Här väntas det på Kung Oscar II den 20 augusti 1890. Flickorna i de vita klänningarna och med vita band i håret stod ordnade i två led (84 st) och hade till uppgift att kasta blommor ur sina blomsterkorgar där kungen skulle gå fram. Till minne av detta får varje flicka en specialtillverkad minnesmedaljong i ett etui klätt med siden och sammet i rött, som kan bäras som halssmycke eller brosch, detta är en gåva från Grevinnan von Hallwyl. Smycket består av en präglad oval i bronsgul metall med kunglig krona och en rosenkvist i mittpartiet och med texten: Ljusne 20/8-1890 runt kanten. Ramen kring ovalen är en miniatyrkopia av Ljusnekätting, det vill säga en kätting från Ljusne kättingsmedja. En av dessa broscher finns på Ljusne bruksmuseum. Som 4:e flicka från vänster står greveparets dotter Irma von Hallwyl. I den vänstra raden med flickor står som nummer sju Augusta Fager (född 1870, gift Augusta Persson, mor till Oskar Persson, Ljusne). Mannen längst fram till vänster heter Daniel Wallin. Vid standaret står Sjökvist som senare flyttade till Vallvik.
Från 299 kr
Elna Eugenia Kling t.h. och "tyskan". Frk Kling med C. J. E. Ångmans mössa och klänning med mönster av posthorn. Ångman och frk Kling gifte sig sedermera. Elna Eugenia Kling har ett halsband med tillverkat av mässingsknappar från Sporrong. Omkring sekelskiftet 1900 blev det populärt att först inom militärväsendet, sedan inom flera statliga verk, tillverka smycken av uniformsdetaljer; armband, örhängen, halsband mm. Militärerna gav de tillverkade smyckena till sina käresta. Detta fenomen spreds till övriga samhället där uniformer förekom, bland annat inom postväsendet.
Bakom staketet hukar den ryggåsstuga som trots sitt centrala läge i Linköping kom att få stå kvar långt in i 1900-talet, enligt uppgift till 1935. Tidigare ett svårbegripligt faktum då ett flertal äldre fotografier visar stugan i ett läge längre ut mot gatan och till hinder för passerande längs Klostergatan. Den aktuella bilden från omkring 1920 förklarar rimligtvis varför huset kunde stå kvar till mitten av 1930-talet. Det tycks helt enkelt ha flyttats ett stycke in på gården och lämnat vägbanan fri. Stugan låg tills den slutligen revs invid Baptistkyrkan. Foto omkring 1920.
Vykort, "Varberg. Bäckgatan." Gatan ses från korsningen med Kungsgatan med hörnet av Stadshotellet till höger, kv Läkaren. Ett stycke ner längs gatan ses skylten och ingången till Källaren Munkens festvåning. Restaurangen med detta namn fanns under åren 1925–1977 och var ett billigare, folkligare alternativ till Stadshotellets första klassens restaurang. Fram till 1959 låg Munkens restaurang på entréplan, där Varbergs Stadshotells restaurang ligger idag. Nedanför Munken ligger Dahls kött- & charkbutik samt C J Olssons sko & läderhandel. På hörnan till huset i kv Gästgivaren till vänster ligger entrén till Erikssons butik, som skyltar för konserver, och längre ner ses Textilboden. Längs gatan ses tre olika färdmedel: cykel, bil och häst. I fonden Varbergs fästning.
Ett vintrigt och grått stycke Linköping omkring sekelskiftet 1900. Även om närmast ingen av bildens återgivna bebyggelse kvarstår kan man relativt lätt orientera sig med hjälp av Stångebro i fonden. Utmed Stångåns västra sida var ännu inte Strandgatan utlagd och tomterna sträckte sig ända till strandkanten. Närmast i bilden del av Asklundska gården och längre bort stadens arbets- och fattighus. Båthuset vid åns östra sidan tillhörde roddklubben. I fonden bortom Stångebro skymtar Stångebro-tvätten och stadens klapphus. Längre bort Linköpings tullhus och bostadshuset till Stångs kvarn.
Med extern hjälp har denna vy lokaliserats och den visar sig visa ett stycke gryende Tannefors vid sidan av kvarnbyns äldre bebyggelse. Vad som senare ska bli Nya Tanneforsvägen smiter förbi Augustberg, där handlare August Curman friköpt lägenheten Snutlyckan. På platsen lät han omkring 1870 uppföra "Villa Curman" med väl tilltagen veranda och oblyg snickarglädje. Fotografiet är odaterat men torde vara taget omkring år 1900. Husets läge motsvarar dagens Nya Tanneforsvägen 57. . Motiv ur Didrik von Essens samling där vi trots det högra husets särpräglade karaktär inte lyckats lokalisera platsen. Utifrån Essens verksamhetsområde är bilden möjligen tagen i Linköping med omnejd. Här behöver vi hjälp.
Kv. Klockaren 1, Storgatan 13, Kilanders. Kilanderska huset under byggnad. Färdigbyggt år 1900. Då inflyttade även postkontoret där från det lilla huset till vänster (se brevlådan på väggen) med ingång från gårdssidan. Postmästare var postexpeditör fru Maria Hammarstrand. I hörnet av Storgatan mellan Kilanders och lilla huset t. vänster låg poliskonstapel Högbergs låga envåningshus (ett stycke in på tomten), där sedan uppfördes hörnhuset inrymmande bokhandel, Skaraborgsbanken m.m. Till höger Jouvins hotell, och närmast kyrkan Westlins hus, där Kilander i många år hade sin manufakturaffär, tills hans nya hus blev färdigt.
Yrkesskolan Älvtomta 25 april 1966 En ung kvinna som är elev vid en yrkesskola med inriktning mot hushållskunskap i Älvtomta sitter och syr i ett tygstycke. På bordet nära henne står en symaskin. På bordet finns också en stor låda med ett stycke tyg ovanpå, en liten låda med trådrullar i, en nåldyna, en burk med nålar i, en penna, ett måttband, ytterligare en trådrulle samt en sax. På väggen bakom henne hänger en anslagstavla med papper med klädförslag i miniatyr: klänningar, blusar, kjolar etc.
'Foton av jättebo av blanksvart trädmyra, närbild på boet. Boet är ett pergamentsbo med storleken, 55 cm högt, bredd 55 cm, längd i horisontalplan 63 cm och vikt 6 kg. Bildtext enligt Årstryck 1964: ''Fig. 1. Boet nedfallet i källaren sedan det lossnat i sina fästen. Pilarna ger en uppfattning om hur boet ursprungligen suttit. I taket och på väggen till höger framträder spår efter boets kittytor. Nedtill till höger ett stycke som brutis loss när boet föll ned.'' :: :: Serie fotonr 4716-4729, se även fotonr. 5086:1-9. Samma motiv som fotonr. 5086:3.'
Vittaryds kyrka. Kyrkan i Vittaryd uppfördes någon gång under medeltiden och ersatte en stavkyrka vars rester har påträffats ett stycke österut. Kyrkan som är uppförd i sten består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet kor. En timrad sakristia vid norra sidan tillkom troligen 1787. År 1827 lät man mura igen dörren på södra sidan och rev vapenhuset. Nuvarande ingång togs upp vid västra sidan och ett nytt vapenhus uppfördes. Samma år revs det platta innertaket som byttes ut mot ett tunnvalv av trä. Rester av det ursprungliga innertaket finns bevarade i sakristians panel.
Två vita män i civila kläder har tagit uppställning för en gruppfotografi med en svart man i militäruniform och en grupp beväpnade svartafrikaner. Den uniformerade mannen i mitten sitter på golvet och verka ceremoniella föremål som ser ut som spiror i händerna. Runt handledarna bär han mycket smycken. De två vita sitter på en skottkärra bredvid ett stort metallkärl. Mannen till vänster röker en pipa och håller en piska i handen. De svarta männen bakom de är beväpnade med stavar som de demonstrativ lyfter upp med höger handen.
Ett av tiden påverkat men värdefullt motiv med anknytning till Chokladfabriks AB Motala. Den odaterade bilden togs i Stora hotellets spegelsal i Linköping och visar en tillställning, sannolikt med välgörenhet som syfte. Firman hade till arrangemanget skänkt valda delar ur sitt sortiment, och vi ser deras väl dekorerade monter flankerad av tombola-stånd. Bakom företaget stod den oerhört mångsidige entreprenören John "Motalakungen" Andersson. Vid sidan av sprit- , vadd- och spikfabriker startade han i Motala även tvättinrättning och laxodling. Nämnas bör också hans anläggande av en elektrisk kraftstation som försåg hemstaden med elektrisk gatubelysning. Till sin chokladfabrik knöt han den driftige O G Svensson, som efterhand kom att överta företaget och vidare samgå med Cloetta. Resten är som man säger historia. Bilden ger inga besked om var företaget stod i sin utvecklingskedja när den tillkom. Gott nog att visa en stycke historia.
Telefonkiosk, troligen 1931. 1930 års modell byggde på samma konstruktion som 1901 års modell men linjerna har blivit mycket rakare i den mer funktionalistiska stilen. Kiosken blev på detta sätt mindre och tog inte så mycket plats på gatorna. Stommen var av smidesjärn och taket täcktes av kopparplåt. Dörren var i ett stycke till skillnad från 1901 års dubbla dörrar. Fönstren var av hamrat råglas och skyltarna av överfångsglas hade blå text. Kiosken målades oftast i två grå nyanser utvändigt. Gallret nertill är ett arv från 1901 års modell och så även en hylla av ek samt golvet av ekspjälor. Telefonapparaten var en variant av 1893 års väggtelefon, men tillverkad i plåt. Bredvid denna sattes en myntbox upp.
En månne umbärlig information i sammanhanget är att amatörfotografen Fritz Lovén tidigt gjorde sina försök med plastnegativ. Det äldre och beprövade materialet som bas för negativ var annars glas, och man kan förstå att lockelsen till ett mer lätthanterligt fotograferande var stor. En baksida med de tidiga plastnegativen är att de inte sällan bleknat och att återgivningen blivit oklar. Här är ett exempel, daterat 1905, som trots sina brister visar en unik vy mot ett sällan återgivet hus i Linköping. Idag skulle huset burit adressen Kungsgatan 24 men låg en stycke in i kvarteret, trots sitt präktiga yttre närmast som ett gårdshus. Även byggnadens sneda orientering mot Kungsgatan kan tyckas märklig, men förklaras av ett äldre gatunät där dagens Klostergata här vek för en mer västlig sträckning. Huset uppfördes vid 1800-talets mitt av rådman Adolf Fredrik Nordwall. Om denne handlare och i Linköping beklädd med en mängd förtroendeposter kan skrivas mycket. Här begränsar vi hans levnadsteckning med sin vinnande kamp att genomdriva avveckling av den otidsenliga avlöningen i jord för stadens styrande och borgarskap. Att sköta ett lantbruk tog både krafter och tid från de huvudsakliga uppgifterna. Sällan var man heller som handlare eller i annan yrkesutövning särskilt väl skickad för jordens bearbetning. Processen kom dock att ta sin tid. Först vid respektives frånfälle tillfördes jorden stadskassan.
Maria Ferm f. 4/5 1827 i Fredsberg. Gick treveckors kurs på seminarium. Anställdes 1870 som småskollärarinna i Älgarås-Björkulla. Sades vara av rysk börd. År 1872 är Sundbergs och Maria Ferms löner tillsammans 300 Rdr. Samma år har Maria Ferm utdelat 1928 portioner mat till fattiga barn och tillerkännes 5 Rdr för detta. År 1873 begär hon planteringsland för 1/8 tunna potäter och anvisas ett stycke jord öster om skolan (vid kyrkan). År 1881 : 250 kr i årslön. Sedan hon pensionerats och efterträtts av Anna Nyblad bodde hon i en stuga norr om skolan (senare flyttad). Hanna Julin (Säll), som gick i skola för Anna Nyblad minns ett tillfälle, då Maria Ferm kom till skolan och frågade Anna Nyblad om hon ville ha några "surlepper" (rabarber). "Jag töcker kaffet sulle va gôtt, för sumpen ä'nte mer än tre vecker" (hade Maria Ferm, enligt Arvid Larsson yttrat vid något tillfälle). Från 1913 skriven på "hemmet". Död 4/5 1921. Gick så länge hon orkade till Hova kyrka varje söndag. På L. J. Jonssons fråga varför hon inte gick till Älgarås, svarade Maria Ferm "Mina steg äro icke ställda till Älgarås". "Under ena hörnet på min stuga ligger en krigare i full rustning. Han besöker mig ofta". Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.