Björkliden
Från 299 kr
Abisko
Jukkasjärvi 480:1-3
Porträtt av kyrkoherde Albert Otterström. Sin prästliga bana började han 1882 som pastorsadjunkt i Östra Ryd. Efter vidare tjänster i Östra Eneby och Jonsberg inflyttade han som komminister till Viby. Från 1895 gift med Ida Ingrid Helena Svartling. Äktenskapet blev dessvärre kortvarigt. Cancer rykte bort henne i juli månad år 1900. Ny hustru fann Otterström 1903 i Sigrid Sofia Kalén. Makarna flyttade till Gårdeby 1907 där tjänsten som kyrkoherde erbjudits. Äktenskapet blev barnlöst men år 1918 kom de att ta emot fostersonen Axel Sigurd, då tre år. Efter pensionering flyttade Albert och makan till Linköping.
I militärstaden Linköping verkade Eduard Fornell som befäl vid Andra livgrenadjärregementet från 1860 till sin död 1895. Född i Karlskrona hade han redan som barn flyttat med sin familj till Västra Husby och efter en tid till Linköping. Fadern var då löjtnant och Eduard följde sin fars bana med sin egna kadettutbildning från 1855. Året därpå flyttade familjen till en egen stadsgård i Vadstena. Efter faderns bortgång 1861 flyttade modern och Eduards syskon åter till Linköping men själv valde han att stanna i Vadstena en tid. Tiden använde han bland annat med att ingå äktenskap med prästdottern Charlotta Laurentia Kinnander. På detta följde en kortare tid i Hogstad tills paret för en längre tid bodde i Ljung. Från år 1885 och med sex barn var de emellertid bosatta i Linköping. Eduard var då regementsintendent och skulle med åren nå majors grad och utnämnas till så kallad fördelningsintendent. Här porträtterad 1894, således året före sin bortgång.
Porträtt av Frans Frieberg något av 1880-talets år. Född 1822 i Appuna i hjärtat av den östgötska jordbruksbygden. I socknens födelsebok står den något oklara anteckningen om honom att han blivit "uteglömd av komministern". Oavsett tolkning kom han emellertid som vuxen att låta sig väl höras, rent av bli rikskänd. Frans var ämnad för en musikalisk bana och genom akademistudier i Stockholm avlade han organistexamen 1840 och musikdirektörexamen 1843. Under åren 18471866 var han yrkesverksam som musiklärare vid läroverket i Norrköping och från sistnämnda år musikdirektör vid Första livgrenadjärregementet i Linköping samt ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Innan sin flytt till Linköping hade han även parallellt varit verksam som klädesfabrikör i Norrköping. Sannolikt förklarat av att han 1859 gift sig med Gabriella Charlotta Arnberg, dotter till klädesfabrikören Johan Adolf Arnberg.
Redan 1883 började anläggningsarbeten på Svartön vid Luleå för järnvägen Luleå Gällivare - Luossavaara - Victoriahamn. Det tog nästan 6 år innan det första malmtåget kom ned till Luleå 1888. Banan byggdes av Sverige & Norge Järnväg. Det visade sig dock snabbt att banans standard var alltför dålig och kostnaderna höga. Finansieringarna från ett engelskt bolag räckte inte till för att förbättra det. Banan togs därför över av staten redan i februari 1891. Året därpå startade åter malm- och persontrafik på hela sträckan. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift. Malmbanan hade både politiska och kommersiella betydelse för landet. På senare tiden den uppmärksammades av turism och har varit destination för dollartåg, biltåg och enklare tåghem. På bilden syns tungbelastad malmtåg på väg mot Svartön.
Folknykterhetens dag. Demonstrationståg till Boulognerskogen. År 1949. Reportage för Gefle Dagblad. Boulognerskogen kom till år 1865, då staden förvärvade den s.k. Kroknäs hage som hade ägts av kyrkan. Parken fick namn efter Bois de Boulogne som anlagts i Paris och blev ett populärt utflyktsmål för Gävleborna som tog spårvagnen till Stadsträdgården. Flera kaféer anlades. Som flest fanns fem kaféer. Musikevenemang var vanliga under sommarhalvåret. Lek och idrott som krocket, velocipedåkning och bandy förekom också. Den första svenska mästerskapsfinalen i bandy spelades 1907. Här finns utomhusscen, dansbana och minigolf- bana. Boulognerskogen avgränsas i söder av Gavleån, i väster av Gamla kyrkogården, i norr av Västra vägen och dess östra gräns är en linje mellan Strömdalens kraftverk och Brändströmsplan. Öster om denna linje ligger parken Stadsträdgården.
Nu uppställd vid SJ:s verkstad i Köping. Bilderna tagna i Köping den 8/9 1953. KUJ, står för Köping - Uttersbergs järnväg. Köping-Uttersbergs Järnväg, KUJ, kom till för att effektivisera transporterna från de många bruken i Hedströmsdalen och på angränsande orter till Köpings hamn - samma transporter som järnvägen användes till i ett drygt sekel fram till nedläggningen. Genom detta bygge kom trakten att också i jämförelse med det övriga landet få järnväg jämförelsevis tidigt, bara tio år efter att de första personförande banorna med lokdragna tåg öppnats. När järnvägen invigdes 1866 hade diskussionerna om den också pågått i mer än tio år och åtskilliga gånger komplicerats av uteblivna statslån och hänsyn till andra planerade järnvägar. De ursprungliga planerna gällde en normalspårig bana, men som det är bekant kom järnvägen sedermera att byggas med den udda spårvidden 1093 mm.
I svensk Järnvägsstatistik beskrevs den nya banan på följande sätt: Linien Vexiö - Tingsryd, anlagd på grund af koncession, som den 22 November 1895 meddelades åt Vexiö-Tingsryds jernvägs aktiebolag, hvars ordning samma dag faststäldes, tillhör nämnda bolag och öppnades för trafik den 28 November. Enligt den vid koncederandet godkända byggnadsplanen, som i enskilda delar ändrades och kompletterades den 31 December 1895, 13 November 1896 samt 5 Februari och 30 April 1897, utgår linien från Vexiö - Alfvesta-banans station i Vexiö och sträcker sig söderut till Bredåkra - Tingsryds-banans norra ändstation Tingsryd. De vid denna bana befint-liga stationerna äro: Vexiö, Tegnaby (9 km.), Krokvik (15 km.), Ingelstad (17 km.), Uråsa (25 km.), Snappahem (27 km.), Väckelsång (31 km.), Qvarnamåla (37 km.) och Tingsryd (45 km.; alla afstånd räknade från Vexiö). I juli 1941 förstatligades WTJ och kom därefter att uppgå i Statens Järnvägar. I maj 1965 lades persontrafiken ned och i mars 1971 upphörde godstrafiken. Därefter revs spåren upp.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.