En äldre man sitter på en sten. Han håller en svart hatt i ena handen och en kappsäck över axeln i den andra. Vid sidan av står ett hög spetsig sten med inskriptionen: "1/4 mil 1666 IH". Harry Bergmans "gubbar" (träfigurer).
Från 299 kr
Fyra personer åker i en bil. Två personer sitter fram och två bak. Bilen, modell T-Ford, är mörkgrå och saknar tak. Däcken är ljusgrå. Man ser ekipaget snett från sidan. Hör ihop med bild nr 1994_0959. Harry Bergmans "gubbar" (träfigurer).
Arboga Tekniska Skola, skändning av nya elever. En hinderbana är byggd över plaskdammen i Bergmansparken (mellan Bergmans Gränd och Ångbåtsgatan). Två unga män, försedda med nummerlappar, är på väg över bockar och bräder medan tre personer iakttar dem från en bänk i närheten. Vid dammens kant sitter två små flickor och tittar på.
Från fältmanövern 1912. Korsningen vid Jouvins hotell (sedermera under källarmästare Bergmans regi,kallat Stadshotellet) av Järnvägsgatan /Ranta-vägen (numera S:t Olofsgatan) och Storgatan, under manövern 1912. Paret t.v. är marinintendent Collberg med fru, dotter till provinsialläkaren S.Collin i Falköping. Den i mitten av de tre under 1:a E-et i skylten Högkvarteret är arb. Flood. Mannen bakom den lilla pojken till höger är gatuförman Helmér.
Ur Anna Ohlssons (gift Jobson) fotoalbum. Anna kliver ut från Alma Bergmans modeaffär som låg på Kungsgatan i Varberg, kv Prosten i Reenstiernas hus. Alma föddes i Stockholm 1852 men kom till Varberg och började arbeta 1891 i butiken hos dåvarande ägaren, Cecilia Mattson, gift Wijklund. Enligt en uppgtift övertog Alma affären 1904, men vid fotografiet står årtalet 1900 (sekundär notering). Till vänster skymtar Varbergs kyrka.
Ungmansstången var en mycket hög och smal gran som sattes upp på bröllopsgården. Granen var barkad utom en liten bit i toppen, jämför agtakens vindskaidsraft på norra Gotland! Stången var dekorerad med en girland. Ursprunget till stången kan vara en fruktbarhetssymbol. De tre äreportarna skymtar, liksom allén av granar upp till trappan. T v syns ett av uthusen till grannen Danielssons gård, därefter fd båtsmanstorpet Lars Jakobssons ställe och i bakgrunden mot horisonten Bjärges Arvid Danielssons gård, sedan uthusen på Bjärges August Melanders gård och th skymtar Bjärges Tomas Bergmans gård. Landskapet är mycket öppet.
Bilden är tagen från beteshagen i norr. Hagen har inga buskar jämfört med idag. Annars är det i stort sett sig likt. Infartsvägen är likadan och stenmuren, men grinden in till den 1870 rivna och flyttade grannparten är borta. Bergmans manbyggnad skymtar bakom träden, t h ser man också smedjans gavel. Där emellan kan man ana flygeln. Denna part anses ha kommit till på 1600-talets mitt, då ursprungsparten uppe vid Melanders/Jakobssons, som då var en part, delades mellan två syskon. Man byggde nytt på denna plats och ibland kallades denna part för Lilla Bjärges. Gårdsparten fortsatte sedan i samma släkt fram till 1973.
Vy från Vartofta med Ålleberg skymtande i bakgrunden. Till vänster den ännu inte helt iordningställda nya skolbyggnaden. De andra husen som syns går under beteckningen "Sandtorp" och längst till höger kan man ana gaveln av den gamla småskolan, ett s.k. "Gjutehus". Mannen som skördar är Karl Svensson Nolgården. Vid denna sida av landsvägen (norra) fanns från infarten från Slöta räknat endast en liten röd stuga "Mariannelund", nu också då skolan. Skolan invigdes februari 1927. Lite längre fram på samma sida 50-talet meter från landsvägen fanns Karl Bergmans mejeri uppfört i början av 20-talet. Fotot är med all sannolikhet taget hösten 1926.
Det här är en bild som säger väldigt mycket. Den är tagen mitt uppe på backarna ungefär mitt emellan Bjärges Bergmans och Kauparve Karlssons. Som synes finns det inte ett träd! Byggnaderna i bakgrunden är från vänster: bakom skollärar Söderdahl syns Missionshuset för Lau Friförsamling av Svenska Missionsförbundet, se Bild 607 och 608. Därefter ser man gaveln på Allmänningen Jacobssons, sedan ladugården och manbyggnaden med bakbygge på Bjärges öbergs ställe och till höger ladugården och bostadshuset till Fattigstugan. 1911 bestämdes det att delar av Lausbackar skulle planteras med skog, det var brist på vedbrand och de sämsta åkrarna hade man slutat att bruka, så de kunde planteras. Det blev skolbarnen under lärare E.J.S. Söderdahls ledning som gjorde arbetet. Här är barnen uppställda inför planteringen. Man får en bra bild av hur man var klädd till bättre vardags. Särskilt pojkarna ser ut som små vuxna. Flickorna har kortare kjolar än de vuxna, annars är skillnaden inte så stor.
Denna part av Bjärges låg förut alldeles intill Bergmans part och dessa två bildade tillsammans en sluten gårdsmiljö med byggnaderna placerade i en fyrkant, precis som uppe vid Bjärges Jakobssons och Melanders före skiftet, se Bild 568, 555 och 563. Denna part tillkom på 1760-talet genom en delning av Lilla Bjärges och skiftades ut till den här platsen 1870. Manbyggnaden ligger i en svag backsluttning, vilket har gjort det möjligt att gräva ut en källare under vardagsstugan i husets högra del, i övrigt har huset bara en sockel. En snickarglädjeveranda har nyligen tillfogats, liksom ett brygghus t h. Där emellan har man byggt ett plank som vindskydd. Mot stårgården står ett spjälstaket med traditionella dubbelgrindar med rombrutig överdel. T h om grinden står troligen ett brunnshus. Framför flovedstraven ligger en del virke, t v om grinden ligger stänger och t h om vedtraven står bruklavar och t v skymtar en brukkärra. Det är troligen om- och tillbyggnader av ladugården på gång! Träden är sannolikt popplar, vilka var omtyckta planteringsträd på 1800-talets andra hälft. Popplarna är borta sedan länge, på lillgården står det päronträd i stället. Annars är det mesta sig likt.
År 1633 gavs Vartorp bort till riksamiralen Karl Gyllenhjelm som samma år bytte bort gården tillsammans med Sjöatorp och ett antal andra i trakten. Den nya ägaren var major Johan Eketrä som bosatte sig där och gjorde den till sätesgård. År 1706 registreras den första Rappe som ägare. Det var den blivande överstelöjtnanten Erik Henrik Rappe (1661-1727) som genom giftermål 1690 med Hans Bergmans dotter Eva kom i besittning av gården efter svärfaderns död 1705. 1727 ärvdes gården av hans son Erik Rappe (1695-1737) som var gift med Hedvig Leijoncrona (1698-1770) och också ägde Tagel i Mistelås socken och Råsnäs i Mönsterås. Deras son Johan Gustav (1732-1787) blev sedan ägare till gården i 17 år. Efter hans död samägdes gården några år av hans arvtagare men 1793 blir äldsta sonen Gustav Adolf (1764-1833), ensam ägare till Vartorp. Senare ägare: 1798 Greve Klas Erik Mörner. 1815 Ryttmästaren Fredrik Rappe gift med "mormor på Herrestads" syster Elise och far till Emmy Rappe. 14/1 1839 Hovmarskalken Greve Gustaf Hamilton. 12/6 1856 Ryttmästare Johan Lor. Aschan. 2/10 1869 Brukspatron Gustaf Reinh. Aschan. 3/11 1905 AB Malmö snickerifabrik. 5/7 1914 inregistrerat under namnet AB Böksholms sulfitfabrik. Huvudbyggnaden förföll alltmer under senare delen av 1900-talet och brann ner ca 1980.
Det här är en av Masses viktigaste bilder! Den visar synnerligen väl hur Lau såg ut för 100 år sedan! Det är ett helt annat landskap än idag. Nu växer det låg snårig skog över hela den öppna ytan fram till Gumauskas ställe i mitten och vidare bort till höger. Vi ser att vägen går på krönet av ancyllusvallen och det gör den faktiskt än idag! Den öppna ytan tillhör skifteslaget/allmänningen. Här syns inga tunar. Vem betade här? Borta vid husen anar man tunar. Vi ser många intressanta boplatser och byggnader. Längst t v står en oxel och t h om den anar man långt bort en husgavel. Det är troligen brygghuset på Bergmans part nuvarande Haase/Wahlströms. Sedan ser vi Laurin/Ahlströms lilla ställe som Lau kommun köpte 1912 till fattigstuga. Manbyggnaden var säkert ett inpanelat 1700-tals bulhus med köks- och brygghusbakbygge i sten, se Bild 1131. T h om fattigstugan syns manbyggnaden med bakbygge och brygghus t v vid Bjärges västra part, nuvarande Kerstin Olssons. Sedan följer en bod, kanske dass eller vedbod till fattigstugan. Därefter ser man kyrkan och t h om den en ladugård, sannolikt tillhörig fattigstugan, se åter Bild 1131. T h om ladugården franträder nästan hela Öbergs ställe, nuvarande Gumauskas med både manbyggnad med bakbygge och ladugård, se Bild 615-617 och 597. Huset med långsidan synlig är Allmänningen Jakobssons torp, nuvarande Klints. Huset långt bak t h är Bjärges Anderssons, senare Lau friförsamling av Sv Missionsförbundets, nuvarande Helanders stuga och precis t h därom skymtar dess små uthus, se Bild 607 och 608. Längst th ser vi Bjärges norra part Melanders, nuvarande Tjernelds ladugårdar. Det var synd att Masse tog så få överblickbilder av bygden, för en sån här bild berättar väldigt mycket.
Masse har stått uppe på backanten och tagit denna bild av Botvides båda manbyggnader. Käldvägen går alldeles under gräskanten och in emot staketen. Infarten till de båda parterna låg på den här tiden mellan manbyggnaderna, numera har varje part sin infart på utsidorna. Den norra partens manbyggnad snarare ändrades än nybyggdes 1887. Hade huset varit nybyggt då, hade gavelns puts knappast varit så skadad. Under takutsprånget på långsidan sitter ett litet fönster, vilket är typiskt för flistakshus och som här trots att man troligen har sänkt väggarna något och byggt på gavelspetsarna med stenen, så som man gjort med Bjärges Bergmans part. Båda Botvideparterna fick skattebefrielse i 20 för uppförande av stenhus vid en resolution 1793. Den södra partens manbyggnad är ett av Gotlands märkligaste flistakshus, vilket alltjämt finns kvar. Botvide delades i två parter 1744, men det är inte troligt att manbyggnadens äldsta delar härstammar från denna tid. Nedervåningen är dock uppförd i två etapper, först som enkelstuga innehållande farstu, kök och vardagsstuga och sedan utökad till parstuga med en sal mot grannparten. Det bör vara denna parstuga som man fått skattebefrielse för 1793. Enkelstugan bör således vara byggd 10-20 år tidigare. 1840 byggde man på huset med en full salsvåning med ovanpåliggande lågt loft. Detta är synnerligen ovanligt, flistakshusen brukar i regel bara ha en förkrympt övervåning utan boendefunktion, se Sunnkörke. Salsvåningen reddes dock inte in till fullo. Den kom att innehålla en ny sal ovanpå den gamla salen och en brudkammare över farstun, medan det södra rummet vara magasin, på 1900-talet delat i två rum, varav det sista inte inreddes förrän 1990. I gavelspetsen sitter ett återanvänt 1700-talsfönster som troligen har suttit i samma position som det på den andra parten. Fönstren nere har förstorats vid övervåningens tillkomst, men sitter i samma positioner, bla är det typiskt med en blind baksida på vardagsstugan, här stod de väggfasta sängarna och de tätt sittande fönstren på gaveln. Taket är täckt med kalkstensflis från Millklint nära Torsburgen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.