycket som möjligt av motivet. Det är en imponerande ladugård, troligen byggd omkring 1890 med för tiden modernt spåntak. Ett möjligen lite äldre tröskhus står t v. Ladugården innehåller lada bakom tröskhuset, sedan möjligen stall och därefter kohus båda med dubbla båsrader och tillsammans tre hoimdar, hörum, med varsin lucka mitt i väggen. Därefter följer ett portlider med tillgång till loftet och utfart till markerna bakom ladugården. Till höger är det förmodligen gris- och lammhus. Det stora foderloftet har foderluckor över fähusdörrarna. Fönstren i nyromansk stil med krysspröjsar är typiska för 1880- och -90-talen. över huvud taget är ladugården en mycket god exponent för det sena 1800-talets storslagna ladugårdsbyggen. Ladugården finns kvar i ombyggt skick, tröskhuset är rivet. Den säregna snickarglädjebyggnaden på gårdsplanen kan vara ett brunnshus. Mannen på bilden kan möjligen vara Josefina Johanssons styvfar Oskar Jakobsson från Bjärges.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.