Tanum 734:1
Från 299 kr
Tre stensättningar, anläggningarna 1 (nere till vänster), 2 (strax ovanför) samt 35 (uppe till höger, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 1 var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr. Anläggning 2 var 5x2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen benen kom från en individ mellan 35 och 64 år. Anläggning 35 var en rektangulär stensättning, 2,2 x 2,0 meter stor. Inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en järnkniv, en järnnit, ett avslag i kvarts samt harts. Inom anläggningen fanns även ett brandlager som innehöll brända ben och ett beslag av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-64 år.
Matsalen, december 1961 Julkaffe efter Julvespern i Domkyrkan. Bild 1. Regementschefen vid kaffebordet. Troligen syster Inez med ryggen mot oss. Bild 2. Rustmästare Sven Jakobsson, soldatemföreståndaren diakon Per Johansson 1) och fanjunkare Åke Erbén. 1) Per "Pelle" Johansson var ett mycket uppskattat inslag i soldaternas vardag. Under övningar dök han ofta upp med sin folkvagnsbuss och sålde kaffe med bröd och godis. "Nu kommer Kak-Jesus! hördes i skogen." Bild 3. Här avtackas konsulent G Kocths för sin insats vid regementet. Den 1 januari 1962 tillträder han ny tjänst vid Marinens Bergaskolor.
Ekeby 9:1
Alunda 301:1-2
Alunda
Ekeby 7:1
Ekeby 100:1
Ekeby 18:1
föremål, kvinnoporträtt
fotografi
Skee
Carlstens fästning
Ett riktigt gammalt vittnesmål av Storgatan i Linköping. Vy från gatans krön vid Järntorget med blicken vänd österut. Till vänster en skymt av stadens läroverk, sedermera stadshus, som sedan 1860-talets mitt utgjort ett självklart inslag i gatubilden. Huset mitt över gatan, Risellschöldska gården, revs redan omkring år 1880 och bär omvänd kännedom genom att sällan blivit avbildat. Lagmanskan Vendla Risellschöld hade som änka köpt gården 1835 och besatt den till sin död 1851. Därefter utbröt en långvarig arvstvist som hade grund i att hon i förstone testamenterat gården till staden som bostad för dess landskamrer, men ändrat till förmån för stadens borgmästare. Först efter närmare tio år kunde högsta domstolen avkunna dom till landskamrerarnas fördel. Gården benämns därefter Landskamreraregården och sedan 1880-talets första år står där gårdens efterföljande gatuhus i italiensk renässansstil. Odaterad bild som kan beläggas till 1870-talet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.